Jag vill inte sluta dricka, är inte redo för det. Är nykter i långa perioder och ju större barnen blir ju lättare blir det att få kickarna på annat håll. Träna, jobba, träffa vänner. Är fortfarande väldigt låst till hemmet och barnen, ofta försöker jag inte ens göra något annat än att bara vara mamma, tvätta, städa o.s.v. för jag kommer inte loss. Det är inte lönt att påbörja något för jag får ingen möjlighet att slutföra det. Kan knappt ta tvätten utan att de är där och river, matlagningen består varje dag av minst ett barn som skriker och drar i mig. Jag kvävs mentalt och har känt så i många år nu dagligen. Känner en oerhörd stress av bråk, trots och att aldrig få återhämta sig mentalt. Att det går såpass bra med drickandet nuförtiden är att jag har börjat jobba igen och att jag lyckas få till träningen de flesta veckorna.
Nu hade jag ett återfall i veckan, drack tre kvällar i rad för att jag kunde. Mycket! Hade rejäl ångest igår och har sovit dåligt, så jävla onödigt! Nu är jag tillbaka igen och det känns bra att jag tog beslutet att sluta.
I helgen ska vi gå ut, något vi bestämt sen 2 månader tillbaka. Ser fram emot att få lov att dricka helt öppet utan att ljuga och smussla, vara ute en kväll som förr. Det händer ungefär en gång varannat år.
Min fundering är om jag kan ta antabus på måndag för att inte riskera att jag fortsätter dricka efter helgen? Är det någon som gjort så? Kan det vara ett sätt att vara helt säker på att den där blixten inte ska komma in i huvudet som gör att jag dricker? Kanske ta en varje måndag i ett par månader tills träning och jobb fyller mitt behov av mental stimulans och inget kan få mig att dricka?