Hej!
Jag har blivit kär i en alkoholist. Jag har försökt avsluta relationen otaliga gånger då jag inte accepterar hans drickande. Men, efter varje gång har jag sökt kontakt igen. Han erkänner sitt beroende för mig. Vi är kring 50 år. Inte sambo, ännu, men talat om det. Jag har barn hemma. Hans barn bor hos sin mamma.
Jag är faktiskt mer på än han är. Jag har märkt att mitt humör följer hans drickande. Mår väldigt dåligt när jag följer min hjärna istället för hjärtat. Därför har jag till slut kapitulerat och är villig att gå in i relation fullt ut där jag vet att jag inte kan påverka hans nykterhet. Men jag vill finnas stark vid hans sida. Jag måste försöka! Jag älskar honom. Inte redo att ge upp kärleken.
Nu till dagens problem...
Vi har av olika anledningar bara träffats irl ett fåtal gånger de tre senaste månaderna. Hållt oss till mess och telefon. Jag vet att han älskar mig men jag ger honom bla dåligt samvete och han känner sig misslyckad. När vi setts har han varit nykter och det har varit lika bra som alltid.
För en och en halv vecka sedan åkte han iväg ensam på semester. Han höll sig nykter de första dagarna. Insåg ju längre veckan gått att alkoholhalten i blodet ökade. I lördags blev jag rädd att han skulle missa anslutningsbussen till flygplatsen. Han kom iväg. Jag skulle hämta honom på flygplatsen. Får mess att flyget är försenat. Ok, jag kollar innan jag åker hemifrån.
En dryg timme senare mess att han missade planet (!). "Hjälp mig härifrån!" Ringer honom, han har dåligt med batteri kvar. Jag märker att han inte är klar i huvudet. Efter telefonsamtalet får jag ett sista sms..."kommer nog aldrig hem". Efter det finns inga livstecken från honom. Hans mamma har inte hört något. Resebolaget har inte hört något. Jag ringde flygplatspolisen. De sa att de inte behövt hjälpa någon. Det fanns tydligen en man som varit full och som befann sig på flygplatsen men de kunde inte göra något. Är man full och vuxen så får man ta konsekvenserna...
Kände initalt att det var rätt tänkt. Låt honom sova av sig ruset. Men nu börjar jag bli riktigt orolig... Så lång tid ska det väl inte ta? Sista livstecknet lördag kl 17
Någon som varit med om liknande? Vad råder ni mig att göra. Hur ska jag förhålla mig till det?
Orolig!