av Ge styrka till…

Har beroendet - alkoholism - gjort så att den beroende inte begriper att det finns hjälp om man vill?
Om man super så man tappar, jobb, sumpar relationer, tappar körkort, får olika "sjukdomar" allt relaterat till alkoholmissbruket och fortfarande inte har något problem med alkoholen. Hur är det möjligt att leva i sådan förnekelse? År efter år...
Jag är uppriktigt sagt förbannad på alla missbrukare. Vi har alla val" att välja" - i bland får man bita ihop och gilla läget inte ta en fylla så fort det är inte räkmacka hela tiden.
Varför finns det inget jävlar anamma?
Ja, om det är en sjukdom? Om jag har cancer,då skulle jag ta emot all hjälp som finns att tillgå.
Varför är det så viktigt att förneka? Alla vet ju ändå att människan har problem.
Vad finns det nu, 2017, för olika sätt att bota/behandla en alkoholist?
Förutom Antabus, Campral, Previa.

träningstanten52
tors, 2017-11-02 - 18:46

Men störst av allt är skammen och det är den som får dig att blåneka! Jag tror knappast att nån med alkoholproblem saknar insikt i sina problem. Det tar ibland tid att hitta rätt väg tillbaks till en fungerande tillvaro.
Vi är alla olika och anledningarna till att vi dricker för mycket skiftar nog från person till person. Den bästa hjälpen handlar nog om att få känna en genuin välvilja från den som vill hjälpa! Men ibland kan ett totalt stopp vara helt nödvändigt, jag vill inte träffa dig när du har druckit!
Testa

Ge styrka till…
tors, 2017-11-02 - 20:10

Hej Amanda!
Tack för ditt inlägg.
Ja du var lite taggig, men jag var också taggig i trådstarten, helt planerat från min sida. Lite provokativ och det tog skruv...
Jag är inte någon naiv medmänniska som tror att jag kan stoppa en missbrukare bara med mina ord. Men jag sökte svar på hur en missbrukare tänker, när de gör samma misstag gång på gång på gång....när ljugandet har blivit standard och saker som inte ansetts vara normala har blivit normaliserade. När allt har spårat ur och en fortsätter att dricka.
Jag önskar dig lycka till med ditt nyktra liv, hoppas du får sambon med på tåget också.

Ge styrka till…
tors, 2017-11-02 - 20:15

Hej träningstanten!
Tro mig, jag har varit snäll, arg, tyst, ännu snällare, ännu argare, ännu tystare...men det finns inget som biter. Jo, när den missbrukande hamnat i någon knipa och behöver hjälp, då kan det gå bra att prata och lova bot och bättring.
Tack!

Ge styrka till…
tors, 2017-11-02 - 20:32

Hej Vinäger!
Ja visst går det att dra paralleller med andra missbruk.
Men jag personligen anser att alkoholmissbruket är av något allvarligare karaktär än de exempel du räknar upp.
Alkoholen kan få en människa att helt ändra karaktär, att bli farlig inte bara för sig själv utan även utsätta andra för fara. Det är ett mångfacetterat missbruk med många bottnar.
Tack!

Ellan
tors, 2017-11-02 - 22:02

Hej,
Du sätter fingret på något som jag jobbade mycket med i början av min nykterhet. Varför fortsätter en alkoholist att dricka trots alla konsekvenser och all annan skit det drar med sig? Varför, varför, varför? Tills jag fick förståelse kring själva sjukdomen. Det finns ingen logik kopplat till detta. Ingen alls. Och jag hade bara titta på ”problemet” ur den logiska synvinkeln. Min pappa frågade mig; om du nu vet att det är fara för ditt liv, varför fortsatte du? Mitt spontana svar; Ja visst är det sjukt. Och det är exakt så det är. Det är så sjukt!!! Jag kan verkligen känna av den sjuka delen av mig som då tog över hela mig. Nu är den minimerad men den finns där och kommer alltid att göra. Det känns verkligen som att jag levde i en parallell värld. Och inget bet på mig. Tills jobbet blev inkopplat. Vilket oxå är sjukt. Att mina nära och kära bönat och bett, gråtit och skrikit har gått mig förbi, men när jobbet klev in då hände något.
En frisk hjärna har svårt att förstå en beroendehjärna och många gånger har vi själva problem med det. Alkoholisten klamrar sig krampaktigt fast vid flaskan som om det gällde livet. Och så känns det oxå, just där och då.
Att som anhörig stå bredvid måste vara fruktansvärt men för att inte bli lika sjuk som den beroende så gäller det att rikta fokus mot sig själv och sitt.
Styrkekram
Ellan

