Hej! Jag tror att jag har alkoholproblem, även om ingen annan än jag själv tycker så... Det är inte akut på något vis. Det finns inget fysiskt beroende. Alkoholkonsumtionen har inte lett till några tråkigheter. Jag dricker nog egentligen inga alarmerande mängder heller, tror jag. Det verkar som om andra dricker mycket mer iaf, utan att tycka att de har alkoholproblem. Att festa, dricka alkohol på lokal lockar mig inte alls. Fulla människor är ju skitjobbiga ;) Jag och min man delar på två, tre flaskor vin en normal vecka. Det är på helgen vi använder vinsmuttande som ett sätt att varva ner och komma till ro. Jag har mycket rastlöshet i kroppen, svårt att öht sitta still och koppla av. Om det finns vin kvar efter helgen kan vi ta ett glas även en vardagkväll. Det som fyller mig med en gnagande känsla av att det är inte bra det här är att jag längtar efter vin i princip varje dag. Om jag hade vin hemma skulle jag dricka det. Till saken hör att vi levt i en outhärdligt pressande livssituation under de senaste åren. Allestädes närvarande oro för närstående, pga omständigheter vi inte kan kontrollera eller ändra på, men ändå måste hantera... Omständigheter som vi faktiskt inte ser något slut på heller. Det är vår vardag. Vinet har blivit en strategi för stresshantering. Det kan väl aldrig sluta bra? Jag har iaf bestämt mig för att nu är det slut på vinsmuttandet framför TVn. Min man upplever inte att våra vin-vanor är ett problem, men han blir ju inte berusad heller. Det blir däremot jag på 2-3 glas vin. Mer än så kan jag inte dricka utan att bli helt plakat och börja kräkas. Men jag VILL dricka mer, för den där oron som gnager inombords blir inte lugnad längre. Därför slutar jag nu. Om jag ändå ska vara orolig och rastlös kan jag ju lika gärna vara det utan alkohol, eller hur?

Mirabelle

Jag tippar på att det hela landar i Trött allt som oftast för min del. Dödstrött, men uppe i varv... Idag tog jag hem flaskan iaf. Tänkte att den får väl stå där i köket, det grejar jag. När jag får gäster kan jag hälla den i dem istället ;) Om det blir för jobbigt så får jag väl be maken göra sig av med den. Det gjorde faktiskt något för självrespekten direkt att ställa ifrån sig den och bara låta vara. Tog en lång power walk sen för att fira min seger. Känner mig rätt avslappnad :)

Mirabelle

Maken kom hem och rumsterade i köket. "Jaha, har du köpt alkoholfritt vin!" Ropade han. Näeee, sa jag, XX gav den till mig och nu kan jag inte dricka den för jag ska vara nykter *ynkynk*... Gubben envisades med att det är alkoholfritt som står i köket. Han undersökte flaskan noga, flera gånger. Och se på fasen, visst var den alkoholfri! Yippeee! Gud är god :) Nu behöver jag inte kämpa med karaktären längre. Och jag behöver inte vara otacksam heller. Skål!

Älskar dina inlägg, vi är på samma spår i samma tid, du inspirerar mej, tack fortsätt dela ❤️

Mirabelle

Roligt att det man skriver kommer andra till glädje ? Livet vi lever är allt bra dråpligt ibland ?

Mirabelle

Gav mig ut och promenerade drygt två timmar direkt efter jobbet. Kändes så fräscht så det vore synd att sabba känslan med vin. Men nog fasen längtar jag ändå... Fånglor på Netflix och smuttar alkoholfri cider, men usch och tvi vad sött det var. Jag gillar inte sött. Socker gör mig spattig. Imorgon återgår jag till att festa loss på Loka!

Letade efter dig i "mitt" forum. Brukar inte kolla andra än det, men tänkte att det skulle vara kul att läsa din tråd. Igenkänningen är hög vad gäller kampen mellan frestaren och förnuftet. Glöm inte att det är du som bestämmer.

I dag är det min 55:e nyktra dag. Känns stort. Snart är du där. Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

Mirabelle

Då vet jag att tröttheten inte beror på baksmälla iaf... Men Gud så trött jag är. Jag kan sova 10-12 timmar och ändå knappt orka ur sängen. Om dagarna blir jag överväldigad av en förlamande trötthet. Jag blir yr, tror att jag ska svimma ibland. Så här har jag varit ända sedan adrenalinet som drivit mig framåt de senaste 4-5 åren gick ur kroppen... Jag trodde jag var i varierande stadier av bakis, yr på alkoholens efterångor. Men nä, jag är visst helt enkelt trött. Då får jag väl vila då.

