Hej!
Ny här, vet inte riktigt vart jag ska börja...Kort sammanfattning. Alkohol har vart en del av mitt liv sen 10 år. De senaste 2 åren har det övergått till ett beroende mer eller mindre. Smygdruckit. Försökt sluta. Känt ett sug. Och insett att jag måste välja bort alkohol. Sorgkänsla. Samtidigt som jag är så trött på det suget gör med mig! Jag har 2 barn som jag avgudar. Jag har en underbar sambo ( ej barnens far ). Vi bor nu ihop med en bunt tonårsbarn av blandad kompott. Påfrestande!
Jag har tagit ett steg vidare vad gäller alkoholen. Erkänt för min sambo att jag har problem. Kontaktat min psykiatriker och fick en akut tid idag på morgonen. Har den kontakten pga sömnproblem ( skiftarbete ) Han skriver ut antabus till mig . Sen säger han till mig, du är inte alkoholist. Men vad är jag då ? Han menade att jag skulle kunna börja dricka normalt igen inom ett par år ?