Hej kära medmänniskor,
Jag har suttit här och läst i 2 dagar, läst de historier ni delar med er av och det fina stödet ni ger varandra. Jag har själv insett att A har ett fast grepp om mig, och det är inte lätt att erkänna. I måndags skulle jag bara ta ett glas efter en jobbig dag. Jag köpte med mig en Box, såklart "alltid bra att ha vin hemma". Dagen blev värre och det slutade med att jag skrev en hel del dumma saker till mitt ex, jag minns dock inte ens 1/4 vad vad som sades. Killen jag träffar för tillfället, en helt fantastisk människa, var ute på krogen igår och sprang in i honom. Han har nu sagt att han inte vill ses mer. Jag har inte druckit på 2 dagar, inne på 3:e nu men idag är det svårt. Jag brukar ju i vanliga fall dämpa ångesten och ledsamheten med A. Bör tilläggas att jag hade några vänner över igår för att fira min födelsedag och att jag nu sitter och stirrar på 5 flaskor som jag då mottog. Jag är stolt att jag själv drack alkoholfritt igår, men idag är det svårt att stå emot. "Ett glas skadar väl inte" jag vet ju dock att när jag mår såhär så blir det inte bara ett, det blir så betydligt mycket mer.
Jag hoppas att jag kan vara stark idag också, stå emot trots att hela min kropp skriker efter det bedövande medlet, att få slippa tänka och vara ledsen. Jag hoppas att jag klarar dag 3, men just nu är förtroendet för mig själv inte stort.