jag har druckit varje dag o skött jobbet o hemmet men med risk att förlora allt. varje morgon samma tanke om att sluta... och varje kväll med alkohol i handen. såå tröttsamt
är det nån som kan hjälpa mig utan att jag behöver berätta allt om mig själv?
ni som har lyckats sluta dricka, hur har ni gjort o tänkt? dela med er är ni snälla! Tack

Varje morgon; nu får det va nog!
Och varje kväll; bara ett litet glas...jag behöver det. Jag blir gladare då. Orkar laga mat bättre! Städa, prata m barnen, hänga tvätt. Ja jag behöver mitt vin, tänkte jag.

Två röster strider och sliter i en mär det pågår.
Jag gick tillbetoendeklinik o började m antabus. Hade aldrig klarat det annars.
Så tacksam o glad f det!

Första mån var fruktansvärd, läs gärna min tråd.

Io

Var exakt i din situation tills alldeles nyss. Så du kan inte få något facit av mig men jag berättar gärna om mitt försök att ändra mitt liv. Efter många veckor av försök att på egen hand kontrollera mitt drickande - typ vara nykter på vardagarna - bara dricka två glas vin till maten - aldrig dricka ensam etc etc insåg jag på allvar att jag behöver hjälp. Tog kontakt med en alkoholterapeut och bokade en tid. Det var inget kul möte. Efter 45 minuter stod det klart för mig att jag måste acceptera att kallas alkoholist, att tanken på ett normalt drickande är helt utesluten och att valet i ett längre perspektiv står mellan liv och död.
Jag stod bildligt talat och blickade ned i en mörk och bråddjup ravin - en oändlig fortsatt framtid utan ett enda litet glas vin?
Någon dag efter träffade jag läkaren min terapeut hänvisat mig till för provtagning. Han genomskådade omedelbart min tvekan och såg min ångest. Vägrade att ta några prover på mig om jag inte bestämt mig. Men kom med ett förlösande förslag:
Sätt upp ett tidsmål, en rejäl period av nykterhet och ta sedan ett nytt beslut.
Sen skickade han hem mig med rådet att dricka några flaskor vin till och fundera på saken.
Innan jag klev ur bilen hemma var beslutet fattat och istället för en mörk ravin såg jag istället en ljus möjlighet.
En vecka senare sågs vi igen, jag fick provtagningsremissen och recept på Antabus. Vi spikade ett startdatum och en period på sju månaders nykterhet.
Startdagen hade jag en tid hos min terapeut kl 17, tiden när jag häller upp ett glas vin, och hon blandade till min första Antabusdrink. Vi pratade noga igenom både hur jobbig den första tiden är och också om alla vinster mitt nyktra liv kommer att föra med sig. Vi bokade ett nytt möte om tre veckor.
Så där är jag nu. Inte många nyktra dagar ännu. Så här mår jag:
Huvudvärk, rastlös, sover dåligt, somnar sent och vaknar i ottan. Känns som början på en infuensa. Diffust ont överallt.
Men:
Har varit skönt klar i huvudet när jag vaknat, fått en massa gjort på förmiddagarna, städat mitt hus, hunnit läsa en massa, vågat ringa och prata med mina vänner om kvällarna. Ett par gånger har jag kännt en svag men dock krusning av lycka.
Jag vet att jag gör rätt.
Kram o lycka till
Io

MrUrgel

Hej på er.
Nej, det är inte lätt. Själv är jag tillbaka på punkt noll efter drygt ett år på Antabus. Har funderat på en omgång till men...jag tror inte det. Förra gången körde jag med två veckor Sobril och sen ner på Vårdcentralen, Träffade en bra läkare och började med Antabus. Funkade bra, jag var nöjd och frun var jätteglad. Tänk att kunna köra bil när man vill. Inte behöva planera inköpen på bolaget. Massor av pengar till annat. Efter ett år slutade jag med Antabusen och två veckor senare var jag tillbaka på ruta ett....och där är jag nu (två år senare). Jag håller med dig Io, det kryper i kroppen de dagar som man inte dricker. Samtidigt undrar jag varför vi dricker. Vad är det som vi inte har som de andra har? Jag tror att nästa gång jag försöker får det bli utan piller men med terapi istället. Men hur som helst, jag hoppas att du lyckas. Jag tror att allt blir lättare i det långa loppet om vi ger fan i att dricka.