av inteok

jaha nu är jag med på denna sida jag också. Trodde aldrig det skulle gå så långt i min mans supande. Jag vet inte längre vad jag vill. Känner en sån ilska mot min man för att han gör mig så ledsen och besviken. Den man jag älskar och är min bästa vän är plötsligt en annan människa vissa dagar. Han är periodare men perioderna kommer tätare och håller på längre. Jag har så mycket ilska i mig så jag tror jag spricker snart. Vågar inte lämna honom för jag tror han blir så ensam. Våra barn är vuxna och har flyttat sen länge.

Muminmamma
tors, 2017-02-09 - 20:20

Här kommer en medberoende till. Pysljuder från burkar som öppnas, åh så jag hatar det.
Ikväll har jag och de små åkt pulka. Lite snö i Skåne ?och min man...Ja som vanligt satt han i garaget och drack.
Är så glad att jag hittat hit. Ni är fantastiska! Stor kram

InteMera
tors, 2017-02-09 - 20:48

Här kommer en till som skriver under att blotta ljudet av en burk som öppnas skapar ett fysiskt obehag! För att inte prata om lukten när man kommer hem och en millisekund efter man klivit över tröskeln känner lukten av öl som druckit medan man var borta. Fy, får mig varje gång att vilja skrika rätt ut!

Men jag har lite svårt med termen medberoende. Jag är inte beroende av nåt; inte av honom eller att ta hand om honom, reda upp efter honom även om jag ibland gör det men mest för att barnen ska slippa se. Jag är arg, men väljer att vara tyst oftast med enda hänsyn till min och barnens säkerhet. Är inte rädd att såra honom, att han ska bli lessen, att han ska tycka mindre om mig för att jag ibland säger ifrån - för der har denna teater hållit på allt för länge för. Det enda som får mig att stanna är att det med en våldsbenägen alkoholist faktiskt i vissa fall är säkrare att stanna med dem än att lämna. Så medberoende vet jag inte, motberoende kanske snarare?

inteok
sön, 2017-02-12 - 18:55

underbara medmänniskor. just nu känner jag mig bara arg, arg över vad jag missat i mitt liv. Vill också kunna längta till fredagkvällen framför tv i lugn och ro.
Inte behöva räkna burkar. Planera en utlandsresa med en man som inte dricker sig full i varje bar. Åka på båtkryssning och bara dansa och ha kul. Finns det ett sådant liv? Jag har glömt det. Jag vill ut och bugga men eftersom med alkoholen kommer även svartsjukan hos oss är det ingen bra ide. Ju mer jag skriver och ju mer jag läser från andra känner jag mig argare. Jag måste ändra mitt liv. För visst är jag också värd ett bättre liv?

DrömmaBort
sön, 2017-02-12 - 20:44

Förstås är du värd lite tok och skoj i ditt liv utan att behöva undra om du ställt till det så att den andre måste ta till flaskan. Han borde ju ta ansvar över sej själv och inte så att du bär ansvar över er båd och skär ner på dina nöjen.
Kanske har du någon kompis du kan åka med, eller åka med någon hobbygrupp eller annars något gemensamt som man kan haka på. Om du inte föredrar att resa helt ensam förstås.
Skriv upp vad du vill göra, många och långa listor, små och stora saker. Och börja förverkliga dej, små steg i taget. Köp en glass eller besök en bokhandel. Gå på bio ensam. Eller ring en kompis. Kanske du har nån vän som skulle haka på nån rolig grej, kanske gå på teater tillsammans.
Och medan du väntar på att bli modig, kan du alltid läsa vidare här. Och se att du har fullt normala känslor och rätt att känna dem. Det att han dricker betyder inte att du behöver bli osynlig. Bygg ett eget liv, steg för steg. Och när du är modig nog att ta ett steg bort från honom, kan du ju se om han klarar av att hänga med. Om inte kanske det kvittar.

inteok
ons, 2017-09-06 - 17:21

det var ett tag sen jag skrev. Min man har börjat jobba så att han är borta ett par veckor i sträck.väldigt skönt för mig jag kan leva ett normalt liv när han är borta, sen blir det " det gamla vanliga livet" när han är hemma. Men som sagt jag börja få tillbaka livsglädjen. Sen är det så att när jag nu börjat hitta på roliga saker utan honom blir det inte alltid så bra. Han tror hela tiden att jag har någon annan. Varför skulle jag det när jag bara vill andas egen luft? För en vecka sen efter många sårande samtal hände något jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag blev riktigt arg och sa att nu får du välja mig eller spriten!?!? för står ni jag vågade När jag berättade det för mina barn som är vuxna grät dom. Det har varit en konstig tid nu efter. jag och min man har diskuterat detta varje dag jag är så trött och så mycket har blivit sagt. Men nu är frågan kan jag tror på detta när han säger att han ska sluta? Det konstiga är att jag är så trött och tom. Efter alla dessa år av bitterhet, vågade jag. Kanske jag en dag får mitt dröm liv tillbaka.

