Vad ska jag göra? Min mamma dog för ett år sedan och min pappa sörjer djupt. Han föll snabbt ner i alkohol efter hennes död och han har avgiftats vid ett par tillfällen. Han har hela tiden sagt att han inte vill leva. Han saknar henne något fruktansvärt. Efter sista avgiftningen, då han själv bad om hjälp, så tog det ett dygn efter sista behandlingen så var han igång igen. Jag blev så ledsen. Varför? Uppenbarligen så vill han inte sluta dricka för sin egen del utan han försöker för min och mina syskons skull. Nu vill vi vara lite tuffa denna gång och säga nej till honom. Väljer han att dricka så får han göra det utan oss. Jag har dock jättesvårt för detta. Jag har hjälpt honom så mycket under hela detta år och det känns så hemskt att säga nej till honom. Men jag fattar så klart att jag inte kan rädda honom om han inte vill bli räddad. Men jag är så jävla rädd att han tar livet av sig. Vad ska jag göra? Ska jag vara hård och säga nej så länge han dricker? Kan det rädda honom?
Från en mycket ledsen och orolig dotter

hjärtat det gör när man läser din berättelse! Har din pappa haft problem med spriten innan eller uppstod detta när din mamma dog? Svårt att råda när det gäller en människa i djup sorg! Strider ju mot alla ens principer att säga nej och ”vända ryggen” till en person som sörjer! Och samtidigt kan man inte få någon annan att sluta dricka! Förstår verkligen din oro och frustration! Har din pappa fått proffessionell hjälp att bearbeta sin sorg? Tror själva bearbetningsprocessen avstannar/försvåras när han tar till flaskan. Kanske kan han få hjälp att lyfta blicken lite och se framåt och på så sätt ta några steg i rätt riktning. Beror ju lite på om han har spritproblem sedan tidigare! Lider verkligen med dig! Kram

Orolig vuxen dotter

Han har ett gammalt alkoholmissbruk sedan tidigare men var nykter i massor med år innan mamma dog. Han började gå till en kurator och jag har ordnat en ny tid till henne nu, men det känns så svårt när han inte verkar vilja sluta dricka. Han vill ju helt ärligt bara dö.

man kan varken få någon att vilja leva eller sluta dricka! Känns som det bästa ni kan göra är att lägga hans missbruk lite åt sidan och kanske ha fokus på att hjälpa till med hans sorgearbete, att återskapa hans livsglädje! Gemenskap runt barn och barnbarn. Bra att du har tagit kontakt med kurator för sånt här är jättesvårt att hantera för anhöriga! Min mamma (psykiskt sjuk) har perioder när hon inte vill leva. Förr fick jag panik och ville övervaka henne! Fick rådet av hennes terapeut att försöka släppa ansvaret för att fortsätta leva till henne! Jättesvårt är det men jag är numera lugnare inför detta! Kanske kan även ni anhöriga få samtal och rådgivning? Är du ensam om detta eller har du syskon, man eller andra som kan stötta dig?

Gun1

Vet precis hur du har det. Min mamma dog för tre månader sedan. Redan efter 3 veckor kom pappas första återfall. Lyckades få in honom på sjukhus för tillnyktring och han blev nykter i ca 5 veckor. Nu har han börjat dricka igen och jag har ingen kontakt med honom sedan snart 2 veckor :-(
Oerhört tungt att bära både sorg efter mamma samt oron för sin berusade pappa. Ett ständigt ont i magen... Jag pendlar mellan att vara förbannad, ledsen och likgiltig. Vet inte riktigt vad som är värst. Han vill inte leva och ser inte ngt ljus för framtiden, trots att han har många nära vänner som bryr sig. Han låser in sig och svarar inte i telefon när de ringer. Undrar hur länge de orkar hålla på att ringa honom.... Skulle nog vara bra om man kunde släppa greppet om honom med det går tyvärr inte. Oron finns där från det man vaknar tills man somnar...
Hur går det för dig "orolig vuxen dotter"?