min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Ha ha ja jag är nästan lite kär i min egen hjärna. Den är galet mysigt och jämn i tankarna. Inoljad ;D

Har ju inte hunnit vara här och kanske också valt bort det till viss del. Nu känner jag inte igen så många namn längre men tankarna går ofta till er som funnits här under min period av tillfrisknande. Gott Nytt år Fina Dionysa.

Mulletant, AlkoHD, m.fl. ska också ha ett gott nytt år! Nyktra och fina är vi hela gänget, så det ska nog bli bra!

AlkoDHyperD

Så beskrev jag också upplevelsen efter ha fått concerta.
Jag fortsätter ändå leta bitar i mitt pussel och hittar fler och fler när jag studerar komplex PTSD och anknytningstrauman. Citerar Anna Gerge...”..uppväxt...liv med förhöjda stresspåslag...varaktigt skadad förmåga till vila och återhämtning...” och skrattar tyst för mig själv när jag hör min senaste förklaring till FK angående sjukpenning och arbetsförmåga. -Inget fel på arbetsförmågan, det är viloförmåga jag saknar.
Det är en gåva att kunna vila utan en myrstack i kropp och hjärna!
Ta vara på gåvan, MM, den är du värd❤️
Kram

AlkoDHyperD

Du har funnits här för mig också. Tillsammans med fler på detta forum, ingen nämnd ingen glömd, ni vet vilka ni är.
Första delen av 2017 var tuff för mig. Livet är kanske inte mindre tufft just nu, men då, när insikterna smög sig in tvekande och nykterheten var skör, hjälpte du mig mycket. Genom igenkänning och inkänning, medkänsla, raka puckar och humor.
Värdefullt?

"Det är viloförmåga jag saknar" Men så sant. Fan jobba arslet av oss, det är vi bra på.
Jag har vart bäst i världen på att slita ut mig. Hjärna, kropp och psyke.
Och supa. Ja jäklar vad duktig jag har vart på det.....

Har med mig så mycket du har skrivit. Du anar inte.
Nu fick jag ett nytt ord. Viloförmåga....
Du vet jag har ju "självmedkänsla" med mig, som du skrev i ett tidigare inlägg.

Det här är "bra-ha-ord" på min väg.
Jag samlar på dina kloka ord.....

Ta hand om dig Fina

<3

Hej
Jag tackar för de orden. Vet att Du menar vad du skriver och jag hoppas innerligen att Du mår bra. Är nykter sedan före jul men inlagd på sjukhus för allvarlig lunginflammation mm.
vänligen
Ikaros

Så ligger du uppe klockan tre en fredagsnatt utan en enda droppe alkohol i blodet. 
Huvudet är helt klart och det blir inga pinsamma facebook-statusar eller fyllesms.

Och de handlar inte längre om att du blev fullast ikväll på festen eller hur du bäst undviker dina nära morgonen därpå, dels för att de inte ska märka hur katastrof bakis du är, och dels för att de på något magiskt jävla sätt kan läsa av hela dig bara genom att se dig i ögonen. För det handlar inte längre om det.

Du är nykter och fullt medveten. 

Låtarna som spelas på Spotify får dig inte att vilja dansa och du har inte något som helst behov av att ringa upp någon, vem fan som helst i kontaktlistan, för att bara babbla på om allt och ingenting. Kanske gråta på ditt fylle patetiska vis. Inget behov.

Nej nej, för du är nykter och fullt medveten om att det är för sent för sånt. Personen du ringde skulle antagligen bli väckt och du kan visa hänsyn. Det är lugnt och stilla denna fredagsnatt.

Och imorgon kommer din kudde inte att vara svart av mascara och dina ögon kommer inte vara sotiga, för du har tvättat bort allt smink ikväll innan du gick och lade dig. Och du kommer inte vakna helt svettig i dina kläder och din BH kommer inte att skava för du har tagit av dig allt och hängt det prydligt på en galge.

Din korta svarta klänning med knappar i ryggen hänger prydligt där den ska. Dina fina lackkängor med de fina skosnörena i silver, är fortfarande lika skinande blanka som när du gick till festen. Din handväska hänger på kroken i hallen, i den ligger din mobil och din plånbok. Du var medveten om att taxichauffören tog dig exakt dit du skulle, för du hoppade inte in i första bästa bil.

Nej. För du var helt nykter och fullt medveten om allt. 

Imorgon kommer du vakna upp utan att må illa. Din blick kommer att vara klar. Du kommer få i dig frukost.

Du kommer inte att tänka på hur galen gårkvällen var eller hur kul du kanske hade. Hur du gjorde bort dig. Hur du försökte förföra din lyckligt gifta kollega när hans fru var där. Eller hur du ramlade över borden så ljuset, det levande ljuset ramlade och nästan satte eld på ditt långa hår. Du behövde inte ens gapskratta åt det igår kväll. Som du brukade skratta....

Du behöver inte tänka hur enkelt allt var igår kväll och hur skönt det var att glömma för en stund. För det handlar inte längre om det.