Bedrövadsambo
ons, 2017-09-06 - 20:09

Nu ska du bara våga fortsätta hålla fanan högt också. Tyvärr kan du inte lita på vad han säger alls. Han måste visa i handling att han menar allvar. Och du måste sluta se mellan fingrarna. Men det där med svartsjuka låter osunt. Ingen bra grogrund i en sund relation.

inteok
ons, 2017-11-15 - 13:32

ja som ni alla kunde förstå så höll hans löften en väldigt kort tid. Det jag nu undrar är hur kan en människa som är så snäll och underbar ena dagen bli ett monster den "fulla dagen" som en helt annan person, säger elaka saker till en klaga på allt misstänksam och svartsjuk. Det är det värsta tycker jag och blir rädd för min egna man som dagen innan varit min hjälte och livskamrat. nu vill jag bara skrika och gå därifrån men något, jag vet inte vad, får mig att stanna. Snart kommer mina barn tvinga mig att välja och jag är en sån fegis så jag vet inte vad. Jag drömmer om en lugn och snäll livskamrat som alltid skyddar mig finns han? Jag känner mig som världens dåligaste människa

Nordäng67
ons, 2017-11-15 - 14:25

Min särbo kan bli ett vidrigt monster som jag avskyr när han är full! Och min bästa vän, min älskling när han är nykter! Tog en paus ifrån honom i maj för allt var HEMSKT! Hans dåliga spritsinne kom fram oftare och oftare! Jag ägnade sommaren åt att fundera över hur jag vill ha mitt liv och flyttade på så sätt över gränserna till mig själv! Före det hade jag försökt att sätta hans gränser (sluta supa, gå i terapi mm)! Under sommaren fick jag en helt annan styrka och ett annat perspektiv/fokus! Efter sommaren tog vi upp vårt förhållande igen! Han går inte över min gräns igen för då lämnar jag direkt! Ett elakt ord och jag går för gott! Än så länge är det lugnt men vi får se om det håller i sig över tid! Undrar, precis som du, varför en del människor blir så hemska och elaka när de dricker! Saker de inte bearbetat som ligger och pyr? Min kompis man har också problem med spriten men aldrig att han blir elak mot henne! Förstår precis hur du har det! Två personer i en kropp man är ihop med!

sessi
ons, 2017-11-15 - 15:51

Min alkolist har oxå varit som två olika personer. Jag har blivit anklagad för en massa vidriga saker under fyllan. Jag har fått höra att jag är psykisk sjuk, jag är äcklig och jag borstar aldrig tänderna . jag är tex extremt svart sjuk osv. Nu i efterhand så förstår jag att dessa anklagelser inte handlar om mig . det är saker ifrån det förflutna som dyker upp, innan vi träffades.
Jag har tagit tillbaka honom. Men denna gång fick han verkligen kämpa

Kampen
ons, 2018-01-03 - 12:23

Har precis läst igenom din tråd och känner som du, vi har många beröringspunkter.
Det viktigaste för dig själv är att jobba mentalt, att bli stark att våga stå emot att våga göra egna val. Men lyssna på dig själv, DU är viktigast i ditt liv. ?

misty65
tors, 2018-01-04 - 21:35

Är så inne i min relation. Undrar hur allt har blivit så här. Ja många tankar om honom. Skulle vilja sträcka mej till hela mitt väsen. Har inte bra råd hur man tar sig ur det eller få han till att inse att det har faktiskt gått för långt. Men det här forumet hjälper mej att förstå jag är inte ensam. Har fått bra råd och tips också.

Marros
fre, 2018-01-05 - 21:40

Känner samma sak. Jag är förbannad, på honom och på mig själv. Jag är smart, jag borde inte tolerera det här. Jag hoppas hela tiden att han ska klara av att sluta... Alla bortförklaringar, jag känner att min ork börjar ta slut.

inteok
lör, 2018-01-27 - 09:31

Jag har läst igen din tråd och jag blir förvånad över hur lika liv vi lever. Det känns som det är jag som skrivit det. Jag vill ändå tro att vi är starkare än vad vi själva tro. Vi är medvetna om hur vi lever och tar kontakt med varandra här. För min del har det hjälpt mig mycket. Jag är inte ensam, Du är också viktig i ditt liv.