av Tofslan

Ändrar detta för usch, vad falskt det känns. Jag har aldrig kunnat dricka måttligt och kommer nog aldrig kunna göra det heller.

Tofslan
sön, 2018-04-01 - 17:00

Som rubiken säger... en plan. Är så jävla trött på planer som inte håller. I alla fall "planen" är att sluta slentrian dricka sådär en onsdagskväll. Varför är just alkoholen så svår att hålla igen på? Inte som att jag går och äter chips till frukost, lunch och middag bara för att jag vill det - men alkohol kan jag inta typ närsom och hur mycket som helst. Visst, jag håller igen (för det mesta) innan skoldagar för annars skulle jag inte ens klara av det, men annars är det fritt fram. Vet att jag skrev det förut men varför säger inte min man något? Skulle egentligen vara skönt om man fick det bekräftat. Jaja... sluttjatat om detta nu. Ska dricka te...

Jasmine
mån, 2018-04-02 - 04:54

En plan måste du bara ha om du vill:). Men, kan vara svårt att uppnå en förändring utan plan? Liksom om du vill börja springa, eller sluta äta godis, göra en utbildning... allt har man oftast en plan för.

Alkohol är ett gift som är mer beroendeframkallande än ämnen i chips (även om skräpmat också är beroendeframkallande). Antar att det är därför det är så mycket svårare att låta bli...

Har din man någon fördel av att du dricker? En annan anledning till tystnad skulle kunna vara att han är konflikträdd.

Tofslan
sön, 2018-04-01 - 17:27

Nä, alltså min man vill inget illa. Han skulle nog också må bättre om jag drack mindre och har stöttat mig förut i detta. Jag tror det är för att jag blir så arg när han säger till typ "säg inte åt mig vad jag kan eller inte kan göra!" så egentligen har han väl typ sagt till men aldrig allvarligt. Alltså sitta ner och berätta vad han känner typ.

Jasmine
mån, 2018-04-02 - 11:24

Hur har du det idag? Verkar jobbigt med din man som inte är så pigg på att prata, men tror det är många mön som inte är så förtjusta i att prata om känslor och liknande;). Kanske du kan ta upp ämnet när du känner dig lugn?

Vinäger
tis, 2018-04-03 - 06:27

Hopoas du får ny energi när ni är på plats och kommit till ro i nya huset. Försök att se det som en nystart. Visst gillade du att odla och pyssla. Kör så det ryker med det eller något annat du är intresserad av. Önskar att du får må lite bättre nu. ♡ Kram

Tofslan
sön, 2018-05-27 - 15:38

Tyckte detta inlägg var så falsk så jag tog bort det...

Tofslan
sön, 2018-05-27 - 15:34

...kan jag lätt medge att det har gått med den här planen. Så fort jag dricker ett glas vin så vill jag ett till, och ett till, och ett till och sen går det över till sprit. Detta är 99% av fallen. Om jag är extremt trött så kan jag lägga av efter ett par och om jag måste upp tidigt nästa morgon (ibland inte dock). Jag har haft en del extrema black-outs den senaste månaden och det brukar jag aldrig få... stukade foten vid ett tillfälle. Ringde en massa människor, skrev skit överallt på social media osv. Inte det värsta man kan göra men det är likväl skämmigt och pinsamt. Ibland undrar jag om jag gör det med flit. Eller ja, alkoholen kan nog vara en grej för mig att självskada. Typ försök drick så mycket som möjligt nu för du förtjänar ändå inte att må bra imorgon, men också ett sätt att slappna av, inte tänka på morgonen, få det första ruset, för att slippa ångesten för ett tag, för att kunna umgås med människor (även om jag oftast dricker hemma?). Jag dricker för så många saker, det är svårt att sätta fingret på just varför.

Jag var nykter under två veckor för någon månad sen. Det var skönt, men såklart så förstör jag det också. För vad?
Senaste, värsta tillfället var för tre/två dagar sen eftersom jag fortsatte dricka på morgonen när jag vaknade upp. Jag mådde så så så dåligt men fortsatte ändå att klunka i mig. Jag vill inte vakna upp ur mardrömmen så lika bra att fortsätta dricka.
Igår var jag nykter och det var så skönt igen. Ni vet den känslan efter att ha druckit mycket och sen dagen när man är nykter och tänker "aldrig mer" och det är en sån skön, lugn känsla. Typ "det här är ju lätt, jag vill inte ens ha skiten". Den känslan håller i sig ett par dagar, kanske en vecka. Sen är man tillbaka. Hur kan man komma ihåg så mycket skit alkoholen har orsakat och hur mycket den förstör och hur det alltid blir samma sak men ändå ÄNDÅ sitter man där och tänker "men idag kan jag väl dricka". Det är helt otroligt.

Jag börjar bli orolig över att jag är beroende. Alltså att jag har gått över gränsen från grey area till addicted. När kommer man till punkten att "nu får det räcka". Jag har aldrig kommit dit, utan jag säger "jamen jag kan vara nykter ett tag och sen kan jag dricka". Inte ens nu när jag skriver detta kan jag tänka mig ett helnyktert liv, det är helt otroligt. Helt ofattbart att man utsätter sig själv för detta.
Vet inte riktigt vad någon ska få ut av detta inlägg men ville skriva av mig i alla fall...

IronWill
sön, 2018-05-27 - 18:28

läpparna vid ett antal tillfällen dagen efter. Men en dag efter kände jag att den här gången var sista. Nu är jag färdig. Nu är jag en sån person som inte dricker. Aldrig mer dricker. Min deptession och ångest får lösas med annan medicin och terapi än öl. Vet inte vart gränsen går för att ha lyckats men jag har långt kvar. Jag känner dock att jag aldrig mer vill, precis som dagen efter. Kroppen vill men inte jag. Slutade med nikotin under några år och fallet tillbaka var ”jag kan ta bara en” sen ”bara idag” och slutligen ”på måndag slutar jag igen”. Så inga bara en öl för mig. Har provat att dricka mindre så många gånger att jag inte ens kan räkna dem. Varje gång?
Häng på att sluta för alltid i stället :)

Tofslan
sön, 2018-05-27 - 20:30

Jag kan inte bara "hänga på" och sluta för alltid, allt jag kan göra är att ta en dag i taget just nu. Jag förstår absolut hur du menar men det är inte så lätt, uppenbarligen, eftersom jag inte klarar av det mer än ett par veckor åt gången. Det enda jag kan göra är att lova att inte dricka idag... men bara just idag.

Tofslan
mån, 2018-05-28 - 03:44

Jag går och lägger mig nykter idag i alla fall även om livet känns skit och uppgivenheten är ett faktum. Tänk om man någon dag inte skulle längta tills dagen tog sluta utan faktiskt utnyttja den till fullo utan ångest över att man lever. Det skulle vara nåt hörni!

Jag känner inte igen mig i många här på forumet... det kanske är ångesten som snackar, och den sociala fobin och även den extrema sorgen att detta är jag. Känns som att de flesta här är äldre, 40-65+ och har barn och familj etc. Ett helt liv har ni levt. Kanske ska komma tillbaka om en sådär 30 år när jag är fullblodsalkoholist. Visst, vi har alla problem med alkoholen men också olika problem inom problemområdet. Skulle vara intressant att prata någon med likande problem som jag... och jag orkar inte vara positiv längre. Speciellt inte på en sån här sida. Det känns ibland så glättigt på vissa trådar. Jag orkar inte, men förstår samtidigt att det är ett sätt att ta sig igenom skiten. Såklart. Ursäkta mitt dåliga humör.

FinaLisa
mån, 2018-05-28 - 11:12

Alla här på forumet har ett stort problem gemensamt: Att hantera alkohol.
Vi mår dåligt av att dricka och vill ha råd och stöd av andra i liknande situation.
Vissa vill minska intaget och andra vill sluta helt.
Sedan är vi alla individer med olika bakgrunder och olika tunga ryggsäckar.
Vissa är unga och andra är äldre som
innebär skillnad på livserfarenhet.
De äldre har varit 30 någon gång men de unga har inte varit 60+.

Med detta vill jag säga att du har många likasinnade här på forumet när det gäller problemformuleringar i alla åldrar.
Kram???

Halihalo
mån, 2018-05-28 - 12:11

Oj vad de kunde varit jag som skrev de du skrev 27maj
Åt helvete.....

Hur fan ska man lyckas ?
Och varför gör man sådana saker man aldrig annars skulle gjort?
Idag har jag hemsk ångest efter igår. Hade inte ens den typen av A hemma som ja dricker men började dricka wiskey å cola? Sambon tittade bara på mig. Idag skäms jag . Undra om ja luktade när ja lämnade barnen imorse ?
Många tankar som snurrar

IronWill
mån, 2018-05-28 - 12:56

Som sagt har ju inte problemet börjat nu direkt.
Jag har också dränkt socialfobier och supit bort depressionen, typ sen jag var 18. Fått hjälp med det under åren till och från men inte tagit det så seriöst eftersom jag är en grym skådespelare. Ingen kan gissa att andra människor skrämmer livet ur mig. De tittar och dömer och har förväntningar och åsiker, skitjobbigt. Spriten raderar det ett kort tag. Nu tar jag tag i det med mer kraft, klart det ska gå att hantera även nyktert.
Förstår hur du känner kring ”för alltid” och jag uttryckte det inte så bra. Jag slutar för alltid en dag i taget. Men försöker att inte underhålla illusioner om att jag ska kunna dricka normalt i mitt fall. Men om det råkar halka ner något i framtiden så får jag återigen säga ”aldrig mer” och försöka igen. Jag hejjar på dig, även om jag är 40 och har familj. Känner igen problemen från mitt liv. Kämpa.

