Hej,
Jag hoppas att ni mer mer erfarenhet av detta kan ta er lite tid att hjälpa mig.
För några månader sen träffade jag mannen med stort H! Vi blev dödskära. Aldrig tidigare upplevt en sån fantastisk kärlek.
Allt gick som på räls den första tiden, jag fick nypa mig i armen flera ggr per dag för att verkligen förstå att det här var sant! Kunde livet vara såhär fantastiskt?
Från första stund vi träffades var han nykter. Han hade tagit en vit period sa han för att det blivit lite mycket alkohol under sommaren... Inget konstigt med det.
En månad senare när vi var ute och åt middag sa han att nej nu struntar jag i den här vita perioden och ta ett par glas vin med dig för att imorgon återgå till alkoholfritt. och så blev det han drack några glas vin inget konstigt med det. Men däremot så reflekterar jag över att han dagen efter fortsatte att dricka vin men det var egentligen ingenting som var något konstigt. En vecka senare händer något som förvånade mig mycket. Vi skulle mötas upp rn söndag eftermiddag och han dyker upp jättefull!! Jag blev naturligtvis väldigt chockad men samtidigt så var det många bitar som föll på plats, jag hade ändå haft på känn att något var lite underligt. och jag tänkte redan från den stunden att han har alkoholproblem. Det är nu två veckor sedan dess och han har varit full och då menar jag riktigt full varje dag sedan dess. Jag mår naturligtvis väldigt dåligt och är nu i en desperat jakt på den mannen som jag älskar. Han försvinner ofta längre stunder ibland går det upp till dygn innan jag ens få tag på honom han har då alltid ursäkter till varför det inte att gått att nå honom han absolut vägrar Erkänna att det finns någon alkoholproblematik. Jag märker vilken god lögnare han är. Jag som så många andra försöker med precis allting, jag blir arg, jag gråter, jag bönar och ber och så vidare. Han lovar mig gång på gång att imorgon kommer han vara helt nykter det är absolut inget problem men han misslyckas självklart med det gång på gång. Han säger att han just nu går igenom en oerhört stressig period med mycket som ska göras Och många viktiga beslut som ska tas och att det är därför han bedövar sig med alkohol men återigen det finns inte någon alkoholproblematik...
Det känns som att mitt liv är ställt på pause jag befinner mig i Limbo just nu utan att veta vad det är jag ha att göra med. Jag undrar hur jag ska hantera detta? finns det någon möjlighet att det är som han säger?
Att han inte är alkolist utan kanske bara har problem med att kontrollera intaget och att han efter kommit ur den jobbiga perioden bli sig själv igen, eller är det bara mitt desperata önsketänkande?
Snälla hjälp mig jag är så fruktansvärt ledsen och känner mig så ensam i det här. Tack så mycket på förhand