För du var nykter igår kväll och du var medveten. 

AlkoDHyperD

Fast i stunden svårare. För man tar det svåra när det kommer. Därför kommer det svåra oftast i lagom stora portioner.
Men jag skulle ändå beskriva det nyktra livet som just - enklare.
Spontan AW? Inga problem, jag har ju bilen och behöver inte planera hur jag ska ta mig hem eller var jag ska sova.
Ungar som ringer mitt i natten? Visst, jag hämtar, eller om det bara gäller tröstande prat en stund.
Ikväll ringde grannen och behövde akut barnvakt i en timme. Praktiskt att vara nykter och tillgänglig.
När allt är kaos ändå är det skönt att vara nykter. Enklare.
Kram

är enklare, mer närvarande, praktiskt, billigare, medvetet och om man bor i Stockholm
så framför allt säkrare. Vet en gång - jag somnade på T-banan och har väl åkt Vällingby - Farsta
ett antal gånger fram och tillbaks. Vet ej när jag gick från krogen men har suttit i ett par timmar.
Vaknade på fel sida av stan med lurarna i öronen - i den andra änden hade det några timmar tidigare funnits en iPhone.
Där satt jag nu i Vällingby, med ett par lurar i öronen utan iPhone. Plånboken stulen.

Jag har levt farligt i Stockholmsnatten.

Alltså - jag saknar inte dessa nätter.

Fint att du står emot sug och är medveten om vad som bevarar din nykterhet..Jag har märkt att när mitt liv runtomkring blir svajigt(problem eller stress)Så har jag svårt att vara lugn och därmed finns risker för sug..Då läser jag i aa böcker om olika människors berättelser om jag inte går på möte.Vissa gånger pratar jag med folk som förstår problematiken..Andra med a-beroende eller anhöriga till dessa..Vet också att vissa av oss inte kan ha för tråkigt i perioder, att man då får sug..Här gäller det att känna sig själv och känna efter vad som gör just mig instabil? Och därmed risk för återfall, även efter mycket lång tids nykterhet..Kram fina MM❤

Oh ja det är jag. Snart 1 år och 4 månader utan en droppe. Inte ens ett a-fritt alternativ (öl, vin etc) Dessbättre är jag väl så beroende att jag inte är intresserad av ett glas vin, eller en öl. Jag har inget direkt sug längre. Om jag skulle få för mig att ta ett återfall (dock inga planer alls på det) men OM så skulle det vara väl planerat.

Kram

Gick till pizzerian i går. Hungrig, trött efter en dag i city. Medans jag väntade satte jag mig i baren.
Bardisken ligger precis brevid där bagaren fixar till pizzorna. Det var nice att sitta där, ensam, titta på barflaskorna.

Det är en liten lokal pizzeria där det överserveras en hel del till folk som bor i området.
Ett gäng med äldre herrar satt vid ett bord längre ner, några damer med tydliga drag av
för mycket alkohol under en längre tid.

När jag satt där - Ja självklart drogs tankarna till att ta en stor öl - en shot whiskey brevid
medans pizzan skulle bli klar. Jag kunde känna den kalla smaken, det stickiga från ölen.

I ärlighetens namn så började tanken på öl redan på vägen från tunnelbanan.

Jag utmanade mig själv genom att sätta mig där och jag funderade på hur
nära det var. Inte fyllan, utan hur lätt det skulle vara att bara be om en öl.

Inga konstigheter.

Jag kunde bara sträcka ut handen, be om en stor kall öl i flaskan.
Inget glas behövs I denna stund pratade min hjärna högt med mig.
Den beställde öl. Den beställde en stor whiskey.
Min hjärna satt och drack.

Ingen som märker. Ingen hemma som möter mig.

Hur jäkla nära det där första glaset är.
Ett glas som skulle förstöra en ganska lång tid av nykterhet.
Systembolag undviker jag att ens gå in på, det ger mig ångest.

Det här var - So close I could almost taste it-
Garden var inte uppe. Utan tanken kom:

Ska jag?
Ska jag inte?
Ska jag?
Ska jag inte?

Alla mina vänner vet, alla mina kollegor vet, även min chef.
Så där är det ju tvärstopp när vi är ute tillsammans.

Men här fanns ingen som kunde stoppa mig.
Här var jag ensam med min beroendehjärna.

Drack jag?

Nej. Pizza var klar och jag väcktes ur min egen dimma.
Tack för mig. Puss o kram - och smaklig måltid.

Jag har inte haft några direkta tankar på A det senaste 9 månaderna.
Varit safe och trygg. Stabil.

I går fick jag beviset.
Jag kan aldrig släppa ner garden i min kamp mot min alkoholism.
Jag skulle vara tillbaks på rutan 0 i ett svep. Alltid bara ett glas ifrån.
Jag kommer alltid bara vara ett glas ifrån.

Aldrig någonsin släppa ner min egen näve i min livslånga kamp mot detta.

Reflekterar

MM

germig

Att läsa dina inlägg ger kraft, motivation och glädje.

Skulle kunna bli en bok!?

Hang in there!