DetGårBättre
mån, 2018-05-28 - 14:39

Det där glättiga får du ju bara se förbi. Vi har en hel värld men inte fan orkar du störa dig på allt i den - även om vi ofta försöker och krökar på istället. Samma med forumet men i mindre skala. Strunta i det glättiga. Jag har aldrig skrivit något glättigt här så du kan ju läsa mitt och sen hitta en ny sak du vill kräkas på - för det är väl ofta så det fungerar. Det omkring är det fel på...

Jag har ingen familj men är också runt 40 år. Men jag var 20 en gång och att jag inte slutade dricka då var ju en erfarenhet jag blev rikare av. Men det har fan varit en tung väg att vandra stundtals. Men idag är första dagen jag kan förändra och det är väl det man ska ta tillvara på.

Ofta måste vi ju utsätta oss för det jobbiga oavsett var vi går och det är väl en del i utvecklingen. Spring iväg på ett AA-möte t ex. Var det inget för dig så testa en ny grupp och är det inget för dig så gör en annan sak istället. testa och se vad som passar dig. För många passar forumet utmärkt medan jag inte har ett grundläggande behov för varken forumet eller AA eller kompisar eller vad som för att bara sluta dricka. Dock ger mig alla dessa saker alltid något i min vandring som en människa.

Finn ett lugn - sluta stressa. Stanna upp - se världen. Andas och var nyfiken på det som livet har att erbjuda även om det är att knyppla eller hoppa bungyjump!

Vinäger
mån, 2018-05-28 - 16:10

Vi har "pratat" tidigare, både jobbigt och lite mer lättsamt. Kommer ihåg hur glad du var över huset ni skulle flytta in i.

Håller med om allt i FinaLisas kommentar ovan.

Dömer ingen, oavsett allvar eller glättighet, ung eller gammal, fattig eller rik... Vi har en gemensam fiende - Alkoholen - och det är den som ska bekämpas med alla medel och därmed på olika sätt.

Något alla här definitivt lär vara överens om, 20-åringar som 70-åringar, är att vi ångrar att vi lät A bli ett så stort problem att vi behövde söka oss hit!

Tofslan
mån, 2018-05-28 - 17:13

...för era kommentarer på mitt lite desperata inlägg. Jag uppskattar det verkligen. Såklart... vi är alla här för samma sak. Blev bara lite irriterad när det verkade vara så många trådar som handlade om annat än alkohol, och det har jag också gjort och skrivit om, det vet jag. Tror det bara var i stunden då jag ville ha affirmation på just mitt tillstånd och mående. Jag älskar ju forumet, annars skulle jag inte skriva här. Jag börjar även inse att det aldrig kommer gå att dricka måttligt för mig och att det antagligen bara kommer bli värre och det är jättejobbigt, sorgligt och hemskt för mig att inse och jag är så arg. Samtidigt vet jag att många skulle ha velat inse detta tidigare men det är svårt att se objektivt på sitt eget missbruk och problem i allmänhet. Ledsen om det verkade som att jag tog ut det på forumet och människorna här... inte alls min mening.

Granit
mån, 2018-05-28 - 17:18

Vem har inte velat be folk till höger och vänster dra åt helvete när man mått som sämst?
Det har nog alla. Och när man mår som värst är det bara jag själv som gäller.

Stor kram till dig! ☀️

Tofslan
mån, 2018-05-28 - 17:29

Finalisa: Absolut, vi är alla här av samma anledning. Jag uppskattar verkligen ärliga trådar, då det inte åldern spelar någon roll, om hur vi försöker och stöttar varandra. Även de som har varit nyktra längre och verkligen kan bevisa att det går att leva nyktert. Det var mer igår jag inte riktigt kunde identifiera mig med någon...

Halihalo: Jag är ledsen för din skull, men det är ny dag idag. Hoppas den blir bättre! Kanske prata med din sambo om vad som hände om det känns okej?

Ironwill: Förstår mer vad du menar nu. Ja "aldrig mer" varje dag är väl hur man tar sig igenom det. En dag i taget osv...

Detgårbättre: Jomen precis, man stör sig ofta på omgivningen när man egentligen är arg på sig själv, precis så. Jag har funderat lite på AA men den tanken måste få landa lite först, speciellt eftersom jag har den här jäääävla sociala fobin som ibland gör det svårt att ens gå utanför huset eller till affären. Jag ska försöka ignorera det glättiga... orkar inte med det längre. För detta är allvar för mig nu och det enda jag vill fokusera på - alkoholen.

Vinäger: Hej vännen, ska läsa in din tråd. Jag älskar vårat hus! Verkligen, hur mycket som helst. Känner mig redan arg på mig själv för att jag har "förstört" nystarten som detta skulle ge, men det är också en orimlig tanke. För hur mycket försökte jag egentligen? Det påminner så mycket om min mamma som också var missburkare och så fort hon fick ett återfall så ville hon flytta - för i nästa lägenhet/hus så skulle allt bli bra igen. Förstår hennes tankesätt men det är ju också att fly. Och nej... jag dömer ingen. Vi är alla här av samma anledningen... jag vill bara fokusera på alkoholen och antagligen är jag självisk. Vi alla hanterar det på olika sätt. Ska hålla mig borta från de trådar som inte ger mig något.