Ge styrka till…
tors, 2017-11-02 - 22:40

Hej igen!
Härligt att du kan garva åt det hela...
Har läst lite om din resa, ska läsa mer när jag får tid.
Allt gott till dig!

Ge styrka till…
tors, 2017-11-02 - 22:46

Hej Ellan!
Tack för ditt inlägg.
Vilken fruktansvärd sjukdom. Vänder på allt. De som vill hjälpa blir stjälpta, får bara ljug och manipulation till svar, blir lurad och utnyttjad, blir kallad hemska saker när ruset talar... måtte det komma något revolutionerande botemedel mot denna djävulssjukdom. Allt gott till dig!

Adde
lör, 2017-11-04 - 08:34

försöka svara så som jag ser och känner det.

1) "Fanns det något som som de nära som stod runt dig kunde/skulle ha gjort för att kunna påskynda ditt beslut att sluta dricka?"
Egentligen inte. Men jag vet ju att vissa saker satte sig fast i min hjärna och som poppade upp ibland och fick mig att bli väldigt ledsen för det liv jag levde och för den maktlösheten jag kände. Jag löste det då på det enda sätt jag kunde : Söp bort känslorna.
Vi brukar säga att vi måste nå vår personliga botten innan vi inser att vi har ett problem. Vissa kommer aldrig dit och det är en ständig gåta varför det är så.

2) "Var det hos AA du träffade terapeuter med egen erfarenhet?"
Min första kontakt med terapeuter med egen erfarenhet fick jag då jag valde att gå in i behandling på ett 12-stegs behandlingshem (Minnesotabehandling). Att vara själv vara beroende och att försöka läsa sig till det på universitet är 2 vitt skilda saker. Jag kan inte manipulera eller ljuga för en beroende, det avslöjas direkt. Jag känner ju direkt om folk ljuger för mig för jag har ju själv levt med lögner i en stor del av mitt liv. Jag ser direkt om en okänd människa jag möter är beroende och så även om den är medberoende. Min dotter har exakt samma upplevelse eftersom hon har varit så kraftigt medberoende och vet hur valserna går. Personligen tycker jag att det är tragiskt att många behandlingshem nu prioriterar universitetsutbildning före en egen "utbildning" som tagit kanske 20-25 år. I AA är ju varenda människa jag möter en form av terapeut för varje person har nåt som jag kan lära av. Vi är så lika i vår sjukdom och det är just identifikationen som är den största hjälpen = Jag är inte ensam om mina tokigheter.

3) "Vad tror du det beror på att en bara fortsätter trots alla negativa konsekvenser?"
Beroendet är en sjukdom och ibland kallas det också för "Kemiskt beroende" inte minst idag då fler och fler är blandmissbrukare. Dvs både alkohol, narkotika och legala tabletter typ sömnpiller, SSRI-preparat, smärtstillande, ADHD-preparat mm mm. Jag vill inte alls koppla ihop konsekvenserna med mitt drickande, då hade jag ju medgett att alkoholen inte var bra för mig. Konstigt nog så har jag klarat mig från några större fysiska konsekvenser, inte ens rattfylla, fast jag stundtals helt klart var rätt borta. Från det jag sökte hjälp första gången tills jag åkte till behandlingshemmet tog det nästan på pricken 10 år. Många överlever inte den nerförsbacken. Det var sammantaget en hel massa orsaker till att jag det sista halvåret tog reda på olika vägar för kunna sluta dricka. Inte minst att jag mådde sanslöst illa både psykiskt och fysiskt samt, spiken i kistan,att exet satt ett ultimatum om att lämna mig. Jag insåg att om jag blev lämnad i den urusla kondition jag hade så var slutet nära, antingen genom att dricka mig till döds eller ta livet av mig. Googla gärna Jellinek-kurvan, finns en bra på Länkarnas sida, så ser du hur vår livskurva som beroende ser ut. Det finns en motsvarande för medberoende. Beroende och karaktär har INGET med varandra att göra. Och att beroende utlöser depression, det är nog alla överens om idag.

