Nästan tre år var vi tillsammans. Redan första halvåret förstod jag att han drack lite väl mkt. Men jag låtsades inte se det. Efter ett år insåg jag att all vår lediga tid gick ut på att han skulle dricka. Så jag sa att jag bara ville träffa honom när han. Var nykter. Jag blev rädd för att vara med honom när han var full. Inte för att han var aggressiv men han blev helt konstig. Svamlade helt osammanhängande meningar, gick i sömnen och verkade inte veta vart han var. Dessutom somnade han rätt fort på vårat ”fredagsmys”. Var så jäkla avtändande att se han halvligga i soffa och slafsa i sig hamburgare på fyllan med ögonen i kors och hans hem blev som en svinstia eftersom han aldrig städar.
Gick ett år till och eftersom vi bara skulle ses när han inte ”festade” (som han kallade det). Så blev det inte så många dagar i veckan vi sågs. Märkte att han började planera hela veckan i förväg och lämpligt nog så hade han aldrig tid att ses på kvällar eller helger. Möjligtvis på söndagar när han låg hemma och var spybakis. (Ehh, nej tack)
Under denna tiden började jag ifrågasätta hans drickande och att jag sett hur mkt han dricker. Tillsist bröt jag ihop och berätta för honom att så här vill jag inte ha det. Han blev rädd och lovade bättring. Men tiden gick och han började istället ljuga. Han var ”sjuk” eller han skulle träffa kompisar osv. Han förnekade inte att han drack men jag fattar ju att det var mer än han ville påskina.
Månaderna gick och allt bara fortsatte. Mina känslor hade vid detta laget dött ut HELT. Sen plötligt slog det mig att han kommer inte förändras. Så jag våndades ett par dagar. Kände mig både taskig, känslokall och ledsen. Men tog mod till och gjorde slut. Nu har det gått ett tag och jag kan inte berskiva hur lättad jag är!!! Livet känns som en dröm. Känner mig inte ett dugg ledsen längre. Snarare arg. Både på honom och mig. Varför gjorde jag inte slut tidigare? Varför hängde jag kvar trots att det var uppenbart att han inte bryr sig. Jag har fått ny energi och ser äntligen lite ljust på framtiden.
Kan tillägga att han var väldigt förstående när jag gjorde slut. Han sa såklart att det skulle bli förändring framöver att det var ”slut med drickandet”, bara ”det och det händer”. Men jag förklarade att det inte spelar någon roll för även om han blir nykter så vill jag inte ha honom. Sen dess har han inte ringt eller smsat. Helt tyst.
Förmodligen sitter han hemma och dricker i sin ensamhet.