Hjärnan är igång. Läser och matat den med information om varför denna vägen är rätt. Klarar jag julen, klarar jag veckan ut? Hur ska sommaren bli? Vilka vänner blir kvar, vad ska dom säga hur ska vi umgås? Vad händer om jah skiter i allt det här?
Två veckor. 700 promenader ungefär. En inbunden bok och många timmar här . Två hela helger. En spavistelse med hör och häpna alkoholfritt bubbel. Åttio samtal med familj,
Som tycker kag ska skota i det här. Drick lite svagare istället bara. Dom vill väl skydda sej själva. Sin egen alkoholism. Sitt eget beteende att då vara och bete sej precis som DOm vill. Lärdej var måttlig bra så ska du se att det går bra.
Hade jag kunnat vara måttlig hade kag fan inte hamnat i den här jävla situationen!! 30 år. Kvinna! Träningstokig! Men destruktiv och farlig för mej själv när jag dricker.
Men hur ska jah kunna ha så kul igen. Vem kan släcka skenet av sorg i min kropp .
Känslan av hopplöshet. Tristess som är falsk ja jag vet.
Klarar jag ens julen. Första advent med mor som inte lämnar glaset?
Vi kan väl ses på en fest eller så?
Massor med tankar. Förlåt,
Vimsigt inlägg . Hela jag är vimsig, behöver en vän i det här.:( alltså vill bara gråta inland som på små moln.