Hej!

Jag är i en jobbig situation just nu, det är så att min flickvän sitter på behandlingshem för alkohol någonstans i Sverige och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi träffades för 3,5 år sedan och allt var bra till en början sen började det drickas till en början normalt sen ökade det mer och mer. Det har tagit slut flera ggr mellan oss, men vi valde att flytta ihop, vilket inte höll så länge p.g.a att hon sa upp sitt jobb och lgh och flyttade till min stad, och det var väl inte det smidigaste och komma till mig å inte ha kollat upp jobb innan! Iallafall det var sommar och hon drack ju ofta medans jag var på jobbet, jag fick tråkiga sms/samtal till mig när jag jobbade, riktigt jobbigt. Visste aldrig om hon var nykter eller full när jag var på jobbet, hade ångest på dagarna. Och det var ofta i slutet att hon var aspackad när man kom hem från jobbet. Men hon gjorde aldrig något utan oftast så somnade hon bara. En gång så fick jag hämta henne på biblioteket där hon smög drack. Hon ljög ofta för att hon inte hade druckit, vilket jag hörde direkt när vi pratades vid i telefon, när hon var hemma hos sig och jag 10 mil därifrån hos mig då. Min flickvän har förresten gjort en Gastric Bypass så vet ni, hon drack bara folk öl, och det gick hon igång på. Alltså tålde ingenting. Tillslut så sa jag en dag efter jobbet att nu får du hitta något annat boende, för jag pallar inte att du sitter här å dricker. Hon fick fatt på en lgh i en by jämte, där hon inte trivdes alls. Jag hämtade hem henne flera ggr för att jag tyckte synd om henne och för att jag givetvis forfarande hade känslor. Hon hade jobb iallafall men drickat blev för mkt och tillslut så tog hon jobb bilen till jobbet och åkte dit för rattfylla. Jag hjälpte henne till psykakuten, men där kom hon inte in för hon hade för mkt i utandningen. Till sist kom hon in och fick lite hjälp i 3-4 dar. Jaja det hela slutade med att Hennes föräldrar hämtade hem henne till sin stad och där fick hon bo fram och tillbaka hos sina föräldrar. Jag hamnade mitt i mellan, och hon visste inte vad hon kände för hon mådde dåligt. Och en morgon ringde hon mig kl 07 på morgonen och gjorde slut...å sa att hon träffat en kille, å jag bröt ihop och hon ville inte ha någon kontakt alls. Jag mådde dåligt i ca 2 veckor sen ringer det plötsligt och då är det hon, hon ville kolla läget. Och sa att det var inget med den killen. Sen började vi prata mer mer å allt kändes som förut, träffades några ggr också. Sen fick tillslut fatt på en lgh och hon var jätte glad för det, och självklart jag också. Själva flytt dagen svarade hon inte i telefon, jag fick tag på hennes farsa som skulle hjälpa henne med flytten, och han sa att hon var där och att hon hade druckit. Föräldrarna är ju rätt less på henne märkte man. För det har varit mycket strul förut långt innan vi träffats. Det gick några dagar och jag försökte få fatt på henne men inget svar, jag blev orolig och kontaktande hennes mamma som och till sist hade gått in i hennes lgh för dom hade fått nyckel och hittade henne full sovande på soffan, för hon hade inte varit kontakt bar i flera dar.
Iallafall så tog hennes föräldrar henne till ett behandlings hem, där hon är nu...
Sen kom hon till hemmet och vi messade och ringde varandra som vanligt och allt kändes jättebra, var till och med och hälsade på henne och dom 4 timmarna som besöket var, var fantastiskt bra....jag åkte hem och sen fortsatte vi messa och allt var bra. Sen efter en månad så kom plötsligt ett sms att hon hade det lite jobbigt just nu och hon ville ha ett uppehåll, OK? sa jag och fick värsta paniken och grät som fan, hon skrev att hon inte hade samma känslor längre och att hon inte visste vad hon ville. Jag stack till henne i söndags 10/9 utan hon visste om det, men hon var väldigt avvaktande å det var knappt man fick en kram...å jag grät. Sen sa hon du får inte va här man var tvungen å anmäla sig å så det visste jag ju iof...stannade i typ 20 min sen åkte jag hem. Men känslan när jag var där kändes stelt och jag fick nätt och jämt en kram. Hon hade halsbandet på sig som jag skickade ner till henne. Så där är vi idag, har messat henne sen dess men nu svarar hon inte alls. Hon har inte blockat mig heller för messen kommer fram och så också telefonen. Vad ska jag göra?? jag blir knäpp älskar och saknar henne som fan.

låt det göra ont i hjärtat ditt, tiden läker! Kanske låter hårt men du kommer över det! Är nog svårt att bygga en stabil relation och framtid med en person som försöker ta tag i svåra problem. Var rädd om dig själv, inte hälsosam att åka berg- och dalbana på det sättet som du beskriver att Du gör! Tror även för hennes del att hon har fullt upp med att försöka få ordning på sig själv! Svårt att glömma/lägga någon bakom sig när man älskar men ibland måste förnuftet råda!

Jimpa

Tack för din kommentar, ja du har säkert helt rätt, men det är väl jag som inte tänker klart, man går ju och hoppas att hon en dag ska ringa till mig igen och säga att hon har tänkt igenom och att hon älskar mig.Hon skall vara där i 2,5 månad till så mycket kan ju hända tills dess. Tror du att hon någonsin hör av sig igen?

hur blir det för dig om hon hör av sig? Du blir säkert lycklig för stunden. Men sen....Tror du inte att med det samtal/sms som du får från henne så börjar också din oro för hur det blir nästa dag, vecka månad? Vill du ha det så? Tror nog att hon älskar dig men kanske inte sig själv. Alkoholister brukar ha svårt med "självkärlek". Om man inte är bra och stabil för sig själv brukar man ha svårt att va det för andra. Fint av dig att se och älska människan hon är bakom sina problem.

Jimpa

Som du säger, när ska det hända igen? Hur kommer jag må? Kommer hon vara fri från alkohol när hon kommer ut därifrån? Klarar hon av att leva utan den är ju frågan också. Nu lever hon ju i en skyddad miljö, men det finns ju en utsida också. Tack ja hon är en fin människa bakom skalet kan vara lite manipulerande dock. Det jobbiga är att hon bara kan stänga av mig, bara sådär...skrev till henne å frågade hur hon kunde vara så kall? Men inget svar...fattar ingenting, hon har aldrig varit så här förut, känner inte igen henne!?

Jimpa

Hur ska jag göra? Bara ligga lågt eller? Vänta på att hon ska höra av sig? Känns så tomt, klump i halsen och hjärtat ska vi inte prata om...

Du skriver till henne att hon är kall kanske hon bara mår sämre och får dåligt samvete? Bara en tanke! Du kanske bara kan skriva små uppmuntrande meddelanden som inte skapar frågor och "krav" typ "hoppas allt går bra för dig" eller "tänker på dig och hoppas du har det bra"! Svårt att råda någon annnan i sånt här! Men glöm inte dig själv och ditt eget mående!

Jimpa

det kanske var dumt skrivet, fast jag skrev såhär...Varför är du så kall mot mig snutt :( kan vi inte bara ha det bra...för att hon inte svarade. Men det kanske var för hårt skrivet...ja precis bättre med enklare små mess som du sa. Tack för rådet

Bedrövadsambo

Rent instinktivt tänker jag "fly". Sen vet jag att det är lättare sagt än gjort. Men med den bakgrunden och de allvarliga besvären är sannolikheten tyvärr minimal att hon ska kunna ingå i en "normal" relation. Så jag säger som min psykolog sa till mig för ett halvår sedan: "Bryt upp, eller lär dig leva med oron för återfallen, för de kommer förr eller senare". Efter ett nyktert halvår tog min sambo ett återfall för tre veckor sedan. Dagen därpå blev han min ex-sambo, och jag sörjer och saknar massor. Men tiden läker alla sår. Dina också.

Jimpa

Jo jag har hört talas om att bara för man varit på ett behandlingshem så betyder ju inte det att man kommer att förblir nykter, vissa klarar det bra länge, dels för att dom kanske har ett jävla enamma, men som jag känner min tjej/ex eller vad man nu i detta läge ska kalla det, låter hemskt å säga men så är det, har inte mått så bra sen den dagen vi träffades. Vilket hon själv har sagt dom gångerna jag frågat henne. Varför drack du igår? - För att jag inte mådde bra, eller för att jag kände för det! det säger ju rätt mycket. Men ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra, vet nog innerst inne att "släpp eller lämna" är nog det bästa, men man vet ju hur man funkar...utnyttjad lite till eller?? :( någonstans så hoppas man ju?! Är man knäpp eller finns dom orden på riktigt?

Jimpa

Hej ****!
Du var dig lik senast, fin som vanligt. Kände bara att jag behövde träffa dig. Jag hoppas du mår bra, och att det går bra för dig, du är en kämpe! du kommer att fixa detta. Jag tänker på dig och du finns i mitt hjärta. Kram

Bedrövadsambo

Mitt råd: Skippa de första meningarna och börja direkt med "Du var dig lik i söndags, fin som vanligt." Skriv sen "Jag kände bara att jag behövde träffa dig." Resten funkar jättebra. Gör inga tolkningar eller lägg några ord i hennes mun, utgå bara från dig själv.

