Hamnade av en slump här och bestämde efter att ha läst alla inlägg att registrera mig som medlem! Oj vad jag känner igen mig i många punkter - och vad jag börjar förstå vad det innebär att vara medberoende.
I princip har jag varit det under hela mitt liv - jag utsattes för det som barn med en ensamstående mama som drack.
Men även mitt vuxenliv kännetecknas av detta fenomen genom relationer till män som har alkoholproblem. Precis så som ni har beskrivit här - så har jag haft det. Under 12 år har jag varit särbo med en man som dagligen drack öl eller vin. Efter jobbet - det första han gjorde. Sedan var det inte så mycket mer än att sitta framför tvn och för det mesta även somna där. När man gick ut var det bara han som skulle stå i centrum. Han och drickandet, medan jag från en viss tidpunkt bara kollade på klockan och väntade tills man äntligen skulle få åka hem. Självklart var det jag som var den plikttrogna chauffeuren. Och självklart hade jag inte lilla minsta kul dessa kvällar, utan satt på helspänn. På hemvägen, i bilen, när jag satt och körde och han satt dygnrak intill fick jag höra en massa oförskämtheter om min bilkörning, om att jag var den tråkigaste på festen, etc. Samtidigt som han vred fläkten på högsta varvet och stereon på max volym. Tack och lov brukade han somna efter ett tag, - många gånger satt han kvar i bilen och sov i timmar efter att man varit framme. Mitt medberoende bestod i att jag inte hittade på något annat själv utan att jag genomled dessa kvällar och nätter. Och hellre det än att vara hemma och vänta på honom medan han var ute och roade sig själv. Det var det värsta jag visste.... Medberoende och kontrollerande. Det var jag.
Jag vet att jag skulle lämnat honom, men eftersom vi var särbo fanns det utrymme för att kompromissa - tyckte jag. Och särbo var vi för att jag visste att jag skulle inte våga att flytta ihop med honom på grund av hans alkoholvanor. En kompromiss för att kunna kompromissa...Givetvis uppstod det andra roligheter som att han har varit otrogen vid ett flertal tillfällen. Vi få låta det osagt i vilken utsträckning alkoholen har varit en bidragande faktor till detta, Men mitt medberoende har tydligen skadat mig så pass att jag hellre stannar kvar i misär än att ta mig i kragen och se till att jag får ett bra liv.
Men vem är jag och varför ser jag inte till att aktivera någon firm av självbevarelsedrift? Till saken hör att jag inte dricker alkohol efter allt som jag har varit med om som barn. Alkohol har varit röd- flaggat under hela mitt liv. Jag är högutbildat, har flera akademiska examen, är ekonomiskt oberoende, har ett eget hus, vi skaffade givetvis aldrig några barn, jag motionerar, har inga problem med att hålla idealvikten och ser bra ut. Men tydligen så hjälper inte det för att man inte ska kunna hamna i medberoendeskap..
Men: efter den senaste otrogenhetsomgången i början på 2016 gick jag äntligen på distans...Han är förresten 55.
Några månader gick och så träffade jag en ny kille! Jag är 54, han är 48. Vi har träffats i 10 månader nu och han är omtänksam, charmig, intelligent, vill åka på utflykter, bjuder på romantiska middagar, ger komplimanger, etc. Visst - det har bara gått 10 månader, och vi dejtar fortfarande bara, men vi ses så ofta det går, nästan dagligen, och har varit på två semesterresor under den tiden. Egentligen har jag en bra och mycket positiv bild av honom. MEN: jag har fått dåliga vibbar när det gäller hans alkoholvanor. När vi träffas för att omgås, äta eller motionera finns ingen alkohol med i bilden. Inte mer än att det kan vara lite festligt med ett glas champagne eller vin någon gång till maten. Men för mig verkar det som om han planerar in tillfällen, där han ska dricka. Vid flera tillfällen har jag fått konstiga förklaringar varför man inte skulle kunna ses eller höras. Och han uppstod bakfull dagen därpå och kunde inte ses eller köra bil först på kvällen....Det har varit några gånger på helger, men även på andra veckodagar. Till saken hör att han jobbar skift och är ledig vissa perioder.
En annan konstig sak är att vi alltid bara träffas hos mig - vi har aldrig träffats hos honom, det har aödrig varit på tal. Även om det skulle varit mycket smidigare i vissa lägen för att jag bor på landet och han har en lägenhet mitt i stan. När jag började lägga märke till det var det redan för sent för att fråga honom eftersom det hade blivit en ”grej” i mitt huvud. Och säkert ytterliggare ett fenomen som har skapats ur mitt liv som medberoende: att inte våga ifrågasätta. Delvis kan man ju undra vad killen egentligen vill, och det där med lägenheten gjorde att jag blev ganska så osäker på honom ett tag. Men nu, när jag börjar upptäcka ett visst mönster kring misstankar om bakomliggande alkoholmissbruk, tror jag att det är hans fristad där han både kan leva ut sitt missbruk samt att han kan dölja det inför mig på bästa sättet. Speciellt eftersom jag är så tillmötesgående genom att inte ställa några obekväma frågor....
De gångerna jag har sett honom dricka har han alltid druckit tills han var helt berusad. Värre än hans kompisar. Och från en viss tidpunkt somnar han sedan bara. Men det var bara undantagsvis, att jag var med - för det mesta vill han ju inte att jag är med.
Idag är det exempelvis en sådan dag. En vanlig måndag, jag fick ett meddelande kring lunch att man inte skulle kunna ses ikväll (pga besök hos föräldrar??...som bor ett par kvarter bort..) utan först i morgon... (..P.S: det är hans lediga vecka).
Har inte hört något mer sedan dess...och nu är det kväll. Kvarstår att se om det finns tecken på bakfylla i morgon kväll??
Nu vet jag inte om jag har beskrivit mitt case på ett förståligt sätt. Sitter dessutom och knappar in tecten på mobilen. Ursäkta eventuella stavfel.... Hur gör jag? Kan det vara så att det finns skäl för allvarliga tankar kring alkoholmissbruk? När man planerar för att bli jättefull? När man ange lite halvkonstiga skäl varför man inte kan ses eller höras den dagen?
Och välmärkt: det har ingenting med att göra att jag inte klarar mig själv - jag behöver min och respekterar andras egentid väldigt högt!!!! Jag klänger inte. Men ...missbruk på egentid ...???
Hur tolkar ni situationen?
Mvh
Fairytale