Ännu en gång kom jag hem till ett mörklagt hus och jag trodde jag var skulle få va ensam hemma.. men ack så fel jag hade.
Ytterdörren var upplåst och jag vet att jag låste, men ingen bil var hemma. Utöver det såg jag ingenting ovanligt med det hela men när jag kom in hörde jag min sambos telefon plinga till. Jag ropade, men fick inget svar.. jag letade igenom hela huset och överallt fanns det kläder slängda, ölburkar, snus och allt var ett enda kaos! Han själv, ja han låg tvärdäckad över sängen.. inlindad i sitt täcke och halvt avklädd. Han skulle ha varit på jobbet idag va det tänkt..
Mitt humör gick från att va lugn till rasande på en millisekund! Jag slet tag i mitt täcke och tänkte lägga mig på soffan men jag väckte honom å han blev riktigt arg... visade sig sen att han kräkts på flera ställen i huset å sen lagt kläder över, istället för att städa upp efter sig! Enligt honom kunde han ta det "nån annan dag"... Ja ni kan ju gissa vem som fick lägga sig på golvet och skura! Och jag som precis hade kommit hem från ett långt dubbelpass på jobbet.. Nu sitter han i rummet intill och spelar hårdrock på högsta volymen samtidigt som han dricker allt mer och mer! Och jag ska försöka sova...
Känner inte igenom honom längre. Han har börjat snusa igen (bakom ryggen på mig), han dricker på konstigare tider och han visar ingen ömhet eller kärlek till mig längre. För hans del är det snart inryck och då kommer han nästan inte va hemma alls så för den delen är det lugnt.. Han har liksom dödat mig helt genom våra 4 år tillsammans, men jag vill inte lämna.. eller jag kan snarare inte det.. jag har försökt men han ändrar sig varje gång och jag är så svag för honom.. är inte stark nog. Har försvarat honom så länge.. även om jag avskytt och hatat honom minst lika mycket däremellan.. livet är kaos just nu....