4) "..... alkoholisten har lyckats vända på allt så det är jag som har problem."
Japp så är det, vi är makalöst duktiga på att manipulera våra medberoende. Ett känt faktum är att när den medberoende går en sk Familjevecka och får se sin egen situation och lär sig att hantera sina egna känslor och förmågor så störs alkisen så svårt av det att det ofta är så att efter ett tag vill den beroende själv ta en behandling. Jag får ju svårt att manipulera en människa som själv kan se vad jag pysslar med, blir ju liksom lite pinsamt. Jag blir avklädd samtliga mina försvarsmekanismer och i bästa fall börjar fundera i andra banor.

Det finns undersökningar som visar att de som går en 12-stegsbehandling så får ca 1/3 ett bra, nyktert, liv efteråt. 1/3 tar ett återfall efter behandling men återkommer och stannar i det nyktra livet. 1/3 försvinner helt. Men vad jag vet gäller detta rena alkoholister, inte blandmissbrukare. Jag kan inte alls blandmissbrukarnas liv eftersom jag, tackochlov !!, "bara" är en ren alkoholist. Det finns grader även i helvetet !!

Ps. Hittade denna hos Vårdförbundet Sörmland (Jag var näst längst ner...) : http://vfsormland.se/wp-content/uploads/2014/06/Presentation1.png

Ge styrka till…
lör, 2017-11-04 - 21:00

Tackar allra ödmjukast för dina utförliga svar!
Det hjälper mig framåt att få all info jag kan få av alla er f.d. därute..,,
Tusen tack!:)

-Snusmumriken-
tors, 2017-11-09 - 14:34

Är när jag får ta alla beslut själv. Ingen som följer efter mig och spionerar, ingen som rotar igenom mina saker, ingen som kontrollerar varje rörelse jag gör, ingen som förbjuder mig att gå ut, eller ner i min egna källare för den delen. Ingen som tvingar mig till saker, ta antabus t.ex. Som inte tar sig rätten att hälla ut. Hur hade någon med diabetes eller övervikt reagerat om jag kom hem till denna och hällde ut allt med socker i skafferi och kyl, följde efter personen till affären och kontrollerade att personen inte köper mer socker. Ringer runt till halva släkten och berättar exakt vad personen har ätit senaste veckan?

Folk som inte är fyllda med myter (hur många gånger har man inte hört jämförelsen med cancer, riktigt poppis att komma dragandes med den). Att få ta beslutet själv att sluta dricka, det hjälpte mig ur det värsta. Man kan få sluta lura folk, för man inser att den man lurar mest är en själv.

Jag har aldrig förnekat mitt problem med alkohol. Det bara slog till från att aldrig ha haft problem vid 35 års ålder och jag blev så chockad! Sökte hjälp direkt och slutade dricka när jag var redo. Idag super jag inte på det sättet jag gjorde under den perioden, med abstinens och hela veckor av ångest, men jag kan fortfarande dricka på fel sätt och ljuga/gömma. Det blir bättre hela tiden tack vare att folk har backat!

Jag kan faktiskt reagera starkt när någon kommer med fördömande kommentarer, men som själv korkar upp varje helg. Som pratar om vita helger, men sen skrattar för att det inte gick. Som kanske blir arg på mig för att jag drack en tisdag, samma mängd som den själv drack på lördagen. I Sverige är det ok att missbruka vissa tider och dagar, då är det fritt fram. De människorna har jag slutat lyssna på helt faktiskt, för det är så lätt att man, som du skriver, till slut sitter och anklagar tillbaka. Och då kommer den där myten om att eftersom jag har problem är det så jag gör. Jag har ingen talan, blir totalt omyndigförklarad. Jag kan återfalla ibland, även om det händer mer sällan och tack vare att jag själv får ta beslutet att sluta blir det färre tillfällen och mindre mängd alkohol.

