Han var alkoholfri ett år, sen började han dricka igen och tycker att han kommit långt. Jag känner ingen trygghet i det utan ser allting som en ursäkt att dricka. Det finns mycket som triggar i gång min ångest och oro, och det är lite bränsle som krävs för att hjärnspökena ska få liv.
Han tycker att problemet ligger hos mig och att det är jag som behöver hjälp för att hantera att han dricker igen eftersom det (än så länge) inte har gått/går över styr.
Han jämför det bl.a. med min fobi för katter.. Att jag - precis som jag behöver utsätta mig försiktigt och mer och mer för katter - behöver jag utsätta mig för att han dricker och "förstå" att det inte är farligt. Känns helt befängt att han ska lägga över ansvaret på mig men jag blir helt tyst. Vad gör jag? Vad svarar jag?
Känner sådan hopplöshet när han inte tar ansvar för vår relation.