Har läst på detta forum i många år, det har gått i perioder, då jag har det lite bättre med mitt drickande läser jag och då det går lite sämre med drickandet så läser jag inte, det borde kanske vara tvärtom, det är ju då man behöver stödet, när man mår lite sämre. Har haft alkoholproblem i många år och nickar igenkännande många, många gånger då jag läser här på forumet. Jag kan även dricka kontrollerat men ofta spårar det ur. Jag dricker jag för mycket, jag tar för stora klunkar och jag dricker jag för snabbt. Det värsta är nog dock smygdrickandet.. Då t ex sambon går på toaletten eller min kära vän behöver gå ut och röka – då gäller det att passa på att fylla på glaset och även hinna dricka upp det jag fyllt på (jag är noga med att det inte får synas i flaskan givetvis) eller ta en klunk ur vilken jäkla flaska som helst (whisky, vodka, rom). Såå sjukt beteende! Hjärnan blir liksom kidnappad, för vad får jag ut av att i smygdricka direkt ur flaskan Absolut ingenting!! Och ändå så gör jag det.. Jag träffade en klok man ett par gånger som bl a pratade om att jag skulle se det som att jag har en annan personlighet som kommer fram då och då, en ”beroendepersonlighet”. Originalet heter E1, den som klarar av allt och som ses av omgivningen som duktig, rolig osv. E2 är den personlighet som får E1:an att undra vad fasiken hände, den som får skämmas, som får ta alla negativa konsekvenser som E2 ställt till med. Naturligtvis är det E1 som har ansvaret för både personlighet 1 OCH 2. Ser man det som två personligheter så blir det lättare, blir jag sugen på vin så kan jag gott skälla ut 2:an och be denne dra åt h-e – jag borde testa detta igen. Jag, och säkert många med mig, hade iaf tänkt att ta ett rejält krafttag angående detta med alkoholen efter nyår. Nyårsdagen var katastrof, jag kräktes och kräktes och kräktes, och därtill en enorm ångest.. Jag var inte människa igen förrän ett par, tre dagar senare. Ett par veckor senare, tog jag och min sambo ett par shotar jäger, inget mer. Jag har nämligen som mål att dricka men med måtta och kontrollerat! Det är iaf målet, då jag verkligen kan njuta av ETT glas vin, EN drink osv. Förra helgen blev det dock lite mindre bra, då ett par vänner till oss dök upp, det blev en flaska bubbel, en jäger samt 3 st 33 cl öl – jag låg återigen på söndagen, så bakis att jag inte tog mig ur sängen på hela förmiddagen och halva eftermiddagen.. Mådde illa, kräktes och dov huvudvärk – OCH ÅNGEST! Igår kväll frågade min sambo (som inte tycker att jag har några större problem men han vet inte om mitt smygdrickande!) att vi skulle ta en whisky (det blev två). Då min sambo går upp och barnen går in till sina rum är jag helt besatt av tanke på att fylla på mitt tomma whiskyglas – E2:an har tagit över min hjärna! Det går en liten stund och jag får åter den här känslan att jag måste fylla på glaset, barnen syns fortfarande inte till och min sambo är på övervåningen, då passar jag på.. Vilket otroligt sjukt beteende!! Vad får jag ut av detta? Dessutom är det ganska sent på kvällen så det är ju totalt onödigt även i berusningssyfte då jag strax ska gå och lägga mig! Det är just detta jag måste komma ur, att jobba på! Jag kommer fortsätta läsa här inne, det hjälper mig enormt mycket!