Någon som vill ge några råd, dela erfarenheter efter att separerat från sambo med alkoholproblem. Gärna också när det varit små barn inblandade. Hur har ni löst det med umgänge och boende?

Johejo

Jag har separerat från min man som har alkoholproblem i form av smygdrickande. Det tog mig flera år att fatta beslutet att lämna honom p.g.a. oro för hur det skulle gå med barnen om de skulle bo varannan vecka hos sin pappa. Nu bor jag i en lägenhet och har barnen hos mig varannan vecka och så bor de hos sin pappa varannan vecka. Min lägenhet är bara några kilometer från där pappan bor. När jag flyttade skärpte han till sig med drickandet ett tag men kan ibland inte hålla sig borta från alkoholen. Detta gör att jag har en ständig oro för barnen när de är hos sin pappa. Men så länge han inte missköter barnen kan jag inte göra något vilket är väldigt frustrerande de gånger jag får höra från barnen att de tror att pappa har druckit. Mitt eget liv är lugnare när jag inte behöver bo med en person som dricker men samtidigt känns det inte bra att mina barn är med sin pappa när han dricker. Det som är bra är att barnen är så stora att de vet att de kan ringa mig när som helst om det blir problem. Även om det är jobbigt ibland så ångrar jag inte att jag flyttade. Det är svårt att ge andra råd, men vad gäller umgänge beror det väl på hur svåra alkoholproblemen är. Om alkoholproblemen är så stora att din sambo inte kan ta hand om barnen bör de inte bo hos honom. Om du tror att barnen kan bo hos honom så behöver ni komma överens om hur umgänget ska delas upp mellan er. Det kanske blir enklare för barnen om du bor kvar i samma område så att de kan gå kvar på dagis eller skola så blir inte omställningen så stor för dem?

Mon

Tack för att du tog dig tiden att svara! Vår son är bara 2,5 så det känns väldigt jobbigt för mig att tänka att jag skulle lämna honom hos sin pappa. Det har sedan tidigare gjorts en orosanmälan eftersom min sambo åkte in på sjukhus pga delerium (eller hur det nu stavas..) men det blev ingen utredning eftersom vårt hem ändå är tryggt eftersom jag är där. Jag hoppas jag kommer ha styrkan att orka lämna. Starkt av dig att göra det! Och tack för alla tips!

Alternativet är en ständig oro som gnager sönder både mamma och barn..Jag är alkoholberoende men slutade dricka för 2 år sedan. Exet valde att fortsätta dricka..Separationen var ett måste för mig och barnen..Man ska aldrig ångra sakereller att man skulle gått tidigare, men är otroligt glad att jag lämnade..Barnen far illa av osäkerhet och supande..Varenda ung vuxen med psykiska problem jag har träffat i mitt yrke(psykiatri)har haft oro i sin uppväxt..