Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.

Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.

Det är svårt att förstå man har ett problem med alkohol, när man har långa perioder då inga tankar finns på att dricka och att det följs åt av en period med kraftigt intag.

----

Människor omkring mig talade om för mig att jag var missbrukare av alkohol men då jag ansåg att mina nyktra perioder var så väldigt mycket längre än de onyktra så kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå att det räknades som missbruk.
De "är du alkoholist?" tester får jag MVG på och är enligt dessa tester utom all fara.

Jag trodde inte ens att jag skulle få hjälp, utan att läkaren skulle avfärda mig som patient då jag inte hade ett "vardagsproblem" med alkohol.

Så var det inte. Läkaren delgav att jag hade ett allvarligt problem med alkohol och att det stora intag jag kan få i mig i ett svep, så finns risk för hjärtstillestånd, epilepsi och leverskador. Jag har fått bra hjälp och har gått från vansinnighets drickare till passiv beroendeperson i 1.5 år.

----

Vad det innebär att ha denna variant av ett missbruk, skrivet ur min egen erfarenhet, är att:

Jag har långa perioder som jag inte alls tänker på alkohol eller känner ett sug, tankarna finns inte alls på att dricka. Min hjärna kan svänga om från detta lugn, till att dricka, väldigt fort.

För mig kommer det som en snabb tanke som inte går att stoppa. Och drickandet tar sin plats - det rör sig inte om socialt drickande. Jag vill drar ner gardinen hemma, ser till att jag har alkohol så det räcker att täcka - fylla - som leder till ångest/abstinens- fyller på med mer för att döva abstinensen.

Så kan det hålla på i en vecka. Tills jag helt enkelt tröttnar - kliver ur mitt drickande. Städar upp runtomkring mig och går ut i vardagslivet. Då infaller en period på 3-4 månader där inget sug finns alls.

En period med att dricka skulle också utlösas om jag tog en öl spontant, där min hjärna kan lura mig - jag har ju vart nykter i 3 månader - jag kan inte vara alkoholist. Jag kan ta en öl - fungerar alltså inte, då vansinnet startar igen. Med en veckas drickande, eller mer.

Jag är alltså nykter ca 9-10 månader per år utan att tänka alkohol. Har inget sug alls. Jag dricker 2-3 månader per år med ett stort intag av alkohol. Ca 1 liter ren sprit per dag. Nästan till medvetslöshet.

Jag kräks såklart, vore konstigt annars så jag tar en stor klunk sprit - håller det nere så länge jag kan för att inte kräkas upp det (vill få ut alkoholen i blodet innan jag kräks) Riktigt vidrigt.

Mina perioder har inte kommit tätare men har innehållit mer alkohol varje gång.

Jag upplever inte att jag är fysiskt beroende av alkohol.

Jag vet inte varför jag har utvecklat att dricka på detta sätt.

Jag har aldrig ångest eller är deprimerad. Har nyligen gjort en ADHD utredning och fick diagnos medelsvår ADHD. EN förklaring kan vara bristande impulskontroll och brist på konsekvenstänkande. Då jag dricker finns det i min värld inga konsekvenser. Morgondagen existerar inte. Jag blir fixerad vid alkohol.

Jag får extrem abstinens när ingen alkohol finns när jag är inne i en dålig period. Läkaren beskrev det likt en narkomans, kan ta till väldigt drastiska åtgärder för att få tag på alkohol.

När jag gick ur min sista period Oktober 2016, så var jag uttorkad till max, sönderkräkt strupe, hade kräkts blod, åt inte en matbit på en vecka och drack 8 liter sprit på 7 dagar.

Jag hoppas det var sista gången.

----

Ni som har andra erfarenheter får gärna fylla på tråden. Kanske det kan hjälpa någon som (precis som jag) inte förstod att detta också är att vara missbrukare av alkohol.

MM

Mic99

att du startade denna tråden! Den behövs verkligen.

Tog lång tid innan jag ens förstod själv hur jag funkade. Men en sak är säker. Jag kan inte lita på mig själv i vissa lägen. Inte alls. Väldigt obehagligt.. Det ni beskriver i inläggen ovan stämmer väldigt bra. Som från en blixt från klar himmel bryter det löst och hittils har jag inte hittat något tillräckligt effektivt sätt att stoppa det.

