Nu startar jag en ny tråd för en ny start... Min förra "Hjälp att dricka mindre" känns lite vag;) Tänker att "Vit och lycklig" blir bättre. En affirmation som ska hjälpa mig.

Jag fattade mitt beslut att bli vit (och kanske lycklig på köpet :)) för 30 dagar sedan och har lyckats 22 eller 23 av dessa (slarvade lite med räkningen..). Att inte dricka 22 av 30 dagar är bättre än att dricka 30 av 30, men att "slarva" med nykterheten ger ångest som förstör flera dagar. Jobbigt.

I min förra tråd hade jag som mål att vara nykter i tre månader och det står jag fast vid. Med start idag (andra gången jag "börjar om").

Alla ni som lyckas bli fria från A- jag beundrar er! Krävs vilja, disciplin och beslutsamhet. Jag blir inspirerad av att läsa trådar med lyckade exempel, men blir också inspirerad av alla trådar som beskriver hur svårt det kan vara att hålla sig ifrån A. Det är skönt att veta att man inte är ensam om sitt "problem".

Det går urdåligt för mig med att avstå från alkohol. Har druckit varje dag sedan jag skrev sist.... åtta dagar... Inga stora mängder, dvs har inte varit bakfull, men tillräckligt mycket för att somna i soffan och inte minnas allt jag sagt kvällen innan.

Jag hittar tyvärr inget alternativ till den bedövning alkoholen ger och jag orkar inte med min livssituation. Jag har just nu ingenstans att "fly"- inget jobb att koncentrera mig på (mitt jobb är ostrukturerat och det pyr en hel del konflikter bland mina kollegor), kan inte träna på grund av en operation och en skada i armbågen, har ingen fungerande relation, en exman som bara krånglar, vänner jag inte vet om jag kan lita på, är bara konstant trött men kan inte sova på nätterna. Och nu när jag skriver det här så inser jag plötsligt att allt bara framstår som "lyxproblem"... hmm... Men, för mig känns det outhärdligt- ska livet vara så här? Och dricker jag för att jag är ledsen eller är alkoholen en av anledningarna till att jag är ledsen?

Jag ger upp ett tag nu... vill inte förstöra för er andra som kämpar och gör det så bra! Vi hörs igen om ett tag.... och då hoppas jag att jag har lyckats bättre och känner att livet inte bara är outhärdligt.

Tess45

Alkohol ställer till det rejält med våra signalsubstanser.
Vi kan lika gärna svälja depression och ångest när alkoholen går ut kroppen.
Du mår såhär pga ett dagligt intag utav a.
Jag förstår helt och fullt att du mår skitdåligt.
Alla problem i vardagen blir dubbelt så svåra med a trots att belöningscentrat får sitt under de första glasen.

Du kan vända det här.
Framför allt, du behöver inte må så här.
Jag tror på dig!

Fortsätt komma hit. Fortsätt skriva och fortsätt läs. Du får "misslyckas"! Bara du inte slutar försöka, för det är då du misslyckas på riktigt.
Jag tycker att du ska gå till läkaren. Känner mig som en skiva som hakat upp mig, men du kanske behöver något annat som hjälper dig? SSRI har varit min räddning.
Ge inte upp, ok?
❤️❤️❤️

AlkoDHyperD

osv. Det är ju därför vi är här.
Därför vi inte dömer någon.
För att det är så jävla svårt.
För att beroende är svårt. Annars hade det inte varit beroende.
Och för att vi vill något annat och inte ger oss.
Genom att beskriva våra misstag och framgångar lär vi oss. Du hjälper andra genom att skriva och får hjälp genom att både läsa och skriva. Så fortsätt med det! ?

Det här forumet heter ”förändra sitt drickande” inte ”vara vit och lyckad”.
Att ens reflektera över sitt alkoholintag, ha en ambition, sträva och kämpa är väl precis vad det ska handla om här? Inte bara skriva när man har lyckats, utan använda skrivandet och allas stöd FÖR att lyckas.
Hur går det för dig? Berätta.
Kram!

