Vår son ramlade igår och slog sig ordentligt i munnen, så vi bestämde att min man skulle stanna hemma och gå med han till tandläkaren idag. Min man ringer idag när de är på väg från tandläkaren och säger att allt har gått bra med sonens tänder, men börjar gråta och erkänner att han håller på att bryta ihop och ber mig komma hem. Jag hör att han sluddrar och inser att han är full! Jag har alltid litat på honom och trodde aldrig att han skulle dricka mitt på dagen när han är hemma och vabbar!! Det har mig veterligen aldrig hänt att han dricker på vardagarna, men nu börjar jag undra... och jag är så rädd att tandläkaren märkte det och skickar in en orosanmälan till soc??
När jag kommer hem håller han på att bryta ihop och säger att jag har rätt i det jag sagt; han har problem med alkoholen. Han är deprimerad, han vet inte vad det är men han vill ha hjälp. Jag försöker hålla mig lugn och prata med honom och ber honom ringa vårdcentralen för att få boka tid för att prata med någon för sina psykiska besvär.. (ej endast relaterat till alkoholen)
Samtidigt sitter vår lilla son bredvid oss i köket och bygger lego när pappa gråter och får panikångest, jag är gravid och känner bara.... jag orkar inte...
Han har bokat tid i nästa vecka med vårdcentral för att få hjälp... men jag är så rädd för vad händer tills dess? Samtidigt märker ju vår son att mamma och pappa är inte som vanligt, jag vill också bara gråta och bryta ihop men kan inte för sonens skull. Och orkar liksom inte ta itu med detta nu när jag är gravid eller orkar inte behöva ta hand om min man också som gråter och vill att jag ska krama honom och finnas där för honom. Är jag för hård som säger att jag inte orkar och måste fokusera på barnen? Så mycket tankar som snurrar i huvudet nu...

tycker absolut inte att du är för hård utan helt rimlig i din känsla! Att ha ett litet barn att ta hand om, ett barn i magen att bära och dessutom sköta ett jobb är mer än nog! Bra att din man får/tar hjälp men låt honom styra den skutan! Dessutom tycker jag att han skall finnas för dig nu, han får tusan i mig ta sig i kragen! Du är gravid och behöver hans stöd och trygghet! Gråta får han göra hos psykologen!

rockabella

Tack för stödet! Jag har lugnat ner mig lite idag och vi har pratat mer.. tydligen har drickandet eskalerat senaste tiden och "fredagsölen" har blivit en "varjedagöl" istället. Jag har inte märkt detta då jag lagt med tidigt med sonen, då jag är trött på kvällarna. då har han tydligen suttit uppe och druckit en 3-4 öl för att stressa ner.. jag har inte märkt av detta då jag sovit och han erkänner att han skäms då han hållt det dolt för mig och plockat undan ölburkar så jag inte sett. Men jag har ju märkt att han är trött varje dag efter jobbet och har ingen lust till nåt och på helgerna vill han bara sova och jag hittar på saker själv med sonen..Känns riktigt allvarligt och jag har sagt att jag känner mig väldigt sviken och han säger att han förstår och att han verkligen vill ändra sig nu. Jag hoppas han inser sitt beroende nu, tidigare har han alltid slagit ifrån sig det när jag sagt nåt. Jag känner ändå att det är ett steg i rätt riktning att han erkänner för sig själv att han har problem. Hans pappa drack under hela hans barndom så han säger att han inte vill att våra barn ska uppleva samma som han. Jag hoppas verkligen han tar sig i kragen nu!

Det verkar som att ni är i på G mot förändring! Håller tummarna för er alla i familjen! Men jag vill ge dig en idé jag fick som kanske kan underlätta för dig, du får känna efter. Men eftersom din man verkar öppen för att söka hjälp och vill prata med någon, samtidigt som du behöver fokusera på dig, din graviditet och sonen, så kanske din man kan ringa Alkohollinjen om han behöver prata och bearbeta situationen? http://alkohollinjen.se. Där får man prata med kunnig rådgivare och man kan också ringa anonymt vilket underlättar för många. Vad tror du om att tipsa din man om det, i väntan att han får hjälp hos vårdcentralen?

Önskar er en lugn och fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet