Jag jobbar lagar mat handlar städar tvättar går ut med hunden. Han dricker. Äter någon gång. Sover Ser på TV. Tar det slut så cyklar han till Bolaget. Vet inte om han duschar alls eller borstar tänderna. Det luktar illa av gammal fylla när jag kommer hem. Jag vet inte vad han sagt på jobbet. Han svarar inte om jag frågar något. Svarar inte i telefon.
Jag är mer ensam nu än när han var utomlands förra veckan. Han missade att stiga av tåget och hamnade 4 mil bort. Tågen hade slutat att gå och han kom hem i taxi.
Han är inte våldsam, bara tyst och törstig. Och trött. Jag är också trött. Mentalt utmattad i själen. Orkar inte tänka ut vad jag skulle kunna göra.
Jag sköter hemmet. Lagar mat åt oss båda men får ofta ställa in hans mat i kylen. Imorgon ska jag faktiskt luncha med en väninna. Ser fram emot det. Behöver ladda batterierna. Men jag vill inte att vår lunch ska handla om att klaga. Bara lite.
Våra barn är utflugna, har inte sagt något till dem. Jag tror att jag skäms. Vill vara en bra farmor och att han ska vara en bra farfar. Hur ska dom våga tro på det? Känner mig fångad. Kanske behöver jag resa bort. Ledig fredag till söndag. Men vart då? Känns tungt Riktigt tungt!