av Oroligamamma

Min dotter 28 år vill inte sluta dricka, säger hon. Hon är sjukskriven för psykisk ohälsa, deprimerad. Hon har sin dotter varannan vecka. Den veckan hon inte har sin dotter dricker hon mycket, mindre då hon har sin dotter.
Jag gjorde ett oannonserat besök i lördags, då låg hon och sov i soffan, 18 tetrapack vin fanns i kylskåpet, tomma. Jag tömde ur den sista. Blev så besviken och skällde på henne att hon måste göra något åt sitt drickande. Hon erkänner att hon är alkoholist. Men vill inte sluta. Jag säger att hon inte kan ha sin dotter i lägenheten då det ser ut som ett bombnedslag. Hon blir förbannad på mig för att jag hällt ut det sista vinet. Jag tar med mig de tomma tetrapacken och åker hem. Hon ringer sin pappa som kommer dit nästa dag och städar, lagar mat och följer henne på möte med AF. Jag ringer till barnets pappa och säger som det är att min dotter inte kan ta hand om sitt barn, jag tillåter det inte. Jag gör ett nytt oannonserat besök i tisdags när hennes pappa är där. Hon pratar inte med mig, jag ger henne en kram. Men hon sitter tyst och verkar ointresserad, jag och pappan pratar om mötet på AF. Jag åker hem, pappan åker hem senare.
Nu hör hon inte av sig till mig, tidigare pratade vi med varandra flera gånger om dagen. Jag har sagt att hon kan få träffa sin dotter hemma hos mig i helgen. Men hon svarar inte. Vad ska jag göra?

Ikaros
tors, 2017-09-14 - 11:17

Hej
När jag läser vad du skriver får jag intrycket av att du kanske stjälper mer än vad du hjälper genom att agera. Även om det är förståeligt att du häller ut vin och gör oannonserade besök hos din dotter kan hon uppleva det som tecken på bristande respekt. Eftersom hon tydligen kan tala med sin pappa tror jag det bästa är att du låter han sköta kontakten med dottern ett tag. Tala gärna om för din dotter att du drar dig tillbaks ett tag och hoppas att hon kan bearbeta sina problem på sitt eget sätt. Förklara att du finns tillgänglig när hon vill ha hjälp på hennes egna villkor.
Att jag skriver på detta sätt beror på att jag är helt säker på att vi med alkoholproblem måste själva komma till insikt om problemet. Först därefter är vi mottagliga för hjälp.
Ja, det är mina tankar utifrån vad du skrivit.
vänligen
Ikaros

Oroligamamma
tors, 2017-09-14 - 11:27

Hej, jo det är nog min tanke också, jag tycker också att hon måste börja ta konsekvenserna av sitt drickande. Hennes pappa är ju där och servar genom att laga mat och städa. Det har inte jag gjort. Att jag åkte dit oannonserat var därför att hon hade ringt tidigare och lät ledsen på telefonen eftersom hennes fd sambo tycker att hon inte ska ha sin dotter lika mycket som tidigare. Eftersom min dotter har försökt ta livet av sig två gånger tidigare så blev jag orolig när hon inte svarade så då åkte jag dit och öppnade med egen nyckel.
Men det är nog som du säger hon behöver en paus från mig.
MVH
Mamman

Nordäng67
tors, 2017-09-14 - 13:00

på ditt barnbarn för hon behöver dig och kan inte föra sin egen talan! Har vuxit upp med psykiskt sjuk mamma och tack gode Gud för min farmor! Henne har jag att tacka för mycket! Allt ifrån glada minnen (trots allt) från barndomen till kvinnlig förebild! Din dotter måste komma till insikt själv men ditt barnbarn kan inte råda över sitt liv! Vet inte vad pappan är av för kvalité men tufft för honom att vara ensam förälder!

