Jag är orolig för min förra man som håller på att supa ihjäl sig!
Så länge som jag har kännt honom så har han druckit och det rör sig om femton år.
Han ringde mig i kväll och var påverkad och bad om hjälp med något som jag inte riktigt förstod vad det var. Nu efter samtalet förstod jag helst plötsligt att han behöver hjälp och jag måste göra något innan det långsamma självmordet är ett faktum, men vad ska jag göra?
Jag skriver här och fråga er.
Han bor i en annan kommun och jag känner den dåligt.
Han är uppsagd från sin lägenhet men är kvar ändå. Hjälpen verkar inte nå fram!

Kan jag tvinga honom att ta emot hjälp?

Kan jag skriva på några papper att han behöver hjälp!?

Du berättar att din ex-man har alkoholproblem, du är orolig för honom. Du funderar på vad du kan göra, om du kan hjälpa honom på något sätt fast du är långt ifrån honom.

Fint att du skriver här det visar att du bryr dig, trots att det är som du skriver din före detta man och ni numer inte bor i samma kommun blir du oroad över honom och påverkas när han ringer dig. Tufft för dig också det måste vara jobbigt att höra honom och samtidigt inte kunna göra val åt honom.
Det går inte att tvinga någon att förändra sig, även om man vill det. Om man är oroad för personens hälsa och liv kan man ändå skicka signaler om det till samhället. Ett sätt att göra det på är att kontakta kommunen.

Du skulle kunna kontakta den kommun han bor i, man brukar hitta rätt under kommunens namn sen söka under stöd & omsorg/ missbruk & beroende på webbsidan. Du kan ringa dem och göra en så kallad orosanmälan, dem kan också berätta mer ingående vad en sån skulle innebära och förklara vad de gör när du eventuellt gör en sån.

Du skulle kunna ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 för stöd för din egen del, eller ge telefonnumret till din ex-man. Där kan man vara anonym och det är kostnadsfritt.

Fortsätt såklart gärna skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

AliceAlice

...är det upp till honom. Som Rosette skriver, visst kan man göra en orosanmälan, då har man åtminstone gjort någonting, men de leder sällan till åtgärd. Är du akut orolig för honom kan du kontakta polisen för ett akut omhändertagande men det leder inte heller till så mycket om han inte är en uppenbar fara för sig själv eller andra.

Han är vuxen och måste ta sitt ansvar, missbruk eller ej. Han måste till insikt innan han är beredd att ta emot hjälp och den måste komma från honom själv, du kan vara tydlig i kommunikationen, sätta gränser, det är trotts allt ditt X och du har inget ansvar för vilka val han gör i livet, det låter hårdare än vad det är menat!

Skriv här, sök stöd för egen del och gör saker som du mår bra av, lägg inte all din tid och styrka på honom o hans problem, då kommer han att dra dig med i fallet. Trotts behandling blir bara ca 50% fria från sitt missbruk och 50% räknas som en bra siffra, andra behandlingar kan ha sämre statistik.

Var rädd om dig!

Kanelbullen

Hej och tack för svar!

Ja, för en vecka sedan när jag skrev det här, på lördag natt så skrev jag en oros anmälan och eftersom jag inte hade några frimärken sände det genom mailen till ett kontaktcenter i den kommunen han bor. Har inte hört någonting, men jag ska kontakta sektionen om de har fått det.
Jag kände mig lite som en skurk, eftersom jag vet att det kanske inte leder till någonting utan att han bara stämplas.
Jag har läst upp det för honom och så att det var min tanke att han får hjälp och att det leder till något bra. Det gick fram, jag har gjort rätt, men det var inte rätt att tidigare ha varit eftergiven och naiv.
Jag kämpar nu med mitt beroende och undrar hur sjutton jag ska reducera mitt intag av alkohol, det är som en förbannelse då jag tidigare i livet var alkoholfri och min ursprungsfamilj också. Jag har sökt hjälp, tagit tabletter, checkat in på på AA men det är svårt...

?

Kanelbullen

Ja, gränssättningen känns genom att jag beslutade mig för att göra det jag gjorde. Och det är sant att det är han själv som måste ta ett beslut, men ibland måste man visa vägriktningen åt någon annan.
Men jag vet att han inte är så störande att det behövs ett akut ingripande så förmodligen händer inget. Han bor i en lägenhet där han inte har något ljus, kontraktet är uppsagt men han bor kvar ändå. Känns lite tråkigt!
Som sagt jag kämpar med ett eget beroende och jag klarar det inte riktigt!
Han har redan fått med mig i sitt fall och nu kämpar jag på egen hand. Men sitt eget fall får han ta hand om själv.

Vi får se hur det går, ingen lever för evigt.

?

Bedrövadsambo

Vi får verkligen hoppas att han får den hjälp han behöver nu. Du kan inte göra mer just nu. Nu måste du lägga tid och energi på dig själv. Börja med att starta en tråd under "Förändra sitt drickande". Kämpa!