Perioderna emellan utbrotten funkar jag perfekt. Jobbar, tränar och fixar allt. Inga problem alls. Inget sug alls. Förstår de som inte förstår detta...för det verkar ju skumt..

Skulle jag däremot ta en öl eller 2 så är det liten risk att jag triggas igång, men så långe jag inte gör det så är det väldigt lugnt. Inga problem att tacka nej. Men sen...

De gånger när jag totalt struntar i alla konsekvenser och likt en narkoman bara har ett mäl: Dricka, dricka, dricka.

Sjukt, sjukt sjukt..

Det är ju (tyvärr?) inga större svårigheter att dölja denna typ av missbruk för omvärlden. En sjukskrivning i halvåret bryr sig ingen om..och om det någon gång går lite fel och galet så? Det händer väl alla? Jag dricker ju så sällan..? Så ingen, absolut ingen i min omgivning vet något.. förutom en då..

Min fru. Hon har stått bredvid mig trots alla gången jag brutit mina löften. Trots alla gånger jag svikit både henne och mig själv.

Hon förstår inte heller. Hade jag druckit varje helg och så men...nej det gör jag ju inte. Så alkoholist? Nja, det är svårt att förstå. Men hon har börjat förstå på senare tid när jag försökt förklara det jag knappt förstår själv.. För hur förklarar man att det jag lovar den jag älskar mest i världen idag...kan jag ge blanka fan i imorgon? Det GÅR inte!! Och när jag inte heller vet om och när detta sker så är det svårt att ha garden uppe hela tiden..

Mitt mål är att hitta strategier och metoder för att inte hamna i de galna perioderna. Hoppas att jag en gång når dit.

Vad har ni för strategier? Hur tänker ni? Har ni någon gång lyckats vända känslorna när det är på G?

/Mic

Jag har fått lära mig strategier och knep hur jag ska undvika när rycket kommer. Ta timeout, inte gå på impulsen.
Gå ifrån - spela upp vad som händer - fundera på detta. Resonera - vad händer om jag väljer att gå till SB/en bar?

Har ju dock fått concerta utskrivet och det hjälper verkligen. Har inte alls samma impulspådrag längre.
Det är faktiskt superskönt. Det där rycket kommer inte längre (men mycket fantasier om alkohol och att jag dricker)

Kanske ligger det något sådant hos oss alla med denna form av problematik?
(kan vara ute på hal is här, ber om ursäkt isf - jag utgår ifrån min egen lilla hjärncell)

En impuls som inte går att styra, som blir en manisk tanke....
Tvångssyndrom? Gaaaa jag vet inte. Jag spekulerar.
Det är såååå skitsvårt att vet, att fatta och att veta hur man kommer tillrätta med
problemet när man inte vet vad problemet är.

Jag har ju inte fattat själv varför, tills min terapeut tyckte att jag hade svårt att
koncentrera mig på våra sessioner. Han frågade då om jag ville göra en ADHD utredning
vilket jag tackade ja till. Det visade ju på tillräckligt för att få diagnos, vilket jag inte visste
eller trodde.

Men mycket föll på plats. Saker sen jag var barn som jag helt plötsligt förstår.
I skolan, i ungdomen, i vuxen ålder.

Det ligger ju i impulsen och att inte kunna se konsekvenserna mer än att vi är
kemiskt beroende av alkohol. Jag är det inte, det vet jag. Jag tror att jag har självmedcinerat
pga överfylld hjärna. Då när alla känslor svallar över och det blir SÅ mycket i huvudet har
jag valt att stänga av med alkohol. Och när jag väl dricker blir det mani av det hela.

Min dåliga perioder kommer alltid när jag är på topp, tränar, sköter kosten, är social,
det händer mycket i livet, mår så otroligt bra.
Då väljer jag att ta en period av drickande för att sabba allt....

Det går ju att söka hjälp. Vi blir hjälpta med stor förståelse. Du kommer bli tagen på allvar.
Jag trodde inte att jag skulle bli det men har fått väldigt bra hjälp.

Fick:
Campral i 6 månader som också slår av impulsen.
Antabus in case of.
Telefonnummer till läkaren. Han sa -Om du tar ett återfall till måste du
kontakta mig så jag kan sätta in medicin för att motverka ett epilepsi anfall...
Illa, väldigt illa....

Magisk läkare.

Kan du söka hjälp?
Vill, vågar, kan?

Kram

MM

Hur långa är dina perioder? (Utan och sen med alkohol)
Intaget under en dålig period?
Lyckades du bryta din dåliga period när du skrev i min tråd, den 5/4?
Svara bara om du vill såklart :D

MM

När allt är på topp livet leker, alla planer går i lås man har tusen järn i elden Då som en blixt ifrån en klar himmel
kastar man sig in i detta destruktiva beteende Flera dagars vrålsupande då man går över lik för att få tag på
alkohol i vilken form det vara månde bara man håller fyllan vid liv. Varför?

Kram o pepp till alla som kämpar!
Nykterheten är underbar!

AlkoDHyperD

Periodisk alkoholism. Hur kan vi förstå det till synes paradoxsala och motsägelsefulla mönstret, pendlandet mellan helnykterhet och fullskaligt missbruk? Allt eller inget.
Den som gått över gränsen för beroende har skapat irreversibla spår i hjärnan.
Det kan liknas vid en kindlingeffekt där känslominnet snabbt associerar alkoholens effekt med tidigare upplevelser. Det man kan kalla ”craving” och som kan triggas inte bara av känslan av berusning utan även tankar, minnen, situationer och känslor som tidigare förknippats med behov att dricka.

Egentligen är missbruket lika gravt som den fysiskt beroende alkisen på bänken, med den skillnaden att periodaren inte helt gett upp det normala livet. Det skulle till och med kunna vara ett sätt att kunna fortsätta. Avbryta i tid, vila upp kroppen så den orkar nästa period, avbryta innan för att inte riskera att behöva sluta för gott.
När kroppen eller psyket inte längre orkar dricka mer, eller när konsekvenserna börjar bli för påtagliga avbryter man drickandet, med svår abstinens som följd. Motivationen är hög i början av nykterheten och kan bibehållas så länge minnet av senaste perioden är färskt.

Efter ett tag blir nykterheten vardag och inte längre förknippad med en känsla av seger. De underliggande orsakerna till behovet av berusning kvarstår så länge man inte förstått och behandlat dem.
Hjärnan är fortfarande spårad för att triggas av samma saker som tidigare.

Till slut överväger den föreställda belöningen det bleknade minnet av negativa konsekvenser. Det är så känslominnet fungerar. Längtan efter den där första känslan som satte sig djupt, kicken som överträffade vardagsförnöjsamheten.
Det vi uppfattar som ett blixtsnabbt tvärkast är i själva verket en kugge som hakat i beroendemaskineriet och fått det att obönhörligt börja röra sig.

De nyktra perioderna till och med förvärra och bidra till hårdare supande under perioderna.
Dels för att ett tryck, eller en längtan, byggts upp under avhållsamheten (därför är nykterhet på vita knogar så vanskligt, att inte helt ge upp tanken på att dricka innebär att det ligger en tickande bomb inuti hjärnan).
Dels för att ångesten blir svårare i den stora kontrasten mellan alkoholist och nykterist, mellan vita och våta perioder. Ångesten dövas med mer alkohol.
En psykologisk vidmakthållare kan även vara föreställningen om att man är periodare och därför inte har något val, mönstret återupprepas som en självuppfyllande profetia.
Spiralen vrids snabbt in i värre missbruk för att toleransen sänks under nykterheten men beteendet finns kvar vilket innebär att man tar vid där man slutade (i slutet av en period är toleransen hög) och får större berusning och värre konsekvenser.

Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?

Rosen

Jag tror du har helt rätt i att identifikationen har stor menlig inverkan, frågan är hur bryta den?
Min morfar var en sådan, min mor likaså och jag har tagit upp den skamliga manteln.
Känns nästan som att det är omöjligt att ta sig ur?