KullaGulla
tors, 2017-09-14 - 13:03

Men förstår din oro. Det är ju ditt barn och hon verkar må väldigt dåligt. Det är en allvarlig livssituation hon befinner sig i, med självmordsförsök bakom sig och att aktivt missbruk. Att hon sedan har ansvaret för ett barn ökar naturligtvis både hennes och din ångest.
Bra att hon har en pappa som ställer upp och som hon verkar släppa in. Jag tror att det är bra om du, trots din oro, kan ta ett steg tillbaka och låta honom ha mest kontakt. För ditt mående är det ju bra om du och han kan kommunicera så du får veta hur hon har det.
Har hon andra runt sig som hon har förtroende för? Viktigt med tanke på depression och självmordsbenägenhet.
Går hon på någon behandling för sitt missbruk?
Har missbruket pågått länge?
Mitt barn dricker också och efter att jag sagt ifrån ordentligt och slutat med mina "medberoendefasoner" har han sagt upp bekantskapen med mig. Så jag vet inte alls hur han har det, om han helt har gått ner sig och lever i misär eller är på väg upp.
Fruktansvärt tufft för ett mammahjärta, men det går att släppa taget.
Jag har egentligen inga råd att ge dig alls, men vill ändå förmedla att vi nog är många mammor som förstår och kan känna samma oro som du.
Fortsätt att skriva av dig här.
Många kramar och styrka till dig.

TISSLA
tors, 2017-09-14 - 16:58

Så bra att du berättat för barnbarnets pappa och att du satt gränser för hur barnbarnet har det och är beredd att vara med då då mamma träffar dottern. Önskar att farmodern till min son varit så insiktsfull och stöttande när hon fick veta att hennes son missbrukade. Barnperspektivet måste gå först. Kanske är det inte så tokigt att du och din dotters pappa har olika roller, bara ni jobbar tillsammans som dottern inte spelar ut er mot varandra. Han kan vara den som lirkar och du kan vara den som är bestämd med att hon behöver söka hjälp. Inte skälla dock, men absolut vara bestämt med att barnbarnet inte ska behöva vara där än mamma har ett så påtagligt alkoholmissbruk. Kanske det kan vara nått som får henne att söka hjälp. Fundera på om du även ska göra en orosanmälan för barnbarnet och även för dottern. Det har varit vändpunten för flera jag talat med, om de fått en bra handläggare och tillgång till vård.

På beskrivningen tycker jag dotterns pappa verkar mer medberoende, möjligörande. Det är bra att anhöriga sätter gränser. Men det kan absolut få konsekvensen att dottern bryter, om hon inte är redo att ta emot hjälp.

Oroligamamma
tors, 2017-09-14 - 20:59

Tack för alla kloka ord, känns skönt i allt elände. Hon började redan som 15 åring, rymde hemifrån och drack med äldre killar. Jag gav inte upp utan åkte och hämtade hem henne varje gång. Det har jag fått kredit för av henne i vuxen ålder, att jag inte gav upp. Det vill jag inte gör nu heller. Men jag kommer att ta ett steg tillbaka och låta hennes pappa få ta det tunga lasset ett tag. Man blir bara så ledsen, vi har ett hästintresse tillsammans och har varit runt på olika tävlingar i sommar och haft jätte trevligt, då har hon ju varit nykter i alla fall. Min egen mamma drack också en hel del när jag var ung, hon hade även psykiska problem (biopolär). Vi tror att det är något som min dotter också har. Efter varje krasch så går hon upp i vikt sedan börjar hon må lite bättre och börja banta igen, sen blir hon smal och snygg och sedan blir att på topp tills det kraschar nästa gång. Vikten kan variera upp eller ner 30 kg. Hon blir manisk och börjar med LCHF strikt, ibland undrar jag om det inte är maten som förstör psyket också. Sedan äter hon nästan ingenting tills hon kraschar. Ja, jag känner att det inte är så bra miljö för mitt barnbarn, det är svårt att ta det beslutet men hon har i alla fall en väldigt bra pappa som tar väl hand om henne och har även ställt upp för min dotter även sedan de separerade.
Hon gör likadant med kompisar, ett tag betyder de allt sedan kan hon helt utestänga dem. Vad jag vet så har hon inga kompisar utan det är jag och hennes pappa som finns för henne. Hon går på samtal en gång i veckan på Oden, för missbrukare. Hon har en jättebra kontakt med AF och har även fått en tid hos en psykolog på Psyket nu, så vi får hoppas att det kan hjälpa henne.
Det är gjort en orosanmälan i slutet av sommaren då hon kom full till dagis. Då hade hon festat hela natten och när jag kom dit på morgonen så fick jag följa mitt barnbarn till dagis. Jag trodde att min dotter skulle nyktra till under dagen innan hon hämtade henne men hon fortsatte att festa så hon var full när hon kom och hämtade på dagis. Personalen ringde till pappan och berättade och han ringde till mig och frågade vad han skulle göra, jag sa att han skulle hämta dottern. Sedan åkte jag hem till min dotter och vi åkte vidare till beroendeenheten och hon blev inlagd, hade 2,8 i promille. Hon blev kvar över natten på beroendeenheten sedan så fick hon följa med hem till mig där hon stannade en vecka. Nästa gång hon skulle ha sin dotter så var min dotters pappa hemma hos dem under veckan, han är pensionär.
Jag kan inte förstå hur man kan offra sitt eget barn. Det känns skönt att skriva av sig allt elände. Tårarna är slut...

