Min man har druckit i perioder flera år. Förlorade jobbet för snart ett år sedan men har nytt jobb.
Han är nykter , går på AA möte och sköter sig bra!
Nu när allt är bra och jag slipper vara medberoende och slipper vara på min vakt hela tiden så ramlar känslorna över mej!
Hur han kunde lura mej ( trots att jag någonstans visste...) , hur han bedrog mig med alkoholen, hur han söp bort våra pengar!
Nu när allt borde vara bra så börjar jag ibland "älta" det som varit!
Han har fått hjälp med sitt beroende men jag har inte fått någon hjälp utan hela tiden varit den starka som ska hålla honom på benen.
Vårt förhållande är bra och jag ventilerar det ofta med honom, han förstår men jag skapar bara dåligt samvete och ångest hos honom.

Tror säkert det är många som är i samma sits?

misty65

Jag är gift med en man som dricker för mycket. Men han tycker inte det är ett problem. Hur har du fått din man att söka hjälp. Nu för tiden undviker vi varandra. Egentligen orkar jag inte mer . Så skönt att han har sånt hjälp.

Ellan

Hej,
Vi beroende har möjlighet till behandling men det finns oxå hjälp för anhöriga. Al-anon, anhörigdagar på behandlingshem, medberoendeterapeuter mm. Sök lite på nätet så hittar du kanske något som passar för dig. Du tänker helt rätt och jag har många gånger reflekterat över detta. Jag fick en lång behandling med uppföljning under ett år. Har sedan fortsatt med AA och terapi och det har hänt otroligt mycket med mig. Tacksamt nog gick min man ett anhörigprogram och det tror jag har varit vår räddning. Han har ju burit på enormt tunga känslor i detta och det är ju inte bara att kasta bort och glömma.
Tror att det är klokt att båda arbetar med sitt tillfrisknande och får bearbeta på varsitt håll.
Kram
Ellan

konstigt att Du ältar tycker jag! Det är väl nu när han är nykter som du får lite andrum och utrymme för dig och dina känslor! Det har du troligtvis inte fått förrän nu! Tycker Du har din fulla rätt att älta! Men för din egen skull, försök att inte fastna i denna fas! Kram och lycka till

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag tänker som Ellan ovan att det är viktigt att du får din egen hjälp! Finns det någon Alanon grupp i närheten? Eftersom mannen går på AA och tydligen har hjälp av det är det absolut värt att pröva. Annars något annat av de förslag Ellan räknade upp.

Jag känner så väl igen det du beskriver. Min man har varit nykter flera år nu och även han har gått på AA. När hans nykterhet blev hans 'egen' och han hittat AA for vi tillsammans till ett landsmöte och där gick jag på mina första Alanonmöten. Det var en fatastisk upplevelse! Att få höra så många som gått igenom detsamma som jag, samma upplevelser av lögner, svek och skam.. Även många missbrukare som delade sina erfarenheter berörde mig djupt. Det var minst lika värdefullt.

Jag kan fortfarande drabbas av känslor som gör ont, riktigt ont. De gemensamma tolvstegsinsikterna hjälper mig. Jag ser att han jobbar med sitt och jag tar ansvar för mitt. Det betyder absolut inte att vi inte skulle prata om svåra saker men det som är gjort kan inte göras ogjort. Jag har ältat massor här.... skrivit mina minnen och med åren har de bleknat och suddats i kanterna utan att vara förnekade och gömda.

Jag har också haft stor hjälp av kunskap om missbrukets mekanismer. Genom att läsa på missbrukarsidorna här har jag gång på gång på gång fått bekräftat vilken kamp det är att leva med beroende och att göra sig fri. I början, och då tänker jag de första åren, hittade jag mina egna metaforer för att förstå.... Jag tänkte ofta på hur det skulle vara att leva med insikten att jag aldrig mer skulle få börja dagen med en stor mugg kaffe med mjölk. Eller hur jag kan lägga en till patiens på datorn... och en till och en till fast jag vet att jag borde sluta. Det kan låta simpelt men det hjälpte mig att förstå hans svåra val och saknaden i situationer som var starkt förknippade med alkohol.

Jag lever idag med insikten att 'smyger, ljuger, förnekar' hör missbruk till oavsett missbrukets utlopp. Då när han ännu drack sa jag ofta att jag vill leva med 'den sanna X men inte med den du är när du dricker'. Nu är han den sanna X, sitt sanna jag och jag försöker inse att det var missbruket som skapade mycket av det som gjorde mig och oss så illa.

Kanske att jag skulle sammanfatta så här: Se och ta vara på det goda, lämna det som var och det som inte kan bli annorlunda. Läsa Sinnesrobönen. Det har vi gjort tillsammans ibland. Jag tror att det du beskriver och det jag upplevt är vanligt och kanske oundvikligt i livet med en tillfrisknande missbrukare och en tillfrisknande medberoende.

Ta hand om dig! Allt gott! / mt