Rosen

Det är så skönt att inte känna sig så himla ensam. Tänk, alla andra sjukdomar har intresseföreningar o samtalar om sina plågor. Ja, man kan t.o.m. be om medel för att hjälpa dom som lider.
Men vi, vi bara skäms och gömmer oss. Egentligen är det helt absurt!
Dags snart?

Mic99

Vi verkar som sagt vara väldigt lika i många avseenden. Detta skulle jag lika gärna kunna skrivit:

"Min dåliga perioder kommer alltid när jag är på topp, tränar, sköter kosten, är social,
det händer mycket i livet, mår så otroligt bra.
Då väljer jag att ta en period av drickande för att sabba allt...."

Har många gånger funderat på varför...varför måste jag förstöra allt när jag har det så bra. När allt är på topp? Är jag rädd för att ha det FÖR bra? Som att jag inte är värd det? Måste jag krasha och må dåligt ibland för att uppskatta livet? Många funderingar kan man ha. Men galet är det...

Snabba svar på dina frågor: Ja, jag bröt denna omgång senast när vi skrev. Mina perioder kan va lite varierande.. Men såhär: Just nu skulle jag i princip aldrig ramla. Nu hatar jag alkohol...Det brukar ta runt 3 veckor tills hjärnan börjar glömma.. Så ibland, 3 veckor.. ibland kan jag klara 1 månad. Någon gång 2. Som mest 3. Perioderna jag dricker kan va allt från något dygn i bästa fall, men oftast varar det 2-3. Någon gång längre.. Hur mycket jag dricker varierar också, men runt 1 liter dygnet kanske. Man inser själv när man skriver hur sjukt detta är...

Söka hjälp? AlkoDHyperD beskrev det bra..

"Det svåra med att behandla oss periodare är att vi är ”friska” mellan perioderna. Vi är medvetna och motiverade och tror till och med själva att det var sista gången. Vad ska man då behandla?"

Men jo, jag måste nog ta hjälp om jag inte löser detta själv snart. Du verkar ju ha fått bra hjälp. Måste få ett slut på detta nu...

Mitt mål är nu att aldrig mer i hela livet dricka något med alkohol i. Om jag tror på det? Ja. Jag måste tro, eller hur?

/Mic

AlkoDHyperD

Jag tror mycket på att jobba med återfallsprevention och självmedkänsla. Förståelse för sig själv. Träning i att kunna känna och få lov att ha alla känslor. Göra dem ofarliga genom att förstå dem. Ge sig själv det man kanske inte fått. Se sig själv utan att döma. Inte acceptera beteenden man har för att undvika sig själv, men acceptera sig själv - så man slipper använda destruktiva undvikandebeteenden.
Det viktigaste är att lära sig signaler på att man medvetet eller omedvetet planerar att dricka och hitta ett sätt att stanna upp så strategierna går att använda.

Hur kan vi få det att stanna när det väl satt igång?
Det gäller att först hitta den där kuggen. Därefter bygga upp stoppmekanismer som kan användas i olika skeden om maskinen satt igång.
Det kan finnas många olika kuggar. Massor av situationer eller inre tillstånd som kontaktar oönskade känslor. Känslor som är oönskade och som kanske tystats tidigt i livet på grund av att uttryck för dessa känslor inte ledde till att behov blev tillgodosedda utan ett ökat avstånd till omsorgspersonerna.
De kan vara svåra att upptäcka. Därav upplevelsen av ”en blixt från klar himmel” eller att man är ”radiostyrd”.

Strategier om tanken väl satt sig har vi fått många tips om här. MM stoppar huvudet i en snödriva ? vinterbad funkar också, det ger en dopaminrush som kan duga som avledning och substitut en liten stund.
Om man kan ägna sig åt något som upptar fokus och dessutom är lätt att tillgå kan det ju vara ett sätt att hantera risksituationer. Många barnfria helger under vintern har tillbringats vid pianot om jag inte haft någon att umgås med. I höstas gick jag bara så långt från huset jag kunde komma, rätt ut i skogen, då jag upptäckt en halvfull spritflaska i sonens rum och blev ensam med den.

Stoppa när det väl satt igång är svårare. Jag stoppade en påbörjad period i höstas och har nog aldrig slitit så hårt med mig själv. Bara vetskapen om detta har hjälpt