Hej...
Ja, som det står så är jag gravid och jag är beroende av alkohol, i alla fall tror jag det.
Dricker flera gånger i veckan, kan inte sluta när jag väl har börjat (kan inte eller vill inte?)
I helgen fick jag och min pojkvän reda på att jag var gravid i tredje månaden. Har anat det ett litet tag nu men... ville inte tro att det var sant. Känner mig inte redo men ändå är jag glad. Jag är 19 år.

I alla fall... så har jag använt alkohol och även droger när jag var yngre (drogerna har jag slutat med) men alkoholen är svårare... så lätt att få tag på, jag använder en kompis leg på systemet eller så köper min pojkvän ut (han är äldre än jag). Snart fyller jag 20... men nu är jag gravid. Får nästan panik, vad ska jag göra?! Abort har jag tänkt på men det tar emot för mig. Jag hade en ganska hemsk barndom och vill gärna gottgöra det för mina barn men trodde inte det skulle hända såhär snabbt och min pojkvän är det lite si och så med. Vi bor ihop men bråkar väldigt mycket, det är hans lägenhet vi bor i. Han dricker också ganska mycket.

Så jag hittade den här sidan och hoppas att den kan hjälpa mig att inte dricka, vill inte skada bebisen. Känner mig fortfarande väldigt osäker på allting... har inte druckit på tre dagar.

LillaLovisa

Vad ska man göra när man vill dricka? Jag får så dåligt samvete för att jag vill dricka fast jag är gravid och min pojkvän vill inte sluta dricka med mig...

Mags

Fetalt alkoholsyndrom eller FAS heter det när en blivande moder dricker alkohol under graviditeten. En utvecklingsstörning helt skapad av mammans missbruk. Googla för mer information. Sök hjälp direkt! Du kan få stöd och råd på en ungdomsmottagning där det brukar finnas både barnmorskor och kuratorer. Att välja att bli förälder är ett stort beslut och det kräver att man orkar ta ansvar över tid. En abort är inget fult. Det kan ibland bara det ansvarsfulla beslutet. Men oavsett vad du väljer så behöver du stöd. Ungdomsmottagningen kan vara en bra plats att börja på. Lycka till med allt!

Mags

Han vill inte sluta dricka med dig. Väljer du att behålla barnet så behöver du ställa in dig på att du mycket sannolikt blir utan hans delaktighet i föräldraansvaret.

Lim

Hej och välkommen hit. Jag tycker absolut du ska söka stöd nånstans. När du kontaktar mödravården så borde du för både din egen skull och barnets skull berätta det du skrivit här.

Du har nyss fått reda på att du är gravid och är säkert chockad. Men håll dig ifrån alkoholen och fundera på vad du vill och behöver göra.

Det finns många som slutat dricka när de blivit gravida. Det kan du lyckas med också. Och sedan göra det bästa för att du och ditt barn får en bra framtid utan alkohol ? Vill du behålla barnet så börjar ditt föräldraansvar redan nu ?

Lycka till och ge inte upp.

LillaLovisa

Tack för ditt svar Mags! Jag ska absolut ta ditt råd och kontakta ungdomsmottagningen. Ja, jag är lite hur orolig för hur det blir med honom men han är sagt att han är glad och förväntansfull... men ska fokusera på mig och mitt barn! Jobbigt bara att jag måste bo här om han ska dricka

LillaLovisa

Tack för att ni svarar, jag känner mig ganska ensam just nu! Varför ska jag berätta för dem att jag har skrivit här? Känns skämmigt :( även fast det inte borde vara det. Jag vill ju sluta dricka! En dag i taget brukar det ju heta, det kanske funkar...

Lim

Å nej jag menar inte att du ska berätta att du har skrivit här. Jag menar att om du behöver stöd och hjälp så berätta hur du upplever ditt drickande och att du har svårt att inte dricka. Menar absolut inte att du ska berätta om att du skrivit i forumet, det är ju ingens ensak.

Sedan är du absolut inte tvungen att berätta om ditt drickande för någon heller. Du kanske klarar det jättebra på egen hand. Men skäms inte för att söka stöd och hjälp om du behöver det och om du känner att du behöver dricka fast du inte vill.

Du ska inte skämmas LillaLovisa. Du är långt ifrån ensam om dina problem.

Och grattis till graviditeten förresten ?

LillaLovisa

Okej då förstår jag! Jag får se hur jag gör med mödravården... ska nog berätta för ungdomsmottagningen men jag vill inte att socialen och så ska bli inblandad. Vet inte hur det funkar... men ja.

