Jag har under flera års tid sökt hjälp. Testat AA, privat alkoholterapeut, alkoholmottagningen. Naproxen, campral. Jag fixar det ändå inte. Vad gör jag för fel? Varför är det så svårt. Jag sjunker djupt emellanåt och då skärper jag till mig men sedan glömmer jag och börjar igen. Varför är det så svårt?

Li-Lo

Du verkar vara en person som inte ger dig och har modet att prova nya saker. Livsstilsförändringar sker ofta gradvis under tid och innebär ansträngning. Just nu känns ansträngningen tung att bära samtidigt skriver du här. Så beundransvärt. Jag hoppas att din tråd får fart och att gemenskapen, givandet och emot-tagandet och erfarenheten här blir ett stöd för dig.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Anders 48

Välkommen till forumet! Så bra att du startar din egna tråd - den kan bli din "dagbok" om du vill. Här finns många kloka och visa medmänniskor med samma problem - och ibland så kan man få både peppning, tips och värmande omtanke från andra som kämpar. Jag har som du skriver också en lång väg med trevande bakom mig med mitt "perioddrickande". Som Li-Lo skriver så skriver jag under på att förändringen tar tid, och kräver ansträngningar. Många försöka kan behövas - ibland rasar man. Det verkar höra till på något sätt. Bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Inte gräma sig för mycket och slå på sig själv. För egen del så har jag träffat en mycket bra psykoterapeut. Jag började gå på AA-möten i september. Oftare i början, nu kanske en gång i veckan. Men jag tror att jag är på rätt väg - det känns så. Men det får ta tid. Har i nuläget inte druckit något på 3 månader - och har ingen önskan om det heller. Dock så kan jag bli jättesugen på några öl ibland - eller att vara "lite full". Det klarar ju inte jag har jag lärt mig - därför låter jag bli. Jag kan inte stoppa vid "lite full". Och "sug" går faktiskt över - det är bara tankar..... Önskar dig all styrka - och hoppas att forumet kan vara en hjälp för dig. Kämpa på/Anders.

MelaM

Skulle en det vara en idé att åka på behandling? Jag var på behandling i 9 mån på grund av mitt alkoholmissbruk. Bästa jag gjort fast det kändes pest och pina ibland. Lyckades vara nykter i 14 månader. Aldrig mått bättre i mitt liv än då! Tog ett kortare återfall i våras men blev uppfångad fort den gången och då blev det 3 mån till på samma behandlingshem.

Tyvärr har jag börjat dricka igen senaste veckorna men bestämde mig igår att nu får det f-n vara nog igen. Ser inte fram emot ångesten och abstinensen men det är så värt det i slutändan. Den här gången tänker jag fixa det själv dock. Vet att hur skit jag än mår och hur pissigt livet än känns så blir det tio gånger värre med alkoholen.

Lycka till!