Hejsan blev precis medlem på forumet. Min kille både dricker och röker på. Han har även ångest.
Vi har varit ihop i snart 2 år. Jag har försökt få honom att träffa någon att prata med kring sitt mående och även försökt få honom att sluta dricka och röka.
Han har slutat men börjat igen... inte helt otippat.
Detta har pågått under em längre tid och det krossar mitt hjärta att se honom må dåligt men ändå inte ta tag i sina problem.
När han väl tagit sig till läkaren får han ångestdämpande men när han fått de så fortsätter han dricka och röka...
Så vart det nu också. Han gick till läkaren fick ny medecin och boka tid hos en psykolog. Men väldigt snart där efter kom jag hem och jag la inte ens märke till det först pga vanan.. han hade både druckit och rökt...
När jag försökt prata med honom om detta så flyr han. Han säger att han kan sluta på egenhand och inte behöver hjälp och blir som ett barn och börjar skämta bort allt och saker han säger.
Senast vi tjafsa så var det över sms och han blev arg över att ja ville att han skulle ta tag i livet så han sa att Jag är så jävla respektlös och Mitt beteende gör honom galen... när jag ifrågasatte vad jag gör för fel så sa han bara Nä jag kommer inte på nåt det var väl mest för den gången då du kom in i sovrummet och lampan lös utanför och du glömde stänga dörren...
Jag sa då till honom Du fick det att låta som om jag var världens sämsta människa när vi skrev den kvällen.. å så handlade det endast om det?
Han svar var då Jag är inte bra på känslor.
Han har så konstiga saker han klagar på mig om som jag gör .. alltså verkligen jätte konstiga saker... men han får dom problemen att låta värre än hans egna. Vilket dom inte är.. för de kan handla om bokstavligen att jag inte ställer iordning all disk snyggt innan jag ska diska för att de ser bättre ut. Vad är dom grejerna jämfört med hans missbruk?
Jag vet att han älskar mig och jag vet att jag är det enda som är bra i hans liv men jag vet inte hur mycket mer ja orkar. Allt detta gör ju att min framtid inte känns så säker som den gjorde i början med honom. Jag vet inte va jag ska ta vägen för på ett sätt hoppas jag och vill att han får hjälp men samtidigt vet jag inte om jag orkar vara kvar för att det är så himla krävande detta. Samt att .. trots att ja är säker på va han känner för mig, så är kag inte tillräcklig.. inte tillräckligt till motivation för framtiden och de gör så äckligt jävla ont!!!!! Är helt förkrossad och har sagt att vi måste va själva i helgen och snacka för att jag är så ledsen. Är så nervös vet inte om han kommer komma ihåg att inte bjuda hem någon eller hur allt kommer sluta. Allt är så läskigt och jobbigt.