Tack så jättemycket, det är det första grattis jag har fått :)

Ja, ta kontakt med ungdomsmottagningen så fort som möjligt. Du behöver ta hand om dig och sluta med alkoholen om du bestämmer dig för att behålla barnet. Och då behöver du nog stöd, det räcker kanske inte helt med stödet du får här. Det är svårt att sluta och ännu svårare när man har en partner som fortsätter. Var ärlig så får du den bästa hjälpen tror jag. Lycka till med allt!

Mags

Socialen blir enbart inblandad om du skulle fortsätta missbruka under din graviditet. Inte bara för att du berättar om tidigare problem och nuvarande kamp för ett nyktert liv. Man kan faktiskt inte ens tvångsvårda en gravid och missbrukande kvinna där det föreligger fara för det ofödda barnets liv och utveckling. Barn är nämligen inte juridiska personer förrän den dag de föds.

Kära LillaLovisa! Vill också säga grattis! Och var glad att du insett att du har en problematisk relation till alkohol. Ta all hjälp du kan få.
Från en mamma till en blivande mamma: Det du känner när du ser ditt barn för första gången går inte att förklara. Man tror inte det är möjligt att känna så mycket kärlek. Och det känns FULLSTÄNDIGT otänkbart att man någonsin skulle kunna skada detta lilla liv!
MEN. Det finns ett men. Har man ett alkoholberoende finns det ändå en risk att man gör det. Skadar sitt barn. Innan och efter det är fött. Och även om man aldrig får det konstaterat eller diagnostiserat ligger det där, i det innersta av ens själ som ett enormt mörker, ett svart hål som tillslut alltid slukar det lilla ljus man lyckas skrapa ihop.
För alltid.
När jag var 19 trodde jag att jag visste vad ångest var. Det visste jag inte. Jag var inte ens i närheten.
Jag vill ABSOLUT inte få dig att må sämre än vad du redan gör och jag tror du förstår allvaret men jag vill ändå markera att det är oerhört viktigt för dig och ditt barn att du tar tag i detta nu. Resten av ditt och ditt barns liv hänger på det.
Vad gäller din pojkvän vill jag inte råda men jag lever med mitt eget alkoholberoende och även min mans. Det är inte lätt och det gör ont.
Många Styrkekramar till dig och bebisen❤️ Vi vill alla hjälpa dig så fortsätt skriv och läs om du känner dig hjälpt av det! Det har hjälpt mig till 3 månaders nykterhet?
Kram Amanda

LillaLovisa

Tack för att ni skriver, det känns bra att någon bryr sig! Jag har fått tid för ultraljud och kontaktat och varit på ungdomsmottagningen. De var snälla och ska fixa en kontakt som jag kan prata med. Fast jag sa inte att jag hade alkoholproblem... det kom liksom inte ut! Jag sa att jag var ung och gravid och behövde någon att prata med.

Jag mår bra och bebis hoppas jag mår bra. I alla fall så har jag inte druckit sen vi tog testet och ska inte göra det heller. Problemet är min pojkvän som inte verkar väldigt intresserad, av mig eller bebisen. Alltså, han borta väldigt mycket och frågar inte hur jag mår eller så. Sen igår så kom han hem och hade druckit det visste jag för han betedde sig på ett annat sätt. I alla fall så har vi bestämt att han inte ska dricka hemma vilket är bra. Jag ville slänga resten av alkoholen men han sa att han skulle ta det till en kompis. Hoppas allt löser sig... har ingen annanstans att bo. Pratade med en kompis och hon sa att jag borde ringa min mamma men har faktiskt inte pratat med henne på över ett år. Jag vet inte... just nu är väl allt okej. Ska bli skönt med samtalskontakten i alla fall.

Skönt att höra!! Ta väl hand om dig och bebis❤️
Skam över sina alkoholproblem känner vi till, tunghäfta är inte ovanligt. Ta det lugnt, om du känner förtroende för personen du ska tala med tror jag det kommer bli bra!
Det är däremot inte bra hur din pojkvän uppför sig. Ändrar han sig inte radikalt kanske du bör överväga att lämna honom? Alltför många far illa av alkohol under alltför lång tid.
Kram på er!

LillaLovisa

Tack för att du bryr dig! Ja, jag får se hur jag känner med den här personen jag ska prata med. Jag har svårt att öppna upp. Jag vill inte lämna honom för vi älskar varandra och han har hjälpt mig ur drogmissbruk plus att jag vill att vi ska vara en familj. Men han beter sig så konstigt nu, först var han glad och nu verkar det som att han inte bryr sig. Kanske blir det bättre. Jag har heller ingen annanstans att bo så vill gärna att det här ska funka.

Hur går det för dig? Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och önskar att det har börjat ordna sig för dig. Skriv gärna något här om du känner att du orkar. Kram