Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.

Lindis

Alltså jag både vill & vill inte.

Jag vill för att jag hade fått ett annat lugn,inte behöva se spriten varje dag, inte behöva stå ut med hans korta stubin. Slippa se att han föredrar att ligga i soffan istället för att ligga hos sina barn.

Men samtidigt kommer jag till att sakna tryggheten( villa,alltid pengar när jag behöver mm)
Saknar kärnfamiljen vi drömde om att vara,eller åtminstone jag..

Bedrövadsambo

Kärnfamiljen du drömde om får du aldrig tillbaka. Men kan du avvara statusen som villa, och god tillgång till pengar innebär? Det är så olika hur man tycker där, hur ”mycket” det är värt. För mig var det lätt, för mig är prylar bara prylar och ju mindre desto lättare känner jag mig ? Men andra skulle säkert vantrivas i min lilla lägenhet med blocket-möblering. Själv är jag enormt lättad - här bestämmer jag! Punkt.

Lindis

Jag tror att i slutändan hade jag absolut kunnat leva i min "blocket-lägenhet",hade nog tom tyckt det var skönt i bland.
Jag bestämmer,punkt. Underbart!!!
Nu har mannen inte varit otrevlig på ett bra tag, vill mest kelas & är vänlig. Men jag kan inte kelas,det går inte.
Tror jag har stängt av det där...

AliceAlice

...sina livskartor är inte lätt, att inse att livet inte blev som man tänkt, velat och kämpat för. Troligen får du aldrig det av honom men du kan skaffa dig ett bra liv ändå.

Känner igen rädslan och osäkerheten inför en separation, många av de saker som jag trodde skulle bli jobbigast blev inte så farliga, men sen kom andra saker i stället. Det är inte lätt att vara ensamstående men det är ännu värre att leva i en missbruksrelation!!!

Du skriver att du är rädd att mista tryggheten med den ekonomiska biten, men tänk om den fallerar under er relationstid, missbruk leder ofta, förr eller senare, till att ekonomin kraftigt påverkas. Hur har du skyddat din ekonomi och din trygghet?

Lindis

Det har jag inte! Pengarna tar han hand om.
Iofs så får han ju köpa ut mig om vi separerar.
Sa till honom igår att jag fått lägenhetserbjudande. Han sa bara att du flyttar inte till någon annan kommun. Det kommer jag aldrig att godkänna.
Sen satte han sig med sitt vin...

AliceAlice

...inte bestämma vart du ska flytta och han behöver inte godkänna något. Dock bör man tänka på barnen om ni ska ha delad vårdnad och delat boende. Hur tänker du kring det? Är barnen trygga hos honom?

Lindis

Ja det vill jag ju försöka ha! Dom är nog trygga med honom, om han inte tappar humöret. Det ska inte mycket till för att han ska göra det.
Inte så att han blir fysisk men högljudd,svär & arg, inte konstigt att barnen kan bli lite rädda...
Hur vet jag om dom är trygga med honom??
Det är alltid mig dom frågar/ber om något....

AliceAlice

Att vara öppen och prata med barnen är alltid det bästa, för de märker att det händer saker, både med deras pappa och dig och er relation och även er bådas sätt att vara mot barnen.

Du skriver att de alltid frågar dig, det är ett tecken. Hur är det om/när du lämnar barnen själv med pappan? Hur mår barnen när du kommer hem? Vad berättar barnen? Vad svarar de när du frågar hur de haft det? Tänk på att barn ofta skyddar den de uppfattar som svag, de kan välja att skydda sin pappa.

Hur går det med lägenheten och hur mår du?

Lindis

När jag frågar dom så säger dom oftast bra. Ibland kan någon av dom ringa o säga att pappa är dum eller arg.
Sa till han idag att antingen så tar vi tag i detta eller så fortsätter du som du gör nu.
Han ligger just nu i soffan med en whiskey.

Jag mår nog inte helt bra. Ont i huvud,nacke,axlar,käkar & tänder.
Otroligt trött både mentalt o fysiskt. Kroppen känns som den väger 500kg.

Men ändån så kämpar jag på o låtsas att allt är ok.
Vad ska jag göra?!

MCR

Om du läser din egen tråd tror jag att du får svar. Både om vad som är bäst för dig och barnen. Styckena nedan är dina ord från sommaren där din son är tydlig.

"Sonen börjar bli mer sur,irriterad. Han sa igår att detta är fan en kass barndom ?
Han är 8 år."

"Sonen kallade på mig nu & sa: ligg hos mig mamma.
Så det gjorde jag. Och pratade lite med honom. Han tycker att alla tjafsar hela tiden. Sen sa jag vad ska vi göra åt detta kaoset hjärtat? Lämna pappa för han är dum. Vet inte om han säger det nu bara för att han är arg på sin pappa just nu..."

Jag skickar dig styrka att orka ta steget.

Lindis

Jag vet innerst inne att vi hade fått det lugnt.
Han är inte otrevlig nu mer. Inte som han har varit.
Är det för att han känner att jag är på väg bort tror ni?
Har inte rört,pussat,kramat eller något annat på minst 2 mån tror jag.

Men spriten är såklart kvar. Ikväll har han nog dragit i sig 0,5 L. Och kvällen är inte slut. Än.

Lindis

Hej. Nu är jag tillbaka. Ingen jätteförbättring här. Han dricker ff(hade ett uppehåll på 13 dagar) sen tyckte han att han behöver inte bevisa mer...
Men jag klarar knappt av något fysisk/känslomässig närhet med honom mer. Varför vet jag inte?!
Vi bråkar alltid. Idag så skulle ungarna lägga sig. Köket såg ut som jag vet inte vad. Då ska han börja sätta upp ljusstakar. Sa bara att det behöver vi väl inte göra nu,fönsterna behövs putsas.
Skitsur! För jag gnäller när han inte gör nåt & sen gnäller jag när han vill göra något. Sen gick han & lade sig i soffan med sin whiskey. *suck*
Blir såååå trött när dom beter sig som barn!
Fan vill du sååå gärna sätta upp stakarna så gör det men näääää då ska det suras ?

bobbo

Jag läser dina inlägg med tårar i ögonen. Du kunde lika gärna beskriva mitt liv!
Vi hade goda och dåliga perioder, men det gick alltid ett steg framåt och två steg bakåt. För mig kom gränsen emot och vi är nu frånskilda.
Det har varit en tung tid, men nu går det två steg framåt och ett bakåt.
Kämpa på! Kom ihåg att du är värd att må bra! Att vara trygg i ditt eget hem!
Att inte behöva smyga på tå för att inte göra honom arg!
Att få göra vad du själv vill, när du vill!
Du är starkare än du tror!

Medberoende med barn

Gå till kommunen be om hjälp nu. Var öppen med vad som händer. Ta dina barn därifrån.

Lindis

Igår drack han som sagt nästan 1 L whiskey. Hackar på mig hela tiden. Jag tar inte hand om hunden,tar inte hand om katterna, tar inte hand om disk osv.
Han sa igår kväll att han förstod inte varför han stannat dom senaste 6-7 åren. Men jag kommer att försvinna. (??)
Han har sagt att jag ska vänta mitt egna lilla helvete. Tror jag är i det nu.
MEN nu är det bra!! Satt upp mig på flera lägenheter & jag sliter i om han tar huset eller vad han gör..