Det är iaf tankar som jag får av ditt inlägg och detta gäller ju bara mig. För någon annan är det något annat som hjälper bättre.

Surkärring
fre, 2017-11-10 - 14:45

jag skulle gissa att så få söker hjälp för att det fortfarande är så skambelagt att ha alkoholproblem. att inte ha kontroll. att inte kunna "vara som alla andra". vem vill vara den med problem liksom? men är det verkligen så - vet du/någon hur manga det är som har problem och som inte söker hjälp? hur vet man det?
Det är väl lite som att ha tankar kring att överviktiga personer borde söka hjälp och inte gå omkring och trivas med sin vikt - eller?
Jag tycker inte frågan I sig är så konstig för det är klart att en måste få undra men utan någon anledning känner jag mig på hoppad. bade för egen del och för andra. Det var säkert inte så det var tänkt?
men folk överlag verkar inte vilja ha skrivet på näsan vad de ska göra. Och att ändra sitt liv brukar vara lättast när personen själv får bestämma att nu är det dags.
tank på hur manga det finns ute I livet som vill klara saker på egen hand.
Att sluta röka, att gå ner eller upp I vikt, att sluta spela, att sluta missbruka sex. Det ligger en del prestige I det också. Jag kan själv.

Ge styrka till…
sön, 2017-12-03 - 19:11

Hej snusmumriken!
Det vore ju fantastiskt om en hårt missbrukande själv tog beslut om att sluta missbruka och sökte hjälp och tog emot all hjälp som finns att få...
Men förnekelsen är ju ständigt närvarande - jag tror att parallellen med cancer är sådär...
Hur många cancersjuka förnekar att de har cancer, hur många cancersjuka nekar till att ta emot den hjälp som behövs?
De är klart det blir jobbigt för en alkoholist att inse att hen inte kan dricka "normalt" - och höra då hur "normaldrickare" raljerar över vita eller icke vita helger...
Men det är ju så att säga fingertoppskänsla i bland på vem som dricker för mycket och för ofta, och på fel dag dessutom...
men det jag skriver om i tråden är hårt-periodsupande-utom-all-räddning vad jag anser.
Allt gott!

Ge styrka till…
sön, 2017-12-03 - 19:18

Hej surkärring!
Det vore fantastiskt om personen med missbruket helt sonika i morgon måndag säger att nu har jag bestämt mig - inget mer supande!
Den chansen är noll och minus noll!
Känns för jäkligt att stå på sidan och se att en människa är slav under drogen och kommer att dö i förtid på grund av alkoholen i detta fall.
Jag hatar drogen och vad den kan göra med dem som inte kan hantera den!
Om jag kunde hjälpa till på något sätt förutom det vanliga tjatet och gnatet, men jag kan inget göra. .(
Surt...
Allt gott till dig!

MrUrgel
mån, 2018-01-22 - 18:24

Jo, det kan du visst. Förklara hur du känner och vad som kommer att hända om han/hon inte slutar dricka.......då kommer du att försvinna ur hans/hennes liv. Varför ska du ge energi om personen i fråga inte är beredd att ge något tillbaka. Så är det. Livet är inte alltid kul.
Själv är jag aktiv alkis. Dricker massor. Men det vet jag, förnekelse....tja. Jag har haft helnycktra perioder, men just nu......skit. Nästa gång blir den sista, klara jag inte den så skiter jag i det. Det är så det är att supa. Döm inte för hårt......men ställ krav. Inga orimliga krav, men konkreta. Sen vete fan om alkoholism är en sjukdom, de som vill gå ner i vikt eller sluta röka har också ett helvete. Nja, jag vill nog se alkoholism som ett val, ett jävla dåligt val. Tur att det finns Sobril.

/MrUrgel

Collina
mån, 2019-05-13 - 20:17

Jag hade en fästmö som fortfarande håller på o dricker, på helgerna.

Vardagar vet jag inte, vi har separerat, jag hade också problem men la av för 13 år sen! Har verkligen försök hjälpa henne, men får till svar, skit du i det? Så nu har jag lagt ner det, tar för mkt energi.

Jag förstår dom som lever i det är ett rent helvete??