AlkoDHyperD

Viktig påminnelse!
Och, alla som vill förändra sitt drickande har kanske inte helnykterhet som mål.
Men den som vill förändring har en insikt om att det finns ett problem. Att dessutom sätta ord på det och skriva här är ju redan att förändra. Bli medveten. Granska sina mönster.
Jätteviktigt för oss alla som använder forumet att dess andemening inte urholkas genom att det blir en uppvisning i lyckande.
Missförstå mig rätt, vi behöver framgångsberättelser också, för att ge hopp.
Vi behöver både vittnen till våra framgångar när det går bra för oss - för att hålla uppe motivationen, och vi behöver råd och stöd när vi inte orkar eller förmår det vi föresatt oss.
Och vi är många som läser. Säkert fler än vad som syns i kommentarer och inlägg. Många som kan känna igen sig och förstå.
Skriv även när det är tungt. Skriv om misstagen. Någon kanske slipper göra samma misstag och någon känner sig kanske mindre ensam. Du är värdefull här oavsett hur du lyckas nå dina målsättningar!
Kram

Hoppas du mår bättre nu än när du skrev ditt senaste inlägg. Det är jobbigt att känna att man inte har någon att lita på. Känna sig ensam. Det kan jag verkligen relatera till. Du kanske behöver prata med någon? En psykolog som du även berättar din alkoholvanor för? Alla andra tankar? Ta hand om dig och stor kram! ❤️

Hoppas du mår bättre nu än när du skrev ditt senaste inlägg. Det är jobbigt att känna att man inte har någon att lita på. Känna sig ensam. Det kan jag verkligen relatera till. Du kanske behöver prata med någon? En psykolog som du även berättar din alkoholvanor för? Alla andra tankar? Ta hand om dig och stor kram! ❤️

Saga45

Någon skrev i någon tråd att återfall är en del av resan mot nykterhet. Vi är här för att vi vet att vi har problem, vi vill förändra något. Det kommer ta tid!

Då var det dags igen att börja på Dag 1. Man brukar ju säga tredje gången gillt så jag hoppas på det.. att det ska fungera den här gången. Sen vet jag att "hoppas" inte hjälper i den här kampen, att det krävs arbete, mod, disciplin och vilja...

Jag är inte gladare än när jag skrev mitt sista inlägg- har fortfarande en (som det känns) outhärdlig livssituation med ett trist med krävande jobb, pendling flera timmar om dagen, en strulig relation och en exman som gör mitt liv svårt. Men, att fly med hjälp av alkohol kommer inte att fungera i längden... Jag blir bara tröttare och ännu mer deppig när jag inte ens kan låta bli att dricka.

Hur kan jag som är en välfungerande medborgare med tre friska (och välfungerande:)) barn ha som sitt största intresse att sitta och dricka vin på kvällarna? På senaste tiden har det varit det enda jag längtar efter, att få försvinna med vin på kvällarna... sorgligt... Jag väljer bort min pojkvän, mina barn, mina vänner för att få dricka. Vilket skitliv rent ut sagt. Jag är så trött på mig själv... och på allt annat... Igår drack jag så mycket att jag inte ens orkade åka till jobbet idag, det är en farlig väg jag är inne på.

Tack för att ni inte dömer mig här på forumet. Jag skulle inte kunna berätta för en enda människa IRL om mitt beroende, skulle inte finnas någon som helst förståelse eller förlåtande. Jag behöver verkligen er hjälp nu! Jag vet inte vad jag ska ta mig till för att överleva dagar utan alkohol, ångesten är outhärdlig. Knaskatten, jag har varit till läkare som konstaterat att jag inte är deprimerad, men inte alls mår bra och hon skrev ut något (inte SSRI) för att jag skulle få sova och slippa ångest. Men, vågar inte ta medicinen på grund av biverkningar. Galet, jag vet, men kan bara inte... precis som en massa annat jag borde men inte förmår mig till... I ärlighetens namn önskar jag att jag bara fick försvinna ett tag, bara ligga i en säng och inte behöva göra något alls. Som jag skrev i Amandas tråd, önskar ibland att jag blev sjuk och inlagd på sjukhus så att jag bara fick vila och inte behövde ta något ansvar. För första gången i mitt liv kan jag inte känna att något kan bli bättre, känns bara som en massa dagar med en massa måsten som ska genomlidas. Vet inte om jag känner så för att jag druckit för mycket a eller om jag dricker för att jag känner så på grund av min livssituation. Förlåt att jag dumpar allt det här på er, men har ingen annanstans att lägga det.

Önskar er alla en fin tisdag och önskar för mig själv att jag klarar en kväll utan sällskap av a!

