Idag är det första dagen, igen. Andra gången som jag slutar i år. I våras höll jag upp i en månad, nästan. Det var väldigt svårt, men kände mig så stolt. Jag växte som människa. Sedan så trodde jag, naivt, att jag kunde börja igen.

Jag är 30 plus, har ett jättebra jobb och fin karriär. En sambo och bostadsrätt i centrala stan. Men det är som att det alltid funnits ett hål i hjärtat som jag fyllt med alkohol. För att få respit, att kunna få andas. Och när jag är full så gör jag vad som helst, utan att ta ansvar. Kan vara ute på krogen, och tänka innan att jag inte ska dricka så mycket. Sedan vaknar jag dagen efter med ångesten, fläckvisa minnesbilder av kvällen innan.

Jag dricker sällan hemma, det är på helgen och på krogen. Jag började dricka tidigt, och det var alltid en ursäkt för att kunna leva livet. Jag och mina vänner har umgåtts väldigt mycket kring alkohol - träffas alltid på krogen och vid fest. Vi går ut och dricker öl.

Saken är att det är som rysk roulette. Många gånger går det jättebra, jag skärper mig och håller stilen. Men många gånger tappar jag omdömet helt och hållet. Jag skämmer ut mig, är otrevlig, låter mig bli uppraggad av andra killar, utsätter mig för fara och sårar mina vänner och min sambo. Dagen efter vaknar jag upp och vill krypa ur mitt skinn. Jag försöker att förtränga alla dumma, sårande och oförlåtliga saker jag har gjort - men så helt plötsligt så poppar dom upp. Det blir som en ond spiral, för jag förlikar mig med att jag är en värdelös människa. Och att min sambo och mina inte skulle älska mig om dom kände till allt om mig. Att allt är falskt och redan förstört. Så då låtsas jag som ingenting, förtränger, och så blir det samma visa nästa helg, nästa fylla.

Jag är så trött på att såra dom som står mig närmast. Och i slutändan såra mig själv. Ibland känner jag att jag har svårt att inse att det faktiskt är JAG som gör alla dessa dumma saker. Jag är ju så ordentlig och städad utåt, så bilderna går inte ihop. Inte ens för mig. Jag lider av panikångest och dåligt självförtroende, vilket inte blir bättre av att bekräfta mig självbild genom att agera som ett svin och en idiot.

Igår var jag ute och gjorde bort mig totalt. Jag berättade det för min sambo, som är helt förstående. FÖR förstående. Hade han agerat som jag hade gjort så hade jag gjort slut, men han säger att han förstår att det inte är jag utan alkoholen. Och han vill att jag slutar dricka. Och det känns rimligt - för jag förstör oss. Jag slår sönder min relation. Jag vet inte om det är för sent, jag hoppas inte det. Jag hoppas, och vill, lyckas. Få ett bättre liv och rädda upp detta innan jag förstör allt.

Men varför är det så jävla svårt? Såhär dagen efter, med ångesten pumpandes i venerna, så känns det självklart att sluta, Om någon vecka så kommer jag att tycka att det känns rätt ok, för då har jag glömt. Tänker att jag nog kan sköta mig denna gången, och så är det igång igen. Jag upplever att det kan vara svårt att få stöd - jag går till en psykolog som jag träffat i snart 2 år. Att prata om mitt drickande har knappt kommit upp, för jag vågar inte få ut det i ljuset. Det är för smärtsamt. När jag gjorde det fick jag som svar att "så brukar man väl göra i din ålder, gå ut och bli lite för full på krogen?". Men hur mycket ska jag förstöra innan jag ska kunna ta detta på allvar? Jag gör sönder mig, och ibland så vill jag bara försvinna.

Idag har jag meddelat mina vänner och min familj att jag tänker sluta dricka alkohol, ett tag. Att jag inte kan hantera det. Och bett om deras stöd. Har också bokat in på mig alkoholrådgivning genom kommunen, dom ska återkomma med tid.

Det känns pinsamt, jag är så jävla sårbar och naken. Jag vill ju inte att detta ska vara jag. Men jag måste inse att detta är jag, detta är jag som agerar och gör dessa hemska och dumma sakerna. Jag väljer alkoholen, fyllan, och då väljer jag också min mörka väg. Det försvinner inte, bara för att man säger förlåt dagen efter.

Så nu vill jag starta på nytt. Och jag vill så jävla gärna lyckas den här gången.

Klanten

Allva, har börjat läsa i din tråd. Går tillbaka till den flera gånger. Det känns så skönt på nåt sätt att läsa om din resa, som mycket känns lik den jag har framför mig. Har börjat från starten, men ska läsa ditt senaste inlägg nu! :)

Klanten

En månad, två veckor.

Inte en droppe, avstod till och med julbordets chokladtryfflar som var marinerade i rom, för att vara på den säkra sidan... det har blivit allt lättare att tacka nej. Just nu säger jag bara ”nej tack, jag har en vit månad”. När folk blir provocerade så avfärdar jag dom bara, börjar prata om annat. Eller säger helt enkelt ”nä jag dricker inte. Varför dricker du?” Tyvärr är det många som jag inte träffar längre. De där aw-personerna tycker inte längre att man är så kul. Blir aldrig medbjuden på att ta en öl längre.. kanske handlade det alltid om just ölen. Men det känns ensamt nu.