Mirabelle

Det kanske är dags att börja en tråd på nästa forum... För jag har ju bestämt mig, och påbörjat förändringen. Du har rätt. Det ÄR jag som bestämmer. Läste din tråd idag och blev påmind om det. Vaddå inte får dricka? Vi är här för att vi av egen fri vilja bestämt oss för att avstå! Vi kan när som helst bestämma något annat, men då väljer vi också de konsekvenser som gjorde att vi avstod. Vi är inte offer. Vi är målmedvetna. Nu håller vi det här!

Nyttan

Heja Mirabelle,

Så glad jag blir när jag äntligen fick en stund över att läsa din tråd! Jag känner så väl igen yrseln, illamåendet och tröttheten. Jag tror att för min del så är det vinet som tröttat ut mig och nu blir det ännu värre när kroppen och hjärnan inte får giftet. För gift är vad alkohol är - ingenting annat.
Vi får försöka hitta vila som ger tillbaka energin. Jag har ett rätt sunkigt avslappnings - självhjälps - sluta dricka alkohol-gerj som jag lyssnar på. Det är konstigt för det blir bättre och mer verkningsfullt för varje gång jag lyssnar på det. Jag hör olika saker varje gång och så somnar jag på olika ställen varje gång. Precis som om jag bara kan ta in lite i taget :-)
Strunt samma vad man hittar somavkoppling - bara det funkar - kan och vill du sova så gör det tills våren kommer tänker jag. Sedan får du komm ur ditt ide. Stor kram

Mirabelle

Mycket utmattning beror på yttre omständigheter, men så hällde jag i mig nog alkohol för att dränera hjärna och kropp på den sista lilla reserven som fanns ? Smart. Not. Men nu är vi på rätt väg! Det får ta den tid det tar ?

Nyttan

Ja, vi får vara rädda om oss och inte falla i ”duktig” fällan. Jag är glad, nykter och en aning sliten. Tänker att det är vinter ett tag till och det blir lagom att vakna med våren.
Hur har du haft det i helgen?
Undrar Nyttan

Mirabelle

Det var nära i fredags kväll. Arbetsveckans slut stal min tro på en hanterbar livssituation... Men men, jag besinnade mig och lyfte blicken mot de dagar som faktiskt har varit bättre. Jag passade även på att göra revolt mot duktighets-rollen. Det lyftes en del överraskade ögonbryn när "fröken No worries I'll fix it" började puttra och pysa... Jag stövlade in till chefen och belyste omöjliga ekvationer och omänskliga aspekter. Hen lyssnade och bad om ursäkt, lovade att försöka hitta bättre lösningar i framtiden. Jag tror det när jag ser det. Inte så att hen inte vill. Hen är en bra chef med hjärta för människor. Men det ser faktiskt omöjligt ut. En organisation som den jag arbetar i går öht inte runt om det inte finns medarbetare som gör våld på sig själva för att det ska funka... Jag har bestämt mig för att sluta vara en av de medarbetarna. Lättare sagt än gjort tyvärr :/ men jag är på god väg. Den tid på kvällar och helger som jag vanligen fyllt med oro och att planera för kris och katastrof lägger jag nu på promenader och träning. När katastroferna inträffar sitter inte jag på färdiga lösningar. Någon annan får ta ansvar för lösningen. Förslagsvis den som har betalt för det.

Starkt att du redde ut fredagen trots rejäla utmaningar på jobbet. Sådana erfarenheter bygger ju din självtillit och självrespekt, vilket lättare gör att du motstår nästa gång a-rösten försöker förföra dig. Hoppas du får en skön vecka trots allt!

Mirabelle

Nä det brakade loss redan i söndags kväll med hysteriska mess. Denna vecka blir bara krishantering :/ men jag försöker hantera utan att slå knut på mig och bända ryggen baklänges... Det går sådär... Det är dock inte vin jag behöver. Men jag måste börja fundera över att lämna yrket jag brinner för. Om jag inte kan lära mig att hålla distansen kommer jag att krascha och bli en gurka...

Nyttan

Om man egentligen älskar sitt yrke men arbetar i en dåligt fungerande organisation är det ett enormt arbete i sig att bryta upp. Om man vänt sig ut och in men inget blir bättre så kan det vara enda vägen för att må bra.
Utan vin blir det lättare att samla tankarna!
Ser fram emot att följa din resa!

Mirabelle

Jag har jobbat i flera dåligt fungerande organisationer... Samma överbeläggning och snålkörda bemanning överallt. Hela branschen är i kris. Det har larmats i media i åratal. Folk går in i väggen på löpande band. Det börjar kännas rätt hopplöst.