Nu har det gått över ett år sen jag beslutade mig för att ta mig ur ett 25 årigt äktenskap med en alkoholist, jag är såå stolt över mig själv. Han vägrade inse att han hade problem med alkoholen. När man inte klarar av att låta bli alkoholen under EN helg så bör man söka hjälp för sitt alkoholmissbruk, han försökte dock ta hjälp efter påtryckning av hela familjen i omgångar, men bristen på självinsikt innebar att han alltid valde alkoholen före mig och barnen. Nu har jag levt själv ett år. Det har varit jobbigt, men mitt självförtroende har växt och jag har blivit både gladare och lugnare. Ensamheten har ibland varit tung- men det hade varit mycket värre att stannat kvar med allt som det innebar.
Jag har firat en jul utan oro och ångest att han ska lyckas förstöra den med att dricka sig full. Det var en underbar jul, utan stress, utan rädsla, utan elaka kommentarer, utan bråk om att vara nykter för barnen skull. Inga diskussioner om hans hetsätning.

Det känns naturligtvis tomt på ett sätt att han inte finns i vårt liv längre, men den mannen som vi saknar finns tyvärr inte kvar. Det är naturligtvis fortfarande tragiskt att se hur en människa man älskat och ser hur barnens far super bort sitt liv. Men han har gjort sitt val.

Jag tror att både jag och barnen insåg hur skönt det var att fira jul utan rädsla att han ska förstöra den här julen som alla andra jular. Det var ett lugn av harmoni med barnen i centrum med mycket glädje och skratt, precis som det ska vara på julen.Att lära sig se det stora i det lilla ger livet mening.

InteMera

Tack Jill för att du delar med dig! Det är viktigt för oss som ännu kämpar att höra någon klarat att ta sig ut och att det nya livet faktiskt är möjligt utan alla eländen som spriten förorsakar. Jag längtar som du också gjorde många år, till en jul där inte alkoholen har någon roll. Där oro och stress inte finns. Dethär var förhoppningsvis min sista jul i mannens spritträsk, nästa jul vill jag fira som du! Önskar dig och de dina en god fortsättning!

Jill

Jag håller tummarna att du lyckas!- vi lever bara en gång. Bli snällare mot dig själv.

Tösabiten

Önskar också att jag vågade ta steget. Är så rädd för ensamheten, ekonomin, hur ska jag klara mig? Vart ska jag bo? Men kanske blir det som du sa, att man blir starkare och lyckligare. Tänk att slippa oroa sig för att julen, midsommar eller påsken ska bli förstörd. Varför ska jag må dåligt för att han väljer att dricka? Fick min man välja på mig eller alkoholen skulle han då inte välja mig, det är en sak som är säker. Tack för att du delar med dig och hur berättar hur det känns. En dag kanske jag också vågar ta det steget.

Jill

Det är värt det även om det blir en jobbig period när man lämnar. Gör som jag en lista - planera för vad ni behöver göra för att ta er ur, be om hjälp av anhöriga och kompisar. Det finns de som ställer upp bara man vågar fråga. För mig fanns det inget val jag kämpade ända in i kaklet! Men det kommer en tid vare sig ni vill eller ej att man måste välja vilken väg ni ska ta om ni inte vill gå under själva.
Ekonomin; Bostad är så klart svårast men min ekonomi blev mycket bättre sen jag lämnade, jag har mer pengar kvar varje månad nu än tidigare. Allt handlar om god hushållning och planering och ni blir med tiden mycket gladare och lyckligare! Tiden läker alla sår..

Och väldigt beundransvärt! Man läser här på forumet att många oroar sig för ekonomin! Men precis som du skrivet, det löser sig! Det kostar mer än vad man tror att ha en partner som super bort massor av pengar och den kostnaden faller bort! Hoppas du får ett jättebra 2018 Jill!

Jill

Tack alla - jag ska jobba nyårshelgen, men det gör inget. Jag är gladare nu och lever mer i nuet än att jag behöver tänka på vad jag har att vänta mig när jag kommer hem efter jobbet eller känna oro inför någons annan persons fylla. Jobbet går mycket lättare då, sen får jag så klart lite x-tra betalt när det är storhelg, pengar som behövs efter julen. Ta hand om er nu !