av Maja07

Hej!
Ny här och på uppmaning av Tanten så startar jag en egen tråd. Skrev ett långt inlägg tidigare idag...
Jag vill kunna hantera alkoholen (vinet) som alla andra normala människor. Som det har blivit nu, sedan i höstas ungefär så blir det alltid för mycket. Tanken är alltid 2 glas vin men vips så har jag druckit hela flaskan. Även med barnen, och det är det som är så hemskt. Jag mår så fruktansvärt dåligt idag, för igår hände det igen. Jag och mina två tonåringar skulle äta en god middag och jag skulle dricka två glas vin (hade jag bestämt) Men icke, hela flaskan gick och jag blev onykter. Idag sa min dotter: Du måste söka hjälp. Vi hatar när du blir såhär....
Jag?? Är jag alkoholist eller?? Nej det får inte vara sant. Jag får panik!!! Men som sagt, drickandet har eskalerat och jag måste ta mig ur det NU!! Det är inte så att jag dricker varje dag men iaf 2-3 ggr/v. Och nästan alltid för mycket. En flaska vin eller 4-5 öl. Eller en flaska vin OCH 2,3 öl. Och det värsta är att jag har börjat smyga för barnen. Öppnar en öl när vattnet är på så det inte skall höras tex. Hur sjukt är inte det??

Emma79
lör, 2018-03-31 - 19:02

...utan rätt normalt, iaf för oss här inne ?

Vad bra att du har hittat hit!

Jag har varit nykter I snart 40 dagar ( min tråd/resa finns här inne någonstans ) och jag började också lite tveksamt ifrågasätta mitt drickande. Livrädd att behöva sluta. Hur skulle jag klara mig utan alkoholen som var det bästa jag visste? Min tidsmaskin, min bästa vän, det som fick fram mitt bättre roligare och intressantare jag, mirakelmedicinen som fick mig att överleva livet och vardagen ( och samtidigt totalt fokusera på mig istället för mina barn).

Men det gick jättebra! Herrejävlar Vad bra det gick! Varför har jag inte slutat innan, tänker jag nu.

Fixeringen släpper efter ett tag. Och de positiva effekterna tar över.

Testa ett tag! En månad eller två, och sen kan du ju med nyktert sinne utvärdera hur du ska förhålla dig till alkoholen I framtiden ?

Maja07
lör, 2018-03-31 - 23:18

Tack för inspiration! Åh, jag önskar av hela mitt hjärta att mitt beteende skall förändras efter att ha hållit upp ett tag. Men jag vågar inte säga att jag ska ha en vit månad utan jag har bestämt två veckor i taget... Så nu blir det inte en droppe fram till 14-15 april och sen hoppas jag att jag känner mig lika motiverad. Jag har sagt det så många ggr förut men när ångesten har lagt sig och det blir helg igen så har jag glömt det... Men nu måste jag. Jag inser att det blivit ett problem och det är väl det som kanske är skillnaden den här gången. Att jag på allvar inser att det har utvecklats till ett beroende...

JennyM
sön, 2018-04-01 - 00:13

Nu ska jag vara en partypooper och säga hur jag tänker. Jag är alkoholberoende precis som du är. Trodde och hoppades länge på att jag skulle kunna dricka som alla andra. Men när det blivit så illa att man smygdricker, dricker mer än planerar och att barnen reagerar, då tror jag att man har låga chanser att kunna - helt avslappnat - klara av att endast dricka 1-2 glas vin och sen ärligt vara nöjd. Självklart ska du ta den vägen som passar dig bäst, men du skriver att du inser att du är beroende....ja då tror jag det blir svårt.
Hoppas du inte tar illa upp för att jag delar mina tankar. ?

Jasmine
sön, 2018-04-01 - 10:24

Åh, vad jag känner igen mig i din beskrivning här i din tråd och i ditt inlägg hos Tanten73! Enda skillnaderna är väl att jag har tre barn varav bara ett är tonåring samt att jag smygdricker vin i en kaffekopp som jag gömmer i skafferiet. Eller, om det är vitt vin, i ett färgat glas så att det inte syns att det inte är vatten. Ja, en annan skillnad är förstås att jag har försökt sluta mha av forumet två gånger (eller är det tre?..hm) tidigare utan att lyckas. Men, nu har jag nått en annan gräns och motivationen att sluta är större än någonsin. Vi kan väl hjälpas åt?

Önskar dig en fin söndag i solen!

Maja07
sön, 2018-04-01 - 19:40

Nu har det gått två dagar efter den förfärliga middagen när jag blev onykter med barnen. Ångesten har lagt sig något men känner fortfarande lika starkt att det måste få ett slut.
Har idag ägnat dagen åt att fundera på varför det blivit såhär. Som sagt har jag alltid varit glad i att dricka men aldrig haft några problem. Alkoholvanorna såg väl ut som hos de flesta: aldrig i veckorna, delade en flaska vin med maken på fredag och ibland middagar på lördag med vänner och då lite mer. Blev ordentligt onykter kanske 5-6 ggr/år men då när det var ok, typ en 40-årsfest.
Sen skilde vi oss 2015 men inget dramatiskt, vi var helt överens.
Men dessa 2 1/2 år har varit en prövning inser jag nu. Haft svårt att anpassa mig till singellivet. Vara en bra mamma vv vecka, jobba, prestera, och samtidigt ägna mig åt vänner som alla är festglada. Jag har ingen egen familj i närheten så ensamheten kommer över mig ibland och då är det tungt. Då har vinet och de festglada vännerna blivit min ”familj”. Jag saknar stabilitet, rutiner och trygghet, såsom det var när vi var gifta. Och sedan i höstas någon gång så har det som sagt eskalerat. När jag dricker blir jag lugn, trygg och typ odödlig...och det har lett till att jag nu, sedan januari även börjat dricka i veckorna och varje helg.
Men jag blir livrädd, vill ABSOLUT inte bli beroende och utveckla det till att jag börjar dricka varje dag. Nu vet jag att många tänker: men du är ju beroende redan? Och det kanske jag är, men jag tänker att eftersom det inte hållit på så länge så kanske jag ändå har styrka att bara kunna bryta mönstret?
Egentligen borde jag sluta helt och bli nykterist men jag vill ju inte det. Jag VILL kunna gå tillbaka till mina tidigare alkoholvanor!
Jag har bestämt idag att jag ska börja gå hos kurator och få ordning på mina tankar. Syftar på det här med livet i stort, jag måste hitta en bra balans mellan allt. Och får jag hjälp där, då kanske alkoholen blir ett mindre problem...
Jag har också skapat ett mantra som jag ska försöka hålla mig till: ALDRIG i veckorna och ALDRIG med barnen...
Hoppas, hoppas att jag klarar det, men jag är livrädd...
Jasmine, vi hjälps åt!!!
Hur har det varit för dig? Varför har du hamnat där du hamnat?

Jasmine
mån, 2018-04-02 - 13:34

Hur jag hamnade där jag är nu? Det kom smygande...Jag var nykterist tills jag var 18 sen studerade jag och drack en hel del (festade), men aldrig ensam. Under långa perioder efter studierna har jag sen varit i princip nykter och under andra perioder har jag druckit (för mycket) på fester. Men, jag har aldrig druckit ensam eller utan anledning på vardagar.

Sen träffade jag min exman och vi levde som du beskrev, delade en flaska vin på fredag och lördag ich tog kanske några drinkar. Hade en del fester och middagar med vänner och där var det alltid vin.

Efter skilsmässan hände en sak på mitt jobb som tog knäcken på mig. Jag slutade och jag tror det var någon gång under den tiden som drickandet eskalerade. Till slut drack jag en flaska vin varje dag- kunde inte hantera min ångest på något annat sätt. De helger jag inte har barnen umgås jag med vänner och dricker vin (lite som du beskriver). Det är liksom så vi umgås, med ett eller några glas vin. Dock är det bara jag som ibland (allt oftare) dricker för mycket...

Ja, det var en förkortad version av min historia. Jag lever annars ett välordnat liv med bra jobb, barn och många vänner.

Hur mår du idag?

John-Erik
mån, 2018-04-02 - 13:35

Jag har bäst energi av henne och några till. Titta på hennes tidiga inlägg så ser du att hennes resa startade lite trevande precis som din nu kan starta.
Kolla och ta rygg på Emma Maja!
Du fixar det tror/hoppas jag

Kram

Maja07
mån, 2018-04-02 - 22:37

Jag har hittat din tråd! Sååå bra. ? Jag känner igen mig i så mycket, bl.a. denna eviga fokusering på vinet. Måste hinna på bolaget, nej fan dottern ska ju på fotboll 17.30, hinner jag då? Sen ska hon hämtas och då måste jag vänta med det härliga första glaset...osv...
Vinet har gått före barnen!!! Fy fan...Barnen ska vara prio ett, inget annat!!
Dag 3 och är fortfarande superpeppad. Upprepat mantrat ALDRIG vin i veckorna och ALDRIG med barnen typ 200 ggr idag. Sedan hoppas jag ju att det leder till ALDRIG mer vin, men tar en dag i taget! Kommer fortsätta gå in här och inspireras av Emma och alla andra härliga människor! ☀️?

Vinäger
tis, 2018-04-03 - 06:55

Många bra reflektioner och analyser av livet. Något många av oss behöver göra. Vad, när och varför?

Sedan gäller det att hitta fallgroparna. Vilka är mina triggers? Hur ser jag dem i tid? Slutligen strategier för att inte falla. Vad kan jag göra för att undvika dem?

Emma är bra att ta rygg på, utstrålar ett lugn och en stabilitet som är inspirerande.

Ha en fin dag! ♡

Maja07
tis, 2018-04-03 - 19:22

Arbetar vv i en annan stad där våren nu kommit. Uteserveringarna börjar öppna. Det doftar vår och vårkänslorna infinner sig. Därmed också längtan att få sätta sig där med ett glas rosé. Apropå Vinägers inlägg om fallgropar och triggers. Det kommer bli svårt men är fortfarande, på dag 4, enormt peppad. Jag SKA inte. Inte än. En dag i taget...
Det är mångas trådar härinne som jag läser. Framförallt de som liknar min historia. Och det hjälper till att hålla ångan uppe!! Jag var lite skeptisk till en början måste jag erkänna, tänkte att mitt problem är ju inte så stort, det är väl bara att dra ned? Men historier jag läser om att man mår mycket bättre, sover bättre, klarare i huvudet, mer närvarande osv ger mig styrka i det här.
Känt mig så stark att jag nyss varit ute och sprungit 5 km! ??☀️
Och ja, jag har tagit rygg på Emma! ?

FinaLisa
ons, 2018-04-04 - 08:09

Önskar dig lycka till???
Precis som många säger här på forumet är det jättebra hjälp att hålla till här.

Jasmine
ons, 2018-04-04 - 09:29

Löpning är bra för att må bättre... i alla fall för mig.

Förstår känslan med uteserveringar förknippat med A. Du är stark som står emot!

Maja07
sön, 2018-04-08 - 10:02

Igår hände det. Var på middag med ett gäng gamla vänner som jag inte träffat på ca ett år. Det bjöds på vin och jag tackade ja. Innan jag gick dit tänkte jag ”bjuds det på vin så får jag se”... Velade. Den starka övertygelsen jag haft den senaste veckan var nästan som bortblåst. Är inte så stolt över mig själv idag, men det jag får ta med mig är att jag under kvällen hela tiden tänkte på hur många glas jag drack (vilket jag inte gjort förut). Det blev 5. För då var vinet slut. Hade det funnits mer vet jag inte hur det hade gått...
Mitt mål är ju inte totalt a-stopp men minska mängd och antal tillfällen. Aldrig i veckorna och inte med barnen. Det är jag fortfarande superpeppad i, var på middag med kollegor i onsdags och då drack jag alkoholfritt.
Vet inte om det här gör att jag hamnar tillbaka i det gamla, men det känns inte så. Men det är klart att jag har ångest idag, jag klarade inte att tacka nej...?

Emma79
sön, 2018-04-08 - 10:07

..att det är medvetenheten som gör skillnad I dessa fall.

Men jag tror också att man behöver en ordentlig plan för att undvika skuld och skamkänslor efteråt.

?

Maja07
sön, 2018-04-08 - 20:30

Exakt hur menar du hur medvetenheten gör skillnad? ?
Och har du något tips på en ordentlig plan? ??

Emma79
sön, 2018-04-08 - 21:01

Jag menar att om du är medveten vad du gör, att du går på middagen bestämmer hur mycket ( tja ) du ”får” dricka och sedan gör du det istället för att bara flyta med.

Nu tog ju vinet slut. Du kanske hade druckit mer om det funnits.

Men du har noterat hur mycket du drack och hur du reagerade under ruset och dagen efter.

Plan = Utvärdera och bestäm dig för om det är OK.

Får det dig att må bra- kör!

Annars testa att dricka kanske 2 glas och sedan stopp. Eller inga.

Själv undersöker jag mitt förhållande till alkoholen och har genom en massa dividerande här bestämt mig för 3 vita månader för att sedan med en sober hjärna utvärdera hur jag ska fortsätta med alkoholen.

Var det för virrigt? Det är alltid lätt att teoretisera andras bekymmer!

Maja07
sön, 2018-04-08 - 23:43

Jag fattar Emma! ? Faktiskt så har jag under dagen bestämt mig för att inte gräva ned mig i ångest för att jag drack, utan istället ta med mig att jag faktiskt var medveten. Det känns bra. Nu kommer barnen i morgon = vit vecka samt vit helg! Pepp!! ??