Jag hade nästan fem månaders nykterhet. Jag hade hjälp med behandlingshem. Jag offrade allt. Skäms och vill bara bort nu. Mina stackars, stackars ungar är den enda anledningen att jag orkar en minut i taget! Idag är min (nya!) första nyktra dag...igen! Ångesten är monumental. Kämpar för mitt liv nu!

Fredde

Det finns inget annat misslyckande
än att sluta försöka...Skäms inte utan var stolt och fokusera istället på det positiva...du var stark och tog hjälp och var nykter i 5 månader och det visar din styrka du har inom dig... så försök att hitta den igen för den finns där inne hos dig för det har du redan bevisat för dig själv och andra ? Så ta tjuren vid hornen igen och kämpa på för dig egen skull och för dina barns skull och tro på dig själv för man är alltid starkare än vad man själv tror man är. Jag är imponerad och beundrad av att du var vit i 5 månader skitbra gjort ?
Styrkekram!

ledsen1

Tusen och miljoner tack för tröstande ord! Jag känner mig inte stark alls, men styrkt av ditt svar! Det kom som ett plåster på en ganska sargad själ.....tack igen!

...., men nu är det viktiga att du reser dig, borstar av dig och fångar lärdomar. Förlåter dig själv. Påminner om de verktyg du har och använder dom. Du har mycket att leva för! Kram

Btt

Alla sjukdomar kan gå i skov och plötsligt bli akut även om den är kronisk.
Men finns det någon annan sjukdom som är förknippad med så mycket skam som beroende?
Och den som dömmer hårdast är du själv ingen annan hatar dig som du själv just nu.Gör inte det ❤ ingen är perfekt se dej om i världen vad människor gör mot andra människor. Ditt lilla snedsteg är ingenting jämnförelsevis.
Så vifta bort den lille domaren på din axel .Andas djupt gå vidare,imorgon är en ny dag och du är nykter,ditt hjärta lättare. Inget är för sent ❤

Fröken fräken

Ge inte upp. Ta hjälp igen, ge behandlingen tid. Du har ingenting att skämmas för. Alkoholism är är listig och farlig sjukdom, som bara väntar på att vi ska misslyckas med vår nykterhet. Det krävs jobb för att hålla sig nykter, ett jobb som pågår resten av våra liv.

När du kom till behandlingshemmet var det kanske dag 1. Nu har du 5 mån nykterhet i bagaget när du börjar. Du har också ett återfall som du lärt dig något av, så sluta skämmas, du är mänsklig, fortsätt att försöka. Du klarar det, för dig och dina barn. Och jag menar det... tror knappast nån härinne har klarat det helt utan återfall. Skillnaden mellan att lyckas o att misslyckas är kanske inställningen till återfall... helt kört, eller kör på direkt igen...

ledsen1

Tack alla ni! För värme, klokhet och fantastiska bemötande. Jag är fortfarande så totalt nere för räkning. Mår inte bra alls......men, är nykter idag också! Jag ska träffa min drogterapeut på hemmaplan och det kommer att bli ett "talk of shame" för min räkning. Men, så mycket jag kan så ska jag lägga fram hela den fula verkligheten på bordet. Imorgon ska jag träffa min kontaktperson på kommunens missbruksenhet, för att se om jag kan få åka iväg och fortsätta min behandling. Det är inte behandlingshemmets normala praxis att jobba med återfallsfall, vilket jag visste innan. Jag har lärt mig så otroligt mycket under månaderna där och skäms så otroligt över mig själv och min oförmåga att klara att förvalta chansen som gavs mig. Jag ska ta kontakt med min yngsta idag, 16 år och fruktansvärt besviken på mig. Jag hoppas att hon ska vilja komma till mig, men hon tycker att det känns som om hon isåfall "går med på" att det inte var så hemskt att jag tog ett återfall. Hon värnar om sin rätt att få känna sig viktigast. Jag förstår henne så väl, men har inga ord att förmedla hur mycket hon betyder som kan tala högre än mina handlingar. Långt inlägg, detta...Det känns vingligt, oerhört skrämmande att inte veta hur det ska bli med något. Tack till den som orkade läsa, jag behövde verkligen sätta mina funderingar på pränt och få tacka för stödet. Ni är en krycka för mig just nul Tack!

... till dig! Det är en svår väg att vandra..

Vill du berätta vad som förorsakade ditt återfall efter fem månaders nykterhet?

Jag är själv dotter till en pappa som drack, förstår din dotters reaktion... tyvärr?

Fredde

Här får du två tänkvärda citat som kanske kan få dig att hitta styrkan inom dig igen ?

"It’s okay not to be perfect. It’s okay to make mistakes. It’s okay to do something that you wish you hadn’t done, because if we don’t do these things we never grow"

“You never know how strong you are until being strong is your only choice.”

Tro på dig själv och din styrka så ska du se att livet vänder och blir både ljusare och bra på alla sätt man får låta allt ta sin tid och aldrig sluta hoppas och tro på sig själv och aldrig ge upp ?

Styrkekram!

Elochai

Att greja 5 månader nykter är ju helt otroligt starkt bara det. Men att falla tillbaka någon gång tror jag tyvärr händer dom flesta, även mig själv. Men försök ta lärdom om hur det gick till när du "föll tillbaka". Och se det inte som ett misslyckande, se det som ännu en vändpunkt i ditt liv. Det är en hemsk sjukdom detta och att tämja den är otroligt svårt som dom flesta vet.

Och jag kan verkligen relatera till ångesten och besvikelsen man känner att man "misslyckades". Hemsk känsla. Men ta till alla medel som krävs för att bli fri alkoholen, som du känner är rätt. Det finns ingen fel väg att gå bara man har strävan att bli fri från skiten.

"So many times it's hopeless dark and grey. And other times it's hope that saves the day."

DetGårBättre

Om du så var den ende i hela världen som fallit och tagit ett återfall så hade det inte varit världens undergång. Titta hur många kändisar som kämpat och fallit. Per Holknekt är bara en. Han har en dotter och jag tror deras relation varit i samma vågor som du har med din.

Den som faller av hästen kan välja att ligga kvar eller hoppa upp igen!

Och ångesten är mest kemisk. Det är bara dina tankar som surrar. Övriga världen har inte samma tankar om dig. Hur ofta bråkar inte folk? Upp och visa dottern igen bara. Hon älskar dig oavsett men kanske inte vill vara där när du druckit.

Kom igen nu bara! Fem månader slår du nästa gång. Kanske med hästlängder som inte går att räkna?