av FruTrött

Ibland har jag undrat om vad det innebär att ha alkohol problem? Min man smygdricker inte. Men i vissa sammanhang klarar han inte av att sätta stopp för intaget. När jag påpekar att han har ett alkoholproblem håller han inte riktigt med utan han skyller på orsakerna till att han väljer att dricka. Ofta känner han sig otillräcklig i olika sammanhang eller har svårt att stå upp för sig. Han kommer från familjeförhållanden som gett honom superkänsel för vad som förväntas av honom, vilket han då försöker möta. Ex hetsdricka vid ”manliga” tillställningar. Vi har åxå provat olika ”regler” som alltid glöms bort sen. Ex ingen starksprit (”men han kom med shorts o bjöd o jag ville inte va oförskämd”), varannan vatten, max antal öl, inte blanda m.m. Detta funkar bara i korta perioder. Han har varit nykter i olika perioder i nyttighetssammanhang ex vitt år, vitmånad m.m. Han har inget problem med att avstå alkohol men han tycker att det är trevligt med vin eller öl till maten (precis som jag gör).

När han blir för full pratar han rappakalja (kan säga saker som ”sol i ryggen, sol i ryggen” o vill att jag ska svara), blir irriterad när man inte förstår och kissar eller bajsar ibland på sig. Nu sker händelserna sällan, typ månader eller år emellan. Jag har slutat att till viss del curla, gör bara det om det skulle uppröra barnen, ex torka upp vid toan mitt i natten så inte barnen råkar kliva i nått. Dock hatar jag varje minut av det o förbannar den jäveln då det händer.

Just nu vill jag inte lämna, tänker på ekonomi, barnen och att jag faktiskt valt att leva med honom (älskar honom för det mesta).
Jag tycker att han har kommit långt om man jämför hur det va förr men jag önskar att han kunde va ”normal” så jag slapp hålla masken framför barnen. Vi har varit på samtal, han har gått hos psykolog själv och vi pratar nästan öppet om hans problematik med vänner. Han och jag pratar öppet om tankar och funderingar kring detta ofta, dock försöker jag nu för tiden bara va samtalsstöd istället för som tidigare när jag bestämde regler som sen inte fungerade.

Är det ett alkoholberoende eller själsdämpande? (Tar man bort alkoholen kommer han ta till värre substanser då?) Är jag naiv som inte vill ge upp? Skadar vi ändå barnen, förstår de? Skadar jag mig själv genom att stanna? Vad skulle hända om vi separerade, skulle han klara varannan vecka? Varför är det en fråga som jag tycker är viktig, borde ju inte vara mitt problem då...
Långt hattigt inlägg men tacksam för er input och egna erfarenheter kring liknande situationer.
/FruTrött

Rosette
tors, 2018-01-11 - 18:02

Du berättar att din man har alkoholproblem och haft det under en längre tid. Ditt inlägg är inte hackigt, du beskriver på ett tydligt sätt hur det ser ut för er, många kan nog känna igen sig i detta och det är vanligt att det känns stort, rörigt och ohanterligt. Fint att du sätter ord på det här. Det krävs mod och kraft att göra det såhär som du gör det, öppet på ett forum. Det ger dig chansen att få stöd härifrån och förhoppningsvis blir något av det hjälpsamt för dig, säkert också för någon som kan läsa ditt inlägg och känna igen sig.

Ni har tillsammans försökt att få ordning på hans alkoholbeteende. Bland annat genom att du satt upp regler och att han har gått till psykolog för samtal. Du nämner en mängd strategier han testat som fungerar periodvis, även strategier för hur du ändrar på ditt beteende (undvika att curla som du beskriver det) för att på så sätt försöka påverka honom. Det låter som du har mycket kunskap om alkoholbeteenden och alkoholproblem och hur det kan påverka människor, både han, dig och barnen.

Vilket jobb du och han gjort och ut över det har ni också varit öppna med vänner om detta som en del av strategin att uppnå en förändring. Förstår att det ställs många frågor kring detta som du parallellt med allt jobb reflekterar kring och som också tar en hel del energi från dig.

En tanke jag får, hoppas det är ok att jag delar med mig. När det kommer till hur barn som funderingar kring, om de märker eller skadas, så märker barn om någon vuxen har ett alkoholproblem. Det man kan göra är att prata med barnen och höra vad de tänker om det och försöka förklara att det beror på alkohol och att det finns hjälp att få kring den eller att det går att jobba med förändring. Vad tänker du om det?

Angående dina funderingar finns det säkert svar att få i många trådar här hos användare, fortsätt gärna läsa runt och skriva här så kommer du hitta svar, på hur det är för andra, och vad andra gjort. Kanske är något av det något du kan göra eller så kommer du fram till något nytt som passar dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet

so tired of this
lör, 2018-01-13 - 19:29

Nästan allt du skriver upplever jag, jag tänker som du och vi har också försökt med olika liknande saker som varannan vatten och allt det andra du skrev. Enda skillnaden är att min sambo inte pratar med någon och mest skrattar bort problemen. Han har kissat på sig en gång framför våra bekanta när vi var och campade och jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv medan mina vänner fortfarande skrattar åt det och tar upp det ibland.

Jag brukar också försöka torka upp, släpa in honom i sovrummet när han somnat på köksgolvet och liknande för att barnen inte ska se. Jag ljuger för barnen och säger att pappa är trött, han har ont i huvudet eller han är sjuk idag. Jag hatar mig själ för det och jag hatar honom. Undrar också om han skulle klara av att ha barnen varannan vecka utan att förstöra dom helt och hållet.

Jag har inga råd att ge dig eftersom jag sitter i precis samma sits, jag bara hoppas att vi båda kan bli klokare av att vara med i det här forumet.
Lycka till och kram !