Var på personalfest, tog inte bilen så hade inget att ”skylla” min nykterhet på. Det var intressant att se ur ett nyktert perspektiv hur allt ser ut. Hur förändrade vi kan bli ibland. Och lite rädd när jag tänker att det där brukade vara jag. Men då hade jag devisen att så länge det inte var minnesluckor så var det en ok nivå på mitt drickande den kvällen. Det är nyttigt för mig att nu se att gränsen för att tappa omdömet går betydligt tidigare än så... Men den här kvällen var jag nykter, såklart, och jag skämdes inte för det. Även om många (högt uppsatta män) ifrågasatte varför jag inte drack, kallade mig tråkig. Hur har man mage att göra det mot någon som inte dricker för övrigt? Dom vet INGENTING om mig. Att man inte dricker kan vara pga så många anledningar, allt från a-problem till sjukdom till att man bara inte vill. Men en sak kan man ju vara ganska säker på - att någon annan inte dricker beror väldigt sällan på 1. en själv (även om vissa självupptagna egon ser andras nykterhet som en personlig vendetta) 2. att personen går in med den bestämda uppfattningen att vara tråkigast på festen. Att man ibland blir lite avig och ”tråkig” beror ju på hur man bemöts och respekteras av andra.

Så.. jag sket i dom, och spiknykter dansade jag med mina kollegor på dansgolvet. Helt bara av mig själv, utifrån min egen vilja att släppa loss! Inte alkoholens. Och jag kände en innerlig glädje som jag inte känt på länge. Den är liksom lite skör, men efter den här festen plockar jag fram den ibland och blir alldeles varm i kroppen.

Ellan

God kväll,
Det nyktra perspektivet är, precis som du skriver, så intressant. Ibland funderar jag över vad vi egentligen håller på med. Alkohol är en drog och den häller vi i oss, mer eller mindre, och sedan umgås vi i detta sinnesförvirrade tillstånd. Helt galet egentligen. Jag känner igen din beskrivning av personalfesten. Var på en liknande tillställning (nykter) och min bordsherre tillika högt uppsatt ledningsperson kunde inte förstå varför jag inte drack alkohol. Han frågade mig rakt ut under middagen och nöjde sig inte heller med svaret. Malde på och malde på... Lite eftertanke och respekt vore önskvärt. Men om vår omgivning har problem med vårt nyktra ”jag” och stör sig på vårt val att inte dricka då ligger problemet hos dem själva. Jag blir knappast roligare av att dricka och ingen jäkel, oavsett position och kön, har med det att göra. Och det härliga är att när vi njuter och har roligt nyktra då om något är det äkta. Ingen påverkan och sinnesförvirring utan då är det på riktigt.
Sedan kan jag tycka att det är brist på alkoholfria alternativ på våra jobbtillställningar som inte är alkoholfria viner, öl etc. Alternativen för mig har då blivit vatten men det går o konversera och dansa med bubbelvatten i benen också.
Intressanta och viktiga iakttagelser du gör. Fortsätt på din nyktra bana. Det är friskare för både kropp och själ.
Kram
Ellan❤️

Klanten

Du har rätt Ellan, jag tror i mångt och mycket att det ligger hos en själv om man har problem med att andra inte dricker. Jag har själv varit en sån som hetsar om alkohol, som blivit rent utsagt besviken om nån kompis man ska träffa inte känner för att dricka allhohol den kvällen. Sagt hemska saker, irriterad, som att jag önskar att dom kunde berättat det tidigare istället för att förstöra kvällen. Vem förstörde kvällen egentligen? Min egna önskan om att bli berusad och vetskapen om att det inte är rättfärdigat att bli full själv i sällskap av någon nykter. Så jag har trugat på, köpt drinkar trots att den andra har sagt ”nej tack, jag är nöjd”. Eller någon som säger att det räcker för kvällen efter tre öl. Då kommer jag ändå tillbaka med en full bricka och intentionen ”nä nu har jag ju köpt, nu måste du ju dricka! Kom igen, bara en till. Jag har ju köpt till dig här!” Dricker man inte då är man en taskig kompis. Undrar vem som är den taskiga kompisen egentligen? Den som inte respekterar andra människors gränser, beslut och integritet. Som börjar tulla på vänskapen för sitt eget begär.

Det beteendet har alltid handlat om mig själv och aldrig om den andra personen. Den personen har jag kört över i viljan av att rättfärdiga en egen fylla. När det börjar spela lite mindre roll vem man går ut med, betydande är vad som finns i glasen och hur många glas man kommer få i sig under kvällen... jag har alltid haft en personlighet som bara vill ha mer och mer, extra allt. More is more, allt annat kan va. Jag har inga egna gränser. Så det har varit svårt att respektera andras.

Ellan

Din beskrivning stämmer så väl in på mig. Precis så var jag oxå. Höll liksom koll på andras glas, höll koll på servitörerna på middagar, höll tummarna för att det skulle fyllas på etc. Idag känner jag skam över ett sådant beteende och jag är så tacksam över att jag lämnat det bakom mig.
Julfesten med jobbet är inbokad. Förra året valde jag bort det. Kände mig inte redo men i år hänger jag med. Hoppas på julmust i glaset och trevliga bordherrar och damer.
Kram
Ellan

Klanten

Jag känner också skam för det beteendet. Men samtidigt så får det mig att inse hur många det är som faktiskt nog har ett lite mer komplicerat förhållande till alkohol än vad de vågar erkänna. Dom där som pushar och vill att man ska dricka. Det är ju inte vi som är nyktra som ska välja bort festligheterna, om vi inte har problem med att andra konsumerar alkohol.

Vad bra att du ska gå på julfesten! Det kommer att gå toppen. Vi hade en rad alkoholfria alternativ att välja mellan på vår - allt från bubbel till rödvin och öl. Om inte annat så är julmust väldigt gott :)