Hej,
Efter många år med för mycket alkohol och även ätstörningar känner jag mig redo att lägga det bakom mig. Det var inte meningen som ett nyårslöfte men det blev så ändå så idag har jag varit utan de dåliga vanorna i två veckor. Det är så skönt, jag sover bättre (trots att jag drack och kräktes för att kunna somna förut), hjärtat har en annan rytm, ansiktet är mindre plufsigt... Och överlag har det hittils varit enkelt. Jag inser att det kan komma tuffa dagar också så klart men är glad för att jag lyckats hittills.
Nu till min fundering. I takt med mina dålig vanor har jag mått sänre rent psykiskt och jag har svårt att skilja på hönan och ägget. Jag har pendlat mellan ilska och likgiltighet som fortfarande finns i mig. Jag ska träffa en psykolog inom kort och försöka få hjälp med att bearbeta detta. Men jag undrar också hur mycket som beror på alkoholen och hur mycket är det jag verkligen känner. Om alkohol gör mig deppig och förvränger mina verkliga känslor - när kan jag lita på mig själv igen. Jag brukar vara en ganska säker person och lita på min magkänsla. Men nu är jag vilse. Det finns några beslut jag nog skulle vilja ta men jag är för osäker på om jag gör ett misstag och blir lurad av alkoholen. Vad är era erfarenheter? När kan man lite på sina känslor igen?