När jag träffade min partner hade han varit nykter i ett år. Efter 2,5 års nykterhet kom första återfallet. Det är nu ca tre år sedan. Han har fortfarande 'bara' återfall, men det går sakta utför. Mycket sakta visserligen, men det är tydligt att det blir värre. Jag kan inte ge exakta antal återfall, för jag är inte säker på att han är helt ärlig mot mig. Gränser överskrids gradvis (nu senast hade han druckit 2 öl innan han hämtade dottern på hennes aktivitet, tidigare gällde: aldrig när han hade hand om barnen).
2 saker undrar jag: 1: Hur mycket har mitt beteende med hans återfall att göra? Han säger å ena sidan att det är hans ansvar, men å andra sidan säger han att mitt beteende (tex att jag varit bortrest under en längre period för jobb) destabiliserar honom och gör honom mer benägen att dricka. Han säger också att mitt stöd och min kärlek är avgörande för att han ska klara av nykterheten. 2: Jag menar att han inte är förmögen att vända den nedåtgående spiralen på egen hand. Det har tagit lång tid för honom att hålla med, men nu gör han det. Han menar dock att han inte kan söka hjälp genom beroendecentrum eftersom de då kommer att göra en utredning genom soc om han är lämplig förälder. Stämmer det? Vart kan man annars vända sig?
Jag har svårt att inte känna skuld. Jag har flyttat ifrån staden där vi båda bodde och nu har vi distansförhållande istället. Jag är den enda han pratar med om missbruket, och jag känner att jag måste försöka hjälpa honom. Han är mycket svag och skör.