Hej på er gamla som nya i detta forum.
Jag har för fram till ca 4 år sedan varit en flitig skrivare här och fick en massa stöttning av detta forum, när jag varit nykter i ca 4 mån började även jag stötta andra i ca 1 års tid, fram till den dagen då jag tyckte att ”jag klarar detta själv nu”
Guess what.
Jag e tillbaks på ruta 1.
Vet ej om forumet funkar likadant som tidigare? Kanske skriver en helt onödig bekännelse, men ivilket fall som helst så måste jag göra något åt mitt missbruk.
Snittar numera ca 30c-50cl ren vodka efter jobb. Idag har jag druckit ca 40cl, lagat mat, tatt hand om ungarna och önskat min fru lycka till på tennisträningen. Min fru tror sedan en otrohetsaffär för ca 1 år sedan att jag är nykterist... vill va det igen!!!! Men jag är längre ner i skiten än jag nånsin varit. Problemet är att jag klarar hantera det så bra, dricker bara efter jobb, är alltid körbar vid 4 tiden på
Morgonen och ingen vet något. Men kroppen tar såklart stryk. Måste få en vändning!!! Därav slriver jag här igen vilket resulterade i en vändning förra gången. Provar paykologer och grejer men det funkar inte.

vi snubblade samma dag. Du reste dig och borstade av dig. Dock vurpade jag rejält, med en del stukningar.

Känner så väl igen din beskrivning av kriget, kampen. Den som jag nu hoppas att jag klarat för den här gången. Vad kan jag säga annat än att: Kämpa, stå ut, bit ihop, sitt på knogarna. Försök! Köp INTE hem någon alkohol!

Du kan, du är stark!

Kom igen, nu håller vi i! ♡ Kraum

Mirabelle

Strålande att du tar upp kampen så snabbt igen. Är suget jobbigare rent fysiskt nu? Eller är det mer psykiskt, a-hjärnan som försöker övertala dig att kasta i handduken helt och lämna WO? Hur som helst så hejar jag på dig!

Bromsa

Jag kom från ett piller och alkoholmissbruk.
Min fru har varit med på en resa med mig med parterapi och följt med mig på samtal i mina samtal för missbruk.
Var på rätt väg men något år tillbaka så har det vänt och dricker nästan dagligen.
Tar hand om familj, hus och jobb. Aldrig full men klart påverkad och dricker förstås inte för smakens skull.

Min fru vet om att jag dricker men jag köper ett par öl till helgen som är synliga, alkoholfria på veckan som fylls med 10.2:or.

Detta har nu uppdagats och jag skäms som fan. Den tilliten som tagit tid att byggas upp är Riven och trots att detta var igår så har jag köpt vodka idag som jag gömt.

Jag är så besviken på mig själv. Tristessen gör mig galen.

Detta blir ett långt och spretigt inlägg. Måste skriva av mig.

Min fru är företagare och jobbar mycket. Jag jobbar 75% och tar hand om allt hemma + att jag hjälper till på hennes bolag en hel del.
Jag blir sällan full, 30-50cl vodka, eller 1.5 vinare... Eller några öl med en "startraket" 10% öl. Jag "feelgood"-dricker bara.

Min fru har litat på mig men igår kom hon på mig och jag ljög vilket hon synade.
Jag har erkänt en del men sanningen är långt bort.

Får inte ihop meningar och ord, har mycket att skriva ig. men får återkomma. Jag känner mig som ett jävla as och hon känner sig så bedragen. Har ALLTID sagt att hon aldrig kan lite på mig om hon frågar. Men nu hade vi kommit långt. Jävlar vad livet som missbrukare handlar om att klättra på sin stege av tillit som man konstant får börja om i. Mitt fel.
Trevlig helg.

Jag har inte läst tillbaka i sin tråd så jag skriver bara utifrån ditt senaste inlägg. En sak slår mig nästan som en örfil när jag läser och det är att du använder otroligt starkt nedvärderande ord om dig själv. Att känna sig som ett jävla as, det är.. hårt.
Jag har bara hängt här i fyra nyktra månader. De som jag möter här är inga jävla as, jag upplever heller inte att det är ”mitt fel”, nåns fel.
Att dricka, supa eller feelgood-pimpla så att livet blir problematiskt (de andra hänger ju inte här) går sällan att förklara med att det är någons fel. Det är förstås var och ens ansvar att styra över sitt liv men vi är många som inte fixar det, och så kan det lika gärna handla om mat, eller att inte vara dugligt bra förälder. Men vi kämpar!
Det är också rimligt att leta i sig själv kring de här sakerna, så ska det vara. Det är ju det vi gör här, och hjälps åt med.
Jag kan inte dela ut en enda förslags-tanke till dig som jag varken känner eller kan så mycket historik kring, men jag tänker ändå, att om målet är att bli nykter är inte vägen att straffa sig själv. Det är precis vad vi har gjort när vi har druckit, ofta i åratal. Här är början på något nytt och i det ingår ett stort mått av self-compassion som det heter nuförtiden. ?
Ville bara säga hej, och önskar dig en lugn och bra kväll.

Klokt att du började skriva här igen. Du behöver skriva av dig, sätta ord på vad du tycker och tänker. Och vi ska stötta dig allt vi orkar ❤️

Se Klart har helt rätt, ingenting blir bättre av att du slår på dig själv. Tvärtom. Alkohol är helt galet beroendeframkallande, näst mest efter heroin. Alkoholen har förslavat dig och gjort att din hjärna tar helt fel beslut.

Din fru är förstås jävligt arg och besviken på dig, men allra mest är hon förstås orolig. Den oron kan uttrycka sig på många olika sätt i stundens hetta.

Om du har fått professionell hjälp mot missbruk tidigare med framgång så är mitt råd att du söker samma kontakt igen redan på måndag.

Inför din fru är mitt tips att pudla allt vad du kan, utan att känna dig förnedrad. Sluta ljuga, var ärlig. I alla fall om hon frågar. Ljug inte på rakt ställd fråga. Resten kan du vänta med att berätta. Lite i taget.

Du klarar detta! Det är ”bara” att börja räkna nyktra dagar igen.

Och tro sen aldrig att du kan dricka lite igen. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Om du stänger dörren helt så försvinner suget efter ett tag. Du måste mentalt gå från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”. Det är nyckeln!

Två boktips: ”Tänka klart” av Annie Grace och ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. (Den senare finns som ljudbok på Storytel.)

Kram ?

När alkoholen styr går livet ut på att dricka så mycket och ofta som möjligt... Man blir som en robot och vill bara fortsätta med det. Det är ju klassat som en sjukdom.

Men jag blev till slut så arg och besviken på mig själv så jag slutade att dricka.

Vet med mig att det är ett fortsatt jobb att vara nykter, kärt besvär kan jag säga? Mår verkligen så mycket bättre nu när jag inte druckit på 19 veckor.

Bli nykter för din familj, och dig själv och din hälsa. Ta tillbaks ditt liv. Läs på om alkoholen, vad den gör med oss! Kram?