Efter gårdagens konfrontation ringde han en gång på kvällen men var då så sluddrig att jag inte hörde vad han sa så det blev väldigt kort. Fick SMS imorse att han ska träffa sin kontaktperson idag och sen börja gå på AA-möten igen och ta en dag i taget. Han skriver att han verkligen älskar mig men förstår om jag inte vill. Är ju ändå någorlunda nytt vårt förhållande. Vill ringa ikväll om det är ok med mig. Jag svarar att det är bra att han orkar och också tar tag i bitarna. Att jag saknar honom och gärna vill höra hans röst. Men. Hur vet jag att han verkligen älskar mig? Han kanske bara det skulle kännas skönt att ha "någon" vid sin sida. Vårt förhållande har ju egentligen startat med en stor lögn. Tyvärr känner jag för honom och har träffat barn och familj och han de mina. Alla tycks vi trivas tillsammans och komma bra överens. Men kommer jag kunna komma lita på honom? Jag får väl också ta en dag i taget helt enkelt. Känner en viss (nyttig hoppas jag) distans.
Skönt det är att skiva av sig.

Blåst

Idag känns det bättre och jag försöker se det som att jag "slapp undan" och att det så klart är det absolut bästa för MIG.
Han har problem att bli nykter och har nu utarbetat en långsiktig plan tillsammans med sin sponsor och i den planen ingår inte jag, alls. Han ville "pausa" oss under tiden. Finns inget sånt för mig så alltså är det slut nu och även om hela den här skiten suger så är det ju absolut det bästa om jag ska tänka och inte bara känna.
Kramar alla kämpar ?

Blåst

... har nu gått sedan uppbrottet. Har inte hört ett knyst från honom. Jag sysselsätter mig så gott jag kan med allt möjligt men när jag sätter mig ner kommer tankarna. Då går jag in här och läser läser och läser och då känns det bättre. Vilket fantastiskt forum för alla inblandade, från båda sidor så att säga.
Ju mer jag läser ju mer är jag införstådd med att det är absolut det bästa som hänt. Jag kan till och med sträcka mig till att tänka att han bröt upp för min skull ?, även fast jag kanske inte riktigt tror på det. Ibland tänker jag att han kommer att kontakta mig, vänta på mig tills han har blivit nykter och tagit sig igenom nykterhetsträsket eller vad man ska kalla det. Men nej, jag tror inte på det heller. Ska försöka låta tiden gå med distraktion ett tag nu bara och sen får vi se. Känner mig i alla fall nöjd med att jag inte har kontaktat honom på något sätt.
Undrar hur det går för honom, vad han gör och om han alls ens tänker på mig.
Jag fick aldrig se honom "missköta" sig eller bete sig speciellt illa. Dock var han ju i skiten redan när vi träffades och det gör mig lite orolig för mig själv. Det är något i det beteendet som jag tydligen fastnar för. Varför? Är det vad jag förtjänar? Är inte värd något bättre? Ja man får rannsaka sig själv. Det var ju "något" redan från början men som jag inte kunde sätta fingret på. Men jag skulle få honom att öppna upp sig. Han sa ju att han "älskar" mig. Aj!
Kramar alla
P.S. Ni kan väl klicka på hjärtat om ni läst så jag vet om någon läser ☺️ (även om ni inte "gillar). D.S.

Bedrövadsambo

Försök att inte grubbla så mycket. Allt blir som det blir och går som det går. Försök att fokusera på det positiva, även om det förstås är lättare sagt än gjort.

InteMera

Det låter som du tänker väldigt mycket på vad som varit, och det är bra! Viktigt att du lär dig dina egna signaler och att du kanske då en annan gång lyssnar på din magkänsla som säger nåt är fel. Om än en så liten känsla men så viktig att lära sig känna igen flr att undvika att falla in i samma situation igen med någon annan eller med samma person som säger sig tillfrisknat.

Försök nu fokusera på dig själv och din egen närmsta framtid, tids nog har ni säkert kontakt och det är nu hans ansvar helt och hållet vad som händer honom framöver. Om det går bra eller dåligt, lär tiden visa men oavsett inte ditt varken fel eller ansvar!

Sänder dig en stor styrkekram!

Blåst

Bedrövadsambo och InteMera,
Ja nu får jag lite annat att tänka på ett tag tack och lov och ja, måste tänka att det här inte är "mitt fel". Ja förutom stt kyssna lite mer på magkänslan då ?. På något konstigt sätt känns det bra att veta att man inte är ensam i sitt harvande ??. Kramar till slla som kämpar där ute

Blåst

Idag är det tuuungt. Känner mig ledsen, kränkt, liten, ratad och liten. Idag är tydligen förnuftet (hjärnan) bortkopplad helt och hållet och bara känslor (hjärta) härjar fritt. Vill inte det, är allt för jobbigt. Hoppas på att hjärnan och förnuftet vill koppla på senare idag ??.

Bedrövadsambo

Flyt bara med. Se till att få i dig bra mat, motion och vila, och försök distrahera tankarna. Efter regn kommer alltid solsken. Kram ❤️

InteMera

Låt känslan skölja över dig, snart tar förnuftet över igen så tillåt dig att vara ledsen om det är så det känns just nu. Försök gör nåt som du gillar, kanske det kan skingra tungsinnet för en stund. Styrkekram!

Blåst

Han hörde av sig till min 13-åring och bad om ursäkt. Min 13-åring förstod inte riktigt, visste bara att det var slut. Han sa att han var ledsen, och "hej då" och att han tyckte det var kul och trevligt att umgås med hen. Hälsa mamma och hej då igen. Sen fick jag ett SMS där han sa att han var ledsen om han sårat mig, att jag gärna kunde berätta för mitt barn om varför och att han är tvungen att fixa till sitt liv. Det var aldrig hans mening och att han önskat att saker hade varit annorlunda. Han skrev vidare att han älskar mig och "gärna vill prata". Sen att han gör framsteg och att det går åt rätt håll. Jag svarade att jag hörde att han hört sv sig till mitt barn, tack och att jag har pratat med hen och sen bara ett "kycka till". Inget mer. Känns som AVSLUT!! Och, det gör fortf ont men tänker att det var bäst. Ju fler dgr som går desto bättre går det. Suck

Bedrövadsambo

Bra att han bad om ursäkt. Fortsätt håll honom kort, även om jag förstår att det gör ont i dig. Det var det bästa, ÄR det bästa!

InteMera

Bra att du kunde hålla fast vid ditt beslut! Inled ingen vidare diskussion med honom vad han än skickar till dig, de är världsmästare i manipulation och fortare än du inser är du annars mitt i det igen! Känns säkert bra med ett avslut som du säger, nu är det framåt som gäller!

Blåst

Faan,
Längtan blev för stor och jag skickade iväg ett SMS som jag (så klart) inte har fått svar på där jag undrar hur det går. Känner mig dubbelt ynklig som inte kunde motstå och igen inser att jag inte har betytt något för honom. Fan fan fan. Varför kan jag inte bara släppa och gå vidare ???

Bedrövadsambo

Jag och barnens pappa har varit separerade i snart fyra år. Vi kan inte leva ihop, men givetvis bryr jag mig om honom och vill att han ska må bra. Har man en gång älskat så är man för evigt förbundna. Men man behöver inte leva ihop för det.

Livet är bra s…

Första gången jag skriver här.
Min man har druckit i smyg i 2år. Jag började att ana det för ett år sedan när hans kropp började att lukta väldigt illa. Han ville inte berätta vad som va fel. För ett halvår sedan va jag övertygad om att han drack och frågade honom men han nekade och lovade att det va sant..... För 3 månader sedan sa han att han inte orkade ljuga mer och att han ville sluta att dricka. Han sa varje dag i 3 månader fram till jul att han höll uppe och det kändes så bra att vara nykter och han känner sej så stark. Jag gick på det så klart.... men sanningen va att han smyg super i förrådet varje dag 2 bag in box och en flaska vin i veckan. Under jul står han ute i bilen och smyg super. Min pappa kommer på honom. Det fortsätter i mellan dagarna. Jag kräver då att han går till företags hälsan och få hjälp att sluta. Han får hjälp via dom nu. Men förtroendet är i botten vet inte hur jag någonsin kan lita på honom igen. Han har sårat mej så djupt. Jag är så arg. Hur kunde han göra så här mot mej jag som älskade honom mest av allt. Vi har 2 barn ihop om det inte va för dom så skulle jag bara ha kastat ut honom. Hur kan man svika sin familj så lätt? Betyder vi inte mer än så? Det är så frustrerande.

känslor av svek så väl! Man känner sig gärna betydelselös, var man inte värd mer! Men försök att inte se det så (svårt jag vet)! Då lägger man på nåt sätt skuld och brist på sig själv och känner sig värdelös! Han är sjuk och det har inget med kärleken att göra! Bra att han har sökt proffessionell hjälp, det är hoppfullt måste jag säga! Fortsätt läsa runt här och skriv! Det hjälper en på vägen! Om du vill kan du skapa en egen tråd! Bra att kunna gå tillbaka och läsa om hur man själv haft det! Bli påmind, se förbättringar som smugit sig på eller tvärtom! Hoppas allt går bra för er! Som sagt väldigt hoppfullt att han sökt hjälp!