Har druckit varje helg från att jag var ca 17 år gammal. Nu är jag 48 och har sedan två till tre år sedan druckit minst fem dagar i veckan. Och ibland tre till fyra veckor i rad! Har både stora och små barn. Jobbar på en myndighet och är sällan sjukskriven, men ofta bakfull på jobbet. Senaste året har jag fått ont under revbenen på höger sida. Vet såklart om att det kan bero på min stora alkoholkonsumtion. Men kan INTE sluta dricka! När jag dricker gör det inte ont längre och ångesten över en eventuell leverskada mildras. Men jag vill inte må så här dåligt. Jag vill inte ha detta jävulska beroende, och vill inte vara rädd. Jag vill inte sluta som min mamma som dog av följdsjukdomar av alkoholism. Därför skriver jag här. Jag har inte bestämt mig, för suget efter vin är för stort. Men jag vill verkligen inte dricka då jag mår så dåligt av det OCH har en fin familj med flera barn som säkert far illa av mitt beroende. Har ingen aning om vart jag ska vända mig. Bor i ett litet samhälle. Här finns ingen beroendemottagning. Har sökt till en sådan tidigare i mitt liv men upplevde att de inte tog mig på allvar. Ser kanske för sund ut och kan prata för mig...jag vet inte. Men jag vet att jag kommer att dö på grund av min alkoholism. Kanske innan jag fyller 50. Mest troligt innan jag får uppleva att få barnbarn...
Blev långt inlägg det här...förstår om man inte orkar läsa. Och jag vet inte ens vad jag vill med att skriva här...

Vilsensjäl

Bra början att skriva av sig lite. Då printrar man ner sina tankar så man kan gå tillbaka och läsa dem ifall man glömmer. Av det jag läser så är din A-konsumtion inte nyttig. Jag dömer inte, min är på tok för hög med. Att skriva långa inlägg gör absolut inget. Här inne på forumet har jag märkt att många läser, svarar och skriver själva. Det är dina tankar och funderingar som du valt att dela och här inne finns ett enormt stöd. A-jävulen har lurat oss alla här inne och hållet oss i sitt grepp. Det är dags att bryta sig lös från denne och ge sig själv ett värdigt liv. Jag hoppas du inte missförstår vad jag skriver och håller tummarna för att du fortsätter läsa runt här och hittar svar på dina frågor. Kramar

Månsken

Nu har du tagit ett första steg genom att skriva här. Att bara inse och skriva ner att man är sjuk är stora framsteg. Som sagt välkommen hit och jag tycker att det är mycket hjälp att läsa andras trådar för det gör att jag känner mig mindre ensam.
Kram och kämpa på!

anonym11208

Ja, det där med att vara bakfull på jobbet känner jag igen, usch och fy för det! Ta en dag i taget, se känslan att du vaknar upp icke-bakis, fräsch och full med självförtroende, du ser bättre ut, du tänker klarare. Spela upp den filmen när du känner att du ska ta ett glas eller fem.

Jame

För mig var det ett viktigt steg att besöka/skriva på denna sida. Jag når snart 12 veckor utan en droppe. Jag trodde knappast att jag skulle greja det ,men det gick, det går!! De positiva effekterna av detta överträffar mina vildaste fantasier. Jag kan inte nog betona att det är värt kampen. Det är värt att göra det som krävs! Vad som krävs varierar så klart från person till person, men är man ärlig mot sig själv vet man nog ungefär vad man behöver göra. För mig var nyckeln öppenhet inför de nära, samtal med en psykolog, dela kampen med andra här på forum och inte minst ett BESLUT! Go for it! Om några veckor kan livet vara oändligt mycket friare och bättre. Glömde att nämna att jag ger fingret åt Systembolaget varje gång jag ser skylten, det känns skönare än man kan tro!
Du grejar det!

Det var bra och väldigt fint skrivet! Du måste inte ha alla svar nu! Bra att du funderat och rädslan att dö står väl ändå för att du egentligen vill leva? Du kan förändra detta! Men! Det blir inte lätt men det är det inte för någon annan av oss andra här! Sluta undvika det du är rädd för och ta rodret över ditt liv. Börja i små steg och var snäll mot dig själv! Önskar dig lycka till!

Berra58

...kan hjälpa, t.ex. Antabus. Kan vara en bra början. Då slipper du fundera på om du ska dricka. Eftersom du inte kan dricka så länge du tar det. Efter några nyktra veckor känns allt lättare o du kan börja planera fortsättningen av livet.
Lycka till! ?

Cajsali

Jag skrev mitt första inlägg någonsin här för mer än en vecka sedan. På grund av min ångest har jag inte orkat gå in och läsa om jag fick några svar. Nu gjorde jag det och tackar för den responsen jag fick! Jag är tyvärr inte där att jag kan sluta/begränsa mitt drickande nu. Jag är snart på botten. Jag kör aldrig bil full, men bakfull! Vill verkligen inte åka dit för rattonykterhet men ibland funderar jag på om det kanske är DET som får mig att förstå att det är allvarligt!!! Eller något annat! Har en oerhört snäll make som har sagt ifrån några gånger...men han är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa. Så han är medberoende. Det som är så enormt dumt är ju att jag också vuxit upp med en alkoholist och varit medberoende hela mitt liv! Men ändå förstår jag inte att jag själv måste bryta trenden...Jag förstår INTE varför jag inte kan göra det! Vill verkligen det!