Kan det vara så att hon är viktigare för dig än du för henne?
Så är ofta fallet när man lever med en alkoholist.
Man kan tycka att fastän det borde vara dom som är tacksam för att man finns där vid deras sida så kan det vara så att man haltar rätt betänkligt när de försvinner.
Att man liksom lever på deras bekostnad och de klarar sig rätt bra,för de har sig själv och alkoholen.
Medan vi ofta släpper alltför mycket i vårt övriga liv och går in i relationen med hull och hår och samtidigt förlorar oss själv.
Jag gjorde i alla fall så och att hitta igen mig själv i detta har tagit en evinnerlig tid. Läs min tråd om du vill som ligger några sidor bort under anhörigsidan.
Jaha och nu då,heter den.

Där beskriver jag min treåriga kamp med att först släppa taget om min beroende exsambo och sen att vända fokus mot mig själv.
Jag är än inte i hamn men på god väg.

Framför allt,försök respektera att hon just nu inte vill ha kontakt. Hon behöver nog allt fokus och all styrka för att bygga upp sig själv och möta sin egen nykterhet.
Mycket tufft att stå på sidan och vara överflödig,men försök om du kan hitta något annat som upptar dina tankar än detta.
Vad som helst.

Jag vet att det inte är vad du vill höra.
Du vill nog att det ska vara så att hon kommer rakt tillbaka till dig efter behandling.
Kanske hon gör det,men låt det isåfall vara hennes beslut och använd tiden hon är där till att stärka upp dig själv och din egen självbild.

Jimpa

Ska skriva du var dig lik sist...för jag har ju skickat mess sen dess...men inte sen i tisdags :)

Jimpa

Fint skrivet, ska läsa din tråd :) det är kanske så som du säger att jag behöver henne mer än hon mig. Just nu så är hon ju omgiven av andra som har samma sorts problem å då kanske inte jag finns plats där just nu, och det kan jag förstå. Frågan är bara att lämna ett fint "sista" mess sen låta henne fokusera på sig själv sen. Och om hon nu har några känslor kvar för mig, låta henne höra av sig till mig. Och inte stressa henne.

En miljard gånger skrivit brev till exet och även andra personer i min närhet som jag velat nå. Men adresserat dom till mig själv. Man kan även skriva ned de breven här och vi kan läsa dom och reflektera åt dig. För man vill ha ett öra i sin jobbiga situation.
Det är det forumet är så makalöst bra för.
Vi förstår,vi kan relatera för vi har ofta varit där och kan känna igen oss.

Att släppa taget om den man älskar som dessutom har ett beroende är oerhört tufft och gör saker med den anhöriga som inte är nyttigt eller sunt.
Men det går att ta sig ur det om man är beredd till att göra jobbet.

Det kan ändå vara så att ni kommer att ha en relation så småningom när hon kommer ut igen.
Men man kan ändå jobba med sig själv under tiden om man vill,det har i alla fall i mitt fall varit helt nödvändigt.

Jimpa

Som du skriver...har skrivit några st brev som jag hade tänkt och skriva till henne när hon gjort slut andra tillfällen, men bara haft dom för mig själv. Ska försöka att börja fokusera lite på mig själv, å försöka å bli starkare, men inte lätt...man tänker ju hela tiden på henne. Och hoppet kvarstår att en dag blir hon och jag. Det känns skönt att detta forumet finns!

pepa

Hon måste först landa och inse att hon är alkoholist, behandlingshem BRA! Därefter blir det AA-möten, sen kanske ni kan ha en relation igen.

Jimpa

Är ju nu att hon verkar ju inte vilja veta av mig alls, vill inte messa mer fast att jag vill det...så är det nog bättre..vet inte! Ja det är ju en lång process...men kan någon säga mig hur man ena sekunden messar å skriver att man älskar varandra å saknar etc etc å i andra så vet man inte vad man känner å väljer å göra slut?? Jag kan säga att älskar jag någon, så gör jag det. För hennes känns det som att hon bara kan stänga av som en av/på knapp? Har väl hänt 2-3 ggr förut i vårt förhållande...jag gav förresten henne ett halsband för ett tag sedan, eller skickade till hemmet där hon är..,,å då skrev hon tack och att hon blev jätteglad...å andra sekunden svarar hon inte på mess, fast hon har inte sagt eller skrivit att hon inte vill höras mer, utan det är ren nonschalans. Hon hade iof halsbandet på sig när jag kom dock, men ändå!

Jimpa

Som du skriver pepa, men frågan är om hon vill ha mig sen efter när hon börjar må bra igen?

Bedrövadsambo

Släpp henne. Gå vidare. Hon är "skadat gods". Låt henne tillfriskna i lugn och ro. Vad som händer sen vet ingen. Lönlöst att grubbla över det.