TISSLA
tors, 2017-09-14 - 21:25

Men det låter i alla fall som din dotter är omgiven av flera personer som stöttar och inte ger upp.
Har själv haft så svårt att förstå hur min sons pappa har kunnat dricka sig redlös ensam med vår son, hur han kan riskera att sonen blir skadad, eller att han inte ska få vara ensam med sonen. Han är en otroligt kärkelsfull och fin pappa när han är nykter. Jag har kommit fram till att det inte finns några korrelationer mellan kärleken till ens barn och oförmågan att motstå alkoholen/drogen. Sjukdomen tar över allt, har en i sitt våld och skammen i att ha valt bort sitt barn nog snarare gör att man vill dricka mer för att den känslan är så outhärdlig.

KullaGulla
tors, 2017-09-14 - 23:30

När våra barn genomlider detta helvete som missbruk innebär. Vi står bredvid, men är maktlösa.
Det verkar onekligen som att din dotter dessutom lider av någon typ av funktionsnedsättning eller sjukdom förutom depression.
Viktigt i så fall med diagnos och medicinering.
Viktigt också att du får stöd och hjälp. En sådan här situation kan ta över hela livet för anhöriga och blockera livsglädje och förlama all energi. Allt cirkulerar runt vårt barn och vårt mående blir avhängigt av deras mående.
Jag har börjat gå på Al-anonmöten och det ger mig hjälp att sortera i alla turbulenta känslor, och kraft att ta tag i mitt eget liv. Det hjälper mig också att bli kvitt skuld -och skamkänslor som jag burit på.
Kram och kraft

KullaGulla
fre, 2017-09-15 - 08:14

De har grupper för anhöriga Al-anon och för tonåringar Al-ateen. De kallas familjegrupper och de finns i de flesta städer. De har möten varje vecka.
Jag kollade på nätet och tog sedan mod till mig och gick dit. Där sitter jag nu varje vecka och gråter, berättar och lyssnar på andra
i samma situation som jag,
Där möter jag värme och förståelse, men får också verktyg och hjälp att komma vidare i mitt liv.

Oroligamamma
fre, 2017-09-15 - 13:58

Ett livstecken, hon ringde just. Berättade att hon ska få börja arbetsträna 2tim/dag på sitt förra jobb. Härligt. Sedan har hon varit på psyk på bedömningssamtal idag så nu väntar bara en kallelse dit. Känns så skönt! Att hon ringde mej!
Ska hämta mitt barnbarn i em så att hon får vara hos oss i helgen, på landet med mina hästar. Synd bara att hennes mamma inte orkar följa med.
Men ett steg i taget.

Nordäng67
fre, 2017-09-15 - 15:05

en fantastisk mamma och mormor! Lovar dig att även om det känns tufft just nu så kommer du ha igen det många gånger i framtiden! Hopoas du får en skön helg med ditt lilla barnbarn!

KullaGulla
sön, 2017-09-17 - 16:27

Och att du kan njuta av ditt barnbarn och hästarna, och släppa oron för dottern för ett tag. Hon verkar ju ta tag i sitt liv och har säkert strategier för hur hon ska komma vidare. Med stöd från er, psyk och sitt ex kommer hon nog på fötter igen.

Jag känner mig också lite lugnare nu eftersom jag fått höra (från andra) att mitt barn har börjat jobba igen, slutat dricka, är glad och full av framtidsplaner.
Hoppas vi kan återuppta kontakten igen så småningom.

Ändå är det en liten jävul som viskar "så här har det varit många gånger förut och det har alltid skitit sig" eller "jaha storartade planer har jag hört förut och vad blev det av dom" eller "när börjar drickandet nästa gång"
Men detta kanske är början på en ny och nykter väg...jag håller andan...
Kram och kraft