Hej,
Jag är orolig för min mamma och hennes alkoholvanor. Min mamma har så länge jag kan minnas haft problem med alkoholen. Så vitt jag vet dricker hon "bara" när hon är ledig men, hon dricker alltid för mycket.
Nu är jag 27 år och har inte bott hemma på drygt 6 år. Mina två yngre systrar (22 och 26 år) bor inte heller hemma längre och våra föräldrar skiljdes för ca 3-4 år sedan. Även om det inte var uttalat så vet jag att mammas alkoholproblem var en bidragande orsak till skilsmässan. Jag själv har vid enstaka tillfällen sagt att jag tycker hon dricker för mycket, har dock aldrig konfronterat henne "på riktigt" någon gång.
Sedan 1,5 år tillbaka lever mamma med en ny man. Jag och mina systrar förstod tidigt att han också dricker för mycket och nu upplever vi att hennes alkoholproblem ökat.
För det första så hör hon inte längre av sig till oss. Att vi fortfarande träffas beror på att vi hör av oss och föreslår om vi ska ses.
Och om vi bestämt träff har det hänt att hon helt glömt bort att hon, bara en dag tidigare, lovat att hon ska hämta upp oss. Detta får oss att misstänka att hon varit full vid tillfället.
Hon körde dessutom bil en från en fest så hon sa att hon druckit ett glas (det var snarare 5-6). Detta har aldrig hänt tidigare.
Innan har hon "bara" druckit på kvällen men nu har hon även börjat dricka på dagarna när hon är ledig.
Eftersom ingen av oss längre bor med henne har vi svårt att veta hur hennes vardag ser ut. Men de få gånger vi ses och äter middag är det alltid vin involverat. Hon dricker mycket och snabbt och vi alla tre syskon känner oss alltid ledsna när vi åker därifrån. Vi sitter och håller räkningen på hur många glas hon druckit, vill inte dricka själva och önskar att hon kunde se hur illa berörda vi blir.
Senast i helgen var vi på en middag när hennes drickande spårade ur. Nu känner jag att jag på något sätt fått nog och vill konfrontera henne eller liknande. Jag är dock rädd att göra det på fel sätt så att det bara ska bli värre eller att hon tar avstånd från mig. Helst av allt vill jag att hon ska sluta dricka helt eftersom hon inte kan hantera det och jag är orolig för henne.
Har någon erfarenhet kring detta? Vad ska man tänka på om man väljer att konfrontera? Vilken approach ska man ha? Ska man vara hård och säga att hon är alkoholist eller ska man mer trycka på känslor och säga att man är ledsen/orolig för henne? Kan ställa ett ultimatum? Har vi som barn ens rätt att ställa ett ultimatum och säga att hon aldrig mer får dricka eller får vi bara säga att vi inte vill ses när hon dricker (men sen veta att de fortsätter dricka när vi inte är där)? Ska vi i så fall göra denna konfrontation tillsammans?
Vi hade nån idé om att ses hemma hos någon av oss och ge henne ett brev där vi förklarar vår oro och sorg och att vi sedan tillsammans kan diskutera vad vi skrivit.
Tack på förhand