Åh vad jag önskar att något kan förändras för dig, du vet något oväntat som plötsligt förgyller tillvaron och man ser en annan väg, en väg ut och bort... Jo, jag vet, förändring är upp till en själv men ibland hjälper faktiskt livet till, ger en en gåva man egentligen kanske inte gjort sig förtjänt av.. även om jag är helt övertygad om att du Jasmine förtjänar allt gott som skulle komma i din väg!!!!❤️
Finns det någonting alls som du skulle kunna förändra?
Jag har egentligen inga bra råd att att ge... Råd har jag men de är inte bra..
De gånger jag känt som du, att det inte finns någon väg framåt, en väg ut, brukar jag alltid spränga ett hål för att ta mig ut, blir väldigt destruktiv för när jag fastnat i ett tillstånd av tristess och meningslöshet får jag panik! Jag lever hellre i ett totalt känslomässig kaos än ett vacuum. Vilket inte är att rekommendera men ibland kanske det är enda lösningen.
Bryta upp ett förhållande, flytta, byta jobb...Och om jag inte söp och gjorde galna grejer på fyllan kunde jag skita i räkningarna och köpa sånt jag ville ha. Tänkte: fuck it, allt går ändå åt helvete... För hur det än var: det gav mig konkreta problem, problem jag kunde ta på. Då slapp jag ju fundera på det andra som försiggick i huvudet på mig...
Vet inte riktigt vart jag vill komma men jag tror du måste göra något, något för att ta dig ur det här. Kliv ur din komfortzon, kanske gå på ett AA möte? Du behöver någon som du kan lita på, som du kan berätta allt för utan att vara rädd.
Min trötthet grundar sig mycket i allt som jag känner nu utan alkofiltret. Och det är fullständigt utmattande.. varje vaken minut analyserar jag, känner efter, analyserar igen. Upptäckte till min förskräckelse att jag kan inte närma mig en konflikt eller ens bli det minsta upprörd just nu utan att drabbas fysiskt. Börjar skaka nästan okontrollerat och blodet rusar galet runt i kroppen, kan knappt andas. Förut kunde jag utan svårighet skälla ut folk efter noter tills de förvandlades till en blöt fläck framför mig.
Ingen aning vad som händer med mig just nu, det retar gallfeber på mig...
Men hursomhelst tror jag att du mår sämre av att dricka. Det är en så otroligt kortvarig flykt att det inte är lönt att använda sig av.
Det här blev rörigt och säkert inte till någon nytta för dig bortsett från att jag vet att det alltid lyfter en lite att få en kommentar i sin tråd. Någon som tänker på dig och bryr sig. Någon som försöker hjälpa. Därför är det OERHÖRT viktigt att du stannar här och skriver och läser, oavsett hur det går. Du kan vara helt ärlig och vi bryr oss om dig ändå❤️❤️
Många Styrkekramar till dig!!!

träningstanten52

Då kommer du må prima och det blir så mycket lättare att tampas med dom problem man har. Fyll livet med trivsel på vägen.

Vad fint du skriver... som vanligt. En gåva från livet skulle vara fantastiskt välkommet just nu, något positivt som man inte har väntat sig (de senaste åren har livets överraskningar varit nästan uteslutande negativa tyvärr). Och något jag kan förändra själv? Ja, det finns en hel del, men jag orkar liksom inte ta itu med det... I mina mörkaste stunder tänker jag att jag behöver börja om i en ny stad eller ett nytt land och lämna barnen hos deras pappa. Men, det är väl bara ett destruktivt flyktbeteende.

Tack, tack för att du delar med dig, det är till stor hjälp! Det hjälper att veta att jag inte är ensam om att känna trötthet, tristess och panik ibland. I min umgängeskrets pratar vi inte om sånt här och jag känner ingen annan som har något missbruksproblem eller något annat större problem heller för den delen.

Skriver mer imorgon, nu ska jag försöka sova (utan alkohol;)

Godnatt <3

Tack för dina ord! Jag ska försöka hitta något som ger mig trivsel, har ingen aning om vad det ska vara, men någonting annat än a borde jag kunna hitta för att göra min tillvaro uthärdlig.

Jag är inte här på forumet dagligen som tidigare, men jag tänker på dig ibland, undrar hur du har det och hur det går för dig, hur du mår. Fastän vi inte känner varandra så så är det många här på forumet som jag bryr mig om på riktigt. Jag hoppas verkligen att du reder ut detta och får möjligheten att må bra. Det förtjänar du verkligen. Stor kram! ❤️