Hej på er !

Vi börjar bli desperata och riktigt obehagligt till mods och skulle behöva er hjälp. Min mans bästa vän ( dom är som bröder) har i många år halvt problem med alkohol. Jag kan knappt räkna alla de otaliga gånger som han råkat i problem pga att han inte kan hantera alkohol. Allt från att han sitter radiostyrd på en middag eller fest ( för att han alltid hittar ett sätt att smygdricka från kylskåpet eller barskåpet ) så han får i sig betydligt mer än oss andra. Han har blivit nedslagen och varit så full att han inte fattade att hela ansiktet av täckt i blod och sår. Vi har suttit med honom på akuten och själva bevittnat hur läkarna frågat honom allvarligt om han har problem med spriten. Han har en ljuvlig liten son och en jättefin fru. sonen är ganska ung men förstår att pappa har en sjukdom som gör att han blir sjuk när han dricker. Han har sett honom ramla in aspackad hemma 0600 på morgonen otaliga gånger och han är rädd för mamma och pappa när dom bråkar( för frun blir ju vansinnig när han kommer hem full och skäller ut honom. Dessa gräl tenderar att bli väldigt allvarliga och otäcka och våldsbenägna i viss mån. och helt rätt för ett barn att bevittna. Samtidigt är frun medberoende och även om hon säger gråtande att hon ska slänga ut honom och ringa hans familj så gör hon det inte.. hon sopar under mattan och sen e det samma veva igen... det kan ta en vecka eller två...dessa veckor är det ingen alkohol och allt är lugnt....sen ringer hon oss förtvivlad då han ramlat av vagnen igen. VI har varit bra vänner för honom.. vi har funnits där enormt mycket . , vi har stöttat och funnits där för honom .. fram till nu då vi har fått nog. Efter ett kraftigt återfall dök han upp hemma och mötte sin son i dörren 0600 efter att ha supit hos kompisar på andra sidan stan i 6 timmar under tiden hans familj sov. Frun flydde hit med sitt barn. Vid 10 på morgonen ringer han upp min man och ber honom dra åt helvete, att han minsan inte är full att det är VI som är alkoholisterna och projicerar vårt beroende på honom... han ber sin bästa vän i världen dra åt helvete.. min man blir tyst och ledsen och dom lägger på .. sen börjar sms:en regna.. att vi ska ge fan i hans privat liv ( det är HAN som ber om hjälp alltid ).. att det e vi som är sjuka och alkoholiserade och han är det inget fel på.. ( ska nämnas att det han skriver är alltså på fyllan och han kan knappt stava... det kommer många sms.. bland annat att han är stressad över sin situation och att det inte är alls så allvarligt som vi tror.. det är VI som är sjuka. Det är VI som är problemet. vi är det största fyllona .. inte han... ! Jag känner mig extremt hjälplös just nu och riktigt obehaglig till mods då det är ett barn inblandat.. han är världens bästa pappa.. när han e nykter vilket han altid är när han hämtar på dagis osv.. men sen sätter det igång.. Hans fru duckar och kan inte ta sig ur detta verkar det som. Vi känner att vi inte orkar mer så vi har valt att inte svara nu på alla sjuka sms och samtal. Vi har helt blockerat honom. Det gör ont... fruktansvärt ont särskilt för min man.. man jag är rädd för vår väns alkohol problem och ännu mer rädd för att han inte har någon insikt i att han e sjuk.. mycket sjuk... detta påverkar mig och min mans relation då vi bråkar i ren desperation över hur vi ska göra med detta... så nu vänder jag mig till er för hjälp... hur hanterar vi detta bäst? skall vi ställa ultimatum ? ska vi undvika honom totalt.. ska vi försöka få frun att fatta ( hon fattar men vågar inte ta några steg).. ska vi säga upp kontakten ? Om nån kan hjälpa oss snälla skriv här på tråden för vi mår otroligt dåligt över detta. Jättetacksam för er hjälp och stöd. Ps… sen jag skrev denna texten ( i förrgår) har det fullkomligt regnat in de sjukaste smsen.... dom e sååå obehagliga att jag inte ivl skriva ner dem här det är som att vår vän.. har blivit spritt språngande galen.. på riktigt.. ? vad gör man? ... bara nu för en stund sen kom det ytterligare SJUKA sms.. känner mig rädd förtvivlad och helt hjälplös../ Kram och tack från Thyra

Rosen

Det finns många kroniska sjukdomar jämförbara med alkoholberoende, dvs de kräver en livslång behandling och att den drabbade försöker ta ansvar för sin egen hälsa. Detta är inte alltid enkelt. En som lider av diabetes, hjärt-kärlsjukdom eller kraftig övervikt befinner dom sig också i "träsket"? Får dom er andra att må lite bättre? Tänk lite på ert ordval som kan kännas sårande för många.

Nykteristen

Vad menar du? Hänger inte med alls här nu, får er o må bättre? Träsket?
Att ta ansvar för sin egen hälsa är absolut inte alltid lätt många gånger, d vet nog de flesta. Men förstår inte riktigt vad du menar med att välja ordval? Att deras vän har problem är ju uppenbart när man läser TS och att barnet då far illa enligt TS. I det här fallet måste de ju såklart hjälpa sonen som fortfarande är ett barn och ska inte behöva ta ett sånt ansvar än. När det kommer till deras vän och fru så kan de inte mer än säga till, men det är ju sen upp till dem att behandla deras ord som de själva känner är rätt. Det är ju oavsett vad för beroende eller sjukdom man har. Man kan få råd och expertis men d är upp till varje vuxen människa att själv avgöra om man vill följa de råd man får eller ej.

Thyra

Jag befarar att du missförstår mig. Tråkigt. Vad jag menar är.. är SÅKLART INTE ATT DERAS SITS FÅR OSS ATT MÅ BÄTTRE. Vad jag menar.. är att man får perspektiv på livet och jag inte ska vara otacksam över mitt liv ( som man ju till var mans är ibland).. utan vara glad och ödmjuk inför det jag har och inte klaga så mycket( som man också kan göra ibland mig veterligen. ) Inte meningen att trampa någon på tårna.. inte min stil alls. Med träsket menar jag när en person nått sin botten.. som min vän har gjort. ( och jag menar inte andra sjukdomar .. jag pratar om alkoholism. ) Jag är väl medveten om att det finns andra kroniska sjukdomar. Två i min nära familj har detta.. så jag vet och har personlig erfarenhet. Men i denna tråd skriver jag om min väns alkoholism och hänvisar enbart till just denna sjukdom. Ledsen att du missförstår mig. Det enda vi vill är att allt ska bli bra för våra vänner och deras son och vi gör vad vi kan för att se till att det blir så. Men vi är bara människor vi också.

Thyra

Jag har förklarat ovan till Rosen vad jag menar med mina ordval. Senast två dygnen har det varit helt tyst från vår vän och fru. Jag fick endast ett sms där min vän vidarebefordrade vad mitt fack hade skrivit till honom. men han var lugn och sansad och skrev endast. " Se över om och när du hinner Thyra, tack för hjälpen. Imorgon ska jag träna. "

Han har slutat skicka elaka sms till min man... just nu...

Vi får se hur det blir idag.. fredagar är farliga för honom... helg......

Han lägger upp fina bilder på sin son på FB... att dom lagar mat osv...

Inte lätt det här... men håller på att rådgöra med soc...

PS) En sak till er alla i tråden... mina ordval är inte ämnade att såra någon.. det bör vara tydligt för alla att jag är en person som bryr mig om andra annars hade jag inte haft denna tråden.. men här är ett forum där man måste få skriva av sig sina tankar kring alkoholism mm. Sen kanske orden blir fumliga ibland.. pga stress eller uppgivenhet.. men jag känner att det måste få vara ok känner jag :( ...

Nykteristen

du behöver inte förklara nånting egentligen. Jag förstår ditt syfte med din tråd och att du faktiskt gör det du kan för din vän. Det är en väldigt svår situation och man står utan några som helst råd o ibland är man helt kraftlös.

Det här forumet är till för att vara arg, ledasen, besviken och rent ut sagt förbannad. Det är därför det är så skönt att skriva här i detta forum för alla vet vi vad som sker, vad vi är utsatta för i vår egna vardag. Skillnaden mellan dig och mig är att du inte lever med din vän som är alkoholist och det kan iofs göra det ännu svårare att faktiskt göra nånting åt det men annars tror jag nog att det är samma symtom för medberoende.... Jag lever med min alkoholist och det är i nuläget väldigt lugnt då han valt att försöka ta tag i sitt problem på riktigt med hjälp av vården men mitt mående gällande alkoholen kommer att fortsätta om inte jag också får hjälp. Jag har levt med honom i över 10 år och det är inte förrän nu som jag insett och velat förstå vad det är alkoholen betytt och betyder för honom. Så det tar tid, för min del så är det stopp nu...men för att jag ska ha kommit fram till det så har jag också tagit hjälp. Började hos en beroendeterapeut för anhöriga i Januari iår och jag har lång väg kvar innan jag kommer må bra och kommer över kanten till ett normalt liv men jag måste för min lilla sons skull.
Här inne har jag de senaste månaderna skrivit av mig all ilska och all besvikelse, ofta med väldigt dåliga ordval både om själva situationen, honom och vårt/mitt liv....men det är okej för i just den stunden så behövdes de orden inte bara sägas för mig själv utan även skrivas ner.

Gällande ordvalet Träsk, ja det är ett jävla träsk...för det griper tag i folk och drar ner dom till botten om man inte vill ha och får den hjälpen att ta sig loss. Det gäller även andra sjukdomar också, som t.ex övervikt...har varit där själv och det känns som att man dras ner i något som är så svårt att ta sig upp ur att man tillslut även där hamnar på botten....

Nä, känn inte att du inte kan skriva det du vill här.....anledningen till att du sökt dig hit är ju för att du är rädd om din vän och hans familj, liksom vi andra som också har alkoholister i våra liv.

Sen får man tolka det hur man vill själv, det är upp till varje läsare att tolka ordval....för vissa är t.ex träsk nåt riktigt hemskt, för andra är det en förklaring till något som gör att man dras ner i nåt bottenlöst hål!

Thyra

Du har verkligen inte haft det lätt :( Beundrar din styrka att se det för vad det är och kämpa för att återfå ett " normalt" liv.. vad det nu är ( vitt begrepp som också kan missuppfattas som stötande ) .. Jag har själv erfarenhet från en uppväxt med svårt kronsikt sjuk mamma som dessutom missbrukade alkohol för att döva sin ångest och sorg över sin sjukdom.. ( pappa frånvarande levde ensam med mamma). jag vet inte om jag skulle kalla min mor för alkoholist.. men beroende absolut.. ( svårt det där med termer).. men jag har mina erfarenheter från att vara medberoende och jag fick också hjälp med detta efter att mamma tillslut inte orkade mer och tog sitt liv för 17 år sen. Jag är tillfreds nu .. MEN jag reagerar extremt starkt när jag som nu hamnat i en sits där mina vänner håller på att förstöra sina liv och framför allt sitt barns.. jag har ju själv sett vad det innebär att vara barn och växa upp med en instabil sjuk förälder-- det sätter sådana enorma spår.. i en själv... så nu när vår väns son far illa blir jag nästan besatt av att hjälpa honom.. ( inte besatt... ordval igen ;):: men super motiverad kanske e bättre ord :).. jag är tacksam för allt stöd ni ger mig i detta.. detta forum är en underbar ventil för tankarna och era råd ger mig styrka.. Nykteristen jag tycker det är fantastiskt att ni kommit så långt som ni har.. och att din man äntligen vill ha hjälp... jag hoppas innerligt att det ska lösa sig för er.. jag finns här för dig också bara så du vet :) Vill gärna lyssna till era berättelser och försöka hjälpa om jag kan.. det får bli en KRAM TILL ER ALLA på det nu :)

Rosen

Hade en dålig dag och blev jäkligt provocerad av er syn på oss i " träsket" Jag ber om ursäkt. Det gör vi alkoholberoende hela tiden . Fan vet om det hjälper?

Nykteristen

Rosen, vi är isånafall som medberoende oerhört med er därnere i träsket....tro inget annat!
Du får ursäkta om jag låter hård, men de orden får du mig att bli väldigt illa berörd som faktiskt lever i ett aktivt medberoende!
Nästintill arg ärligt talat....der är inte människan man tycker illa om det är alkohol som man avskyr vad den gör mot den man älskar! Så då får jag även be dig att tänka på dina ordval i fortsättningen.....vi är här i forumet för att vi ska kunna stötta o ger peppningar. Likaväl som det forum som hör till aktivt missbruk skriver om sitt så måste vi som anhöriga också få ventilera oss om hur vi mår ch anser om vårt liv och allt därtill!

Thyra

Rosen... jag förstår dig. Sänder dig styrka och kärlek. Nykteristen.. tack för allt ditt stöd. Liten update.. vi har nu haft ett par lugna dagar rörande vår vän... han verkar umgås mycket med sin son.. det kommer upp bilder på dom på FB. han lägger upp bilder på matlagning ( som han ofta använder för att hitta lugnet).. och än så länge har vi inte fått några med sjuka sms. jag lider med dom... och jag lider med oss.. för vi saknar ju familjen.. vi brukar ju komma dit på helgren för att leka med sonen och umgås sunt med vår vän och hans fru.. vår vän har inte bett om ursäkt till min man .. men han e väldigt tyst. jag fick ett sms igår att han skulle träffa en vän och bolla sin arbetssituation och sen gå och träna.. senare på dagen såg jag en bild där han kämpade på gymmet.. jag ber till en högre makt att han behåller lugnet en stund.. jag hoppas innerligt att det någonstans blir bra så att vi kan bli vänner igen.. men jag håller öronen på lystring nu.. det kan braka när som helst.. men just idag.... just igår... just i förrgår... verkar det gå OK.. om man nu kan kalla det det.. Rosen.. jag förstår din frustration och ibland blir det ju fel när man försöker kommunicera en känsla.. just det skrivna ordet kan ofta missförstås. Jag koiver också fel ibland.. jag är precis som du.. bara människa.. men... Jag väljer att se det som att du förstår MIG också och att vi kan fortsätta konversera här på forumet.. alla era åsikter ger mig styrka och näring. Nykteristen... att du förstår mig och stöttar betyder allt.. även ni andra som så snällt försökt råda mig i denna tråd. Hoppas ni alla har en fin helg trots allt.. jag har släkt träff idag hemma hos oss så har fullt upp med att parera svärföräldrar... barn och Gud vet allt.. med allt vad det innebär.. är extremt sliten av allt som hänt med vår vän.. så en film och ett glas coca cola hade varit en dröm idag.. men nu är det bara att köra på och LE :) tack för att ni finns. Betyder allt. Om jag kan hjälpa någon av er på mitt sätt.. så bara ropa så skriver jag mina tankar direkt. Stor kram !!

Hej!
Det här är en mycket otäck tråd tycker jag. En tråd om när det slår riktigt, riktigt fel med alkoholen. Om det har lugnat ner sig nu och han söker kontakt med er igen kanske ni inte ska förvänta er en ursäkt. Vem vet om han ens är medveten om det som hänt. Däremot bör ni nog försöka få honom att söka hjälp. Funderar på hans arbete.., har han fått hjälp tidigare av arbetsgivaren? Annars borde de ha en skyldighet att se till att han får vård i första hand om det är en missbruksproblematik.
Förskolan har förresten skyldighet att anmäla misstanke om att ett barn far illa. Där känns det inte alls som att de gör sitt jobb om de till och med tar in föräldrarna på samtal. Bra att ni gör det som är rätt.
Funderar lite på om ni faktiskt kan bidra till att er vän får hjälp nu. Även om det är lugnt just nu så är det ju utifrån din beskrivning av situationen som en tickande bomb det här och ni verkar vara mycket goda vänner. Jag läste inte alls ditt inlägg som Rosen gjorde... (fastnar på ord som ursäkt istället för träsket). Tycker inläggen andas mest omtanke, oro och frustration. Inte alls så mycket annat och jag hoppas din man är som du och att han faktiskt kan se bortom det som hände just nu och framåt mot hur han kan hjälpa din vän, sin bror. Det var ju inte riktigt den personen som ni hade kontakt med de här dagarna. Men han kan ju helt klart aldrig dricka igen känns det som. Hoppas att det ordnar sig.

Thyra

Ditt inlägg betydde mycket.. just nu helt snurrig av släkt helg med besök av svärmor. Antar jag hade haft mer energi till allt detta umgänge om jag och min man inte var helt dränerade av vad som hänt med vår vän. Det är döds tyst från dom nu som sagt.. jag har i alla ärlighetens namn inte orkat tänka på honom så mycket sen igår.. jag vet inte om jag kan förlåta vad han gjort mot min man... jag tror inte det.. inte nu i alla fall..
hur som.. när det kommer till barnet så ska jag ta tag i detta nästa vecka.. måste bara göra en plan i mitt huvud. Med hjälp av min man såklart som är lika oroad och ledsen som jag.. jag vet som sagt att förskolan har kallat in dem för att dom märker på sonen att nått e fel.. sonen säger att föräldrarna bråkar jämt och att han e rädd för att vara hemma.. ofattbart att dom inte gjort nått mer än att kalla in föräldrarna. Det finns ingen ursäkt när det kommer till barn... Barn FÅR inte fara illa...
Helt riktigt så är detta en tickande bomb som kommer explodera inom kort igen... litar inte ett dugg på någon av dem just nu.. frun skrämmer mig faktiskt då hon inte svarar på mina sms eller försök att hjälpa henne.. hon duckar för allt..
ngn ursäkt har min man inte fått.. och jag vet att han lider inom sig.. hans bästa vän.. borta liksom.. tragiskt. Han kommer aldrig kunna dricka igen det stämmer.. men han saknar sjukdomsinsikt tyvärr... han e speciell på många sätt.. och har väldigt fyrkantig syn på tillvaron.. han är inte öppen för insikter om sig själv på det sättet... och de utkommer nog bli hans fall tyvärr... men jag kommer inte ge upp på deras son.. hade jag kunnat hade jag adopterat honom.. men det går ju inte :(.. att livet ska var så svårt.. får ta och sova ordentligt inåt så jag kan tänka klart.. ska bli skönt att inte ha besök hemma mer utan bara jag och min man så vi kan sätta oss och prata igenom hur vi ska göra. Skall nämnas att deras andra vänner verkar vända ryggen till och låtsas som det regnar.. ingen orkar ta tag i detta... ingen orkar kämpa för att få vår vän att fatta... han vill inte fatta.. suck sorry för långt tradigt inlägg.. men detta forum har blivit min ventil.. och jag uppskattar ert stöd enormt mycket... även ni som ifrågasätter mina ordval. Jag vill förstå er också.... nya tag imorgon. då ska jag ringa soc igen och kanske få lite hjälp. Kram till er !

Thyra

Ville bara kika in här och säga att vår vän vann mot alkoholen. Nykter och tagit tag i sitt liv. Är en pappa till sin son och en make till sin fru. Han har bett oss om förlåtelse och vi tar det en dag i taget. Han vet att han kan ramla tillbaka.. men han gör det inte just nu.. det finns hopp! Tack för ert stöd i våras när det var som värst.

Li-Lo

tack till dig som sänder hopp med ditt inlägg. Fint att höra. Blir nyfiken på vad som fick personen att bli nykter och vad som fortsatt håller honom nykter. Berätta gärna om du vet.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet