Hej,

Registrerade mig idag efter att ha läst på forumet ett tag.
Jag är fortfarande osäker på om jag har problem med alkoholen men att jag registrerar mig här säger väl en hel del.
Det jag vill göra är att förändra mitt drickande i vilket fall, så mycket till insikt har jag kommit.
Har haft det rätt tufft psykiskt under min uppväxt och har väl det fortfarande fast det i dag är betydligt bättre.
Är 30 år och har gått hos olika psykologer sedan jag var 15 år gammal.

Alkohol kom först in i bilden när jag fyllde 18 då jag började gå ut, men det höll sig där. Jag drack aldrig hemma och aldrig ensam.
Detta ändrade sig i slutet på 2008 när jag efter en tuff dag bestämde mig för att köpa lite folköl efter en jobbig dag på jobbet.
Jag kom hem och efter att ha druckit två stycken så var det jobbiga borta och sedan dess har det eskalerat.

Under åren som gått så har jag druckit mycket själv hemma, det har blivit min tillflykt. Att sitta framför datorn, kolla på YouTube, spela TV-spel
medans jag drack blev min flykt undan allt som var jobbigt.
Men när jag väl börjat dricka kan jag inte sluta eller jag har svårt att sluta. Jag måste dricka allt känns det som.
Jag får en nedstämd känsla när jag är tvungen att sluta dricka eller när alkoholen tar slut.
På senare tid så har jag börjat få fruktansvärda blackouter, ta Nyårsafton t.ex. Jag kommer inte ihåg någonting efter klockan 12.
När jag väl är sysselsatt och jobbar har jag inga problem att låta bli alkoholen utan det är när jag blir ledig som suger sätter igång.
Jag jobbar skift så ibland är jag ledig hela veckor och det är då som mitt drickande tar fart, 3 dagar i sträck är inga problem.
Då dricker jag inte enbart själv utan är ute med kompisar också.

Jag tog tag i mitt välbefinnande i somras och började gå privat hos en KBT-terapeut. Det har hjälpt väldigt mycket men alkoholen är fortfarande där.
Senast jag drack mig berusad var för 1 vecka sedan, jag brukar gå på en tillställning varje söndag på en pub och då är det naturligt att ta några öl till.
I mitt fall blev det sex stora stark på ca 2 timmars tid, för att inte stanna kvar på tillställningen så hade jag köpt folköl jag hade hemma.
Anledningen till att jag inte ville stanna kvar var pga att jag alltid får blackouter när jag är där och sedan ångest i en 2 till 3 dagar.
Jag visste att jag hade öl hemma och då kunde jag smita.

Jag ska iväg på samma tillställning i dag på kvällen men har beslutat mig för att inte dricka, sedan väntar jobbet på måndag också så jag hoppas det hjälper.
Jag tror väl att min depression som kommit och gått har bidragit till mitt drickande, det fungerar ju!

Summa sumarum, det är väldigt trevligt att ha hittat hit.

Har jag problem med alkoholen? Efter att ha skrivit ner detta så känner jag att ja det har jag.

Vad tycker ni?

MVH

Tobey

FylleFia

Välkommen Tobey! Visst har du problem med alkoholen tycker jag. Och bara det faktum att du har hittat hit ger väl dig själv samma svar. Så om du ändå hänger framför datorn så föreslår jag att du hänger mera här och mindre på YouTube. Här finns nämligen ganska mycket matnyttigt att läsa ;-) Dessutom behöver du aldrig känna skam för din sjukdom. Vi har alla här "självmedicinerat". Sen har det kanske varit av olika orsaker. Depp, tristess, ångest, tomhet, leda, you name i't. Men den gemensamma nämnaren är att vi innerst inne vet att just medicinen A knappast hjälper. Vad som har hjälpt mig (och många andra tror jag) är att sätta namn på skiten. Skriva av sig helt enkelt. Så stanna här, det dröjer inte länge förrän någon i exakt samma sits som du tar kontakt.

Fia

Tobey

Och tack för dina kommentarer :)
Självmedicinering är ett bra ord och som du säger, medicinen A hjälper bara för stunden men förvärrar saker och ting.
Jag kommer fortsätta läsa här och ibland kanske kommentera.
Kan även berätta att jag drack inget på tillställningen jag var på igår, bara Coca Cola och mineralvatten och jag saknade faktiskt inte alkoholen. Fast i början var det tufft får jag erkänna.

Tobey

Hej,

Nu har jag hållt upp i ca 19 dagar, har inte druckit någon alkohol på den tiden.
Jag har inte haft så här långt uppehåll sedan innan jag fyllde 18 år tror jag.
För det mesta så känns det väldigt bra men i onsdags var det nära att jag tog en öl.
Var ute på en pub och blev förbannad på att alla andra fick dricka och ha roligt, blev riktigt avundsjuk.
Blev förvånad över min reaktion, sedan märkte jag en sak som Tjalle skrev i sin tråd.
Vad lite "vanligt" folk dricker! En tjej satt och sippade på sin öl hela kvällen och gick sedan. En öl bara.
Jag har hittat två alkoholfria alternativ som jag tycker fungerar bra, Mariestads alkoholfria samt Staropramens.

Har ni några råd på hur man ska tänka när man är i situationer där andra dricker? Vill inte känna den där avundsjukan igen.

/Tobey

Proffset

Det är det där som är problemet. Du omnämner de som "vanligt folk". Där har du svaret på din fråga ang. om du har problem eller inte.
Som jag ser det så handlar det liksom inte om vilken mängd man dricker, eller hur ofta utan hur man tänker och beter sig kring alkoholen.

Du verkar tänka på alkohol som en alkoholberoende/alkoholist gör och då är det dags att fundera, helt klart.

En tjej sippade på EN öl en hel kväll. Vet du vad jag tänkte när jag läste det? Stor vits att dricka nånting alls då. Så tänkte jag.
Två eller tre öl kan jag förstå, då känner man lite iaf, men en öl? Nä, då kan man lika gärna hoppa över den och köra bil i stället.

Grattis till dina 19 dagar! :)

Catya

Jag har inte druckit under hela mitt liv. Började dricka lagom vid 23 års ålder, inget innan dess pga strikt kristet hem. Men när jag fått smak på alkoholens sköna effekter blev det endel drickande på helgerna. Har varit nykterist många år emellan men tycker att mina alkoholvanor blivit farliga successivt de senaste fem åren.
De senaste två tre åren har jag druckit så jag fått minnesluckor några gånger, och senaste året har jag druckit själv hemma, ibland så jag slocknat.
Igår var jag på en pub själv och tänkte på att dricka mycket vatten mellan glasen men blev nog rätt onykter på mina fyra glas vin ändå. Dansade och flera raggade på mej (som jag inte ville ha), men i min lite blåsta hjärna ville jag inte vara dum mot en och tom pussade honom på mun ett par ggr. Han försökte kyssa mej men där kunde jag stöta bort honom.
Jag åkte hem när han blev för på men då hade jag ju redan gett honom mitt nr. Min hjärna var trög av alkoholen. På tåget hem satt en snygg kille framför mej och jag började le mot honom, han började prata med mej. Det var kul och inget konstigt med det. Men sen väl hemma började jag dricka upp de två glas vin jag hade hemma och försökte hitta tel nr till killen på pendeln. Jag messade någon kl 3 på natten och skrev att ”han var sååå fin och det var så kul att träffa honom, men om det inte är du från pendeln önskar jag bara god natt”
Pinsam jag är!
Jag minns allt från igår, tror jag.
Jag har alkoholister i min släkt och tror att jag börjar leva farligt.