Min exman är nere på botten. Jag har distanserat mig från det men känner att jag ändå vill erbjuda hjälp om han vill ta den, men vad kan man egentligen göra? Någon som varit inne i samma situation och kan ge råd?

Just nu gäller det den akuta fasen där han fortfarande dricker, dagarna i ända. Idag var han kontaktbar och jag funderar på att åka hem till honom på lunchen men funderar på om jag egentligen kanske ska avstå. Han kommer ju ändå inte minnas nåt av det sen..

Det bästa vore om man kunde få in honom på avgiftning men det verkar som om han är för "frisk" för det.

Han har tidigare varit nykter i omgångar och gått på antabus. Han har varit hos AA och även fått samtalsterapi privat genom gjobbet.
Men just nu bara dricker han sedan 4 dagar tillbaka. finns det nåt annat att göra än att vänta. Sitta barnvakt till honom är jag inte direkt intresserad av, men är smått orolig för att han ska göra sig själv illa.

Som sagt! Råd!

AliceAlice

Vad vill han, vill han in på avgiftning, hjälp honom i så fall dit, beställ taxi, ambulans, kör honom om han är ok. Ibland vill man avgifta i öppenvården och ibland vill man att anhöriga tar ansvaret eftersom man inte bör vara själv under en avgiftning, men ta inte på dig det ansvaret!!!

Även med den bästa tänkbara behandling blir bara ca 50% fria från sitt missbruk, så vad har vi anhöriga att bjuda då?

Finns det någon annan som kan ställa upp, hans föräldrar och syskon? kompis?

Var rädd om dig!

Lyra

Tack för svaret. Vi bor i en rätt så liten kommun och det är svårt att få hjälp när man är mittemellan. Jag pratade med honom igår och föreslog att han skulle låta sin arbetsgivare hjälpa honom att komma in på. En klinik eller liknande. Han var inte helt mottaglig, märkte att han sa att det var ett alternativ för att bli av med mig Funderar på om jag ska lägga mig i och ringa hans chef. Han menar att han kört med öppna kort den senaste tiden. Jag tvivlar.

Egentligen är det inte lika mycket mitt huvudbrylängre, men våra barn älskar honom. Och de förtjänar att ha en närvarande pappa. Det är för deras skull jag kämpar.

Han mamma pappa och syster bort 40mil bort, och det har problem de med så de lör mest vilja sopa det under mattan...

AliceAlice

...älskar barnen sin pappa! Hur mycket hade du gjort om det var en annan sjukdom som låg bakom? Ibland kan man ställa till med mer problem när man lägger sig i, även om det var i all välmening!

All styrka till dig!

Lyra

Jag beslöt mig för att inte göra nåt. Jag har skickat några mess till honom, fått några livstecken tillbaka.
Han erkände för mig häromdagen att han också gått tillbaka till droger igen.
Det komplicerar saker och ting ännu mer och vi har ett ordentligt snack att ta tag i när han är nykter.

Har beslutat mig för att berätta om mina funderingar att berätta för hans arbetsgivare. Att säga att nästa gång det blir så här illa så ringer jag dem. Får se vad han säger. Skulle inte förvåna mig om jag får ett tyst medgivande, typ: "du gör som du vill" som svar.

Just nu fokuserar jag på det dagliga med barnen. Att få upp dem ur sängen och komma i tid till jobbet. :)

Hoppas ni alla får en lugn dag med lite själslig frid!

Min känns okej! :)

Har inga råd, men Vilken fin människa du verkar vara, Lyra. Inläggen andas så mycket omtanke, men också gränssättning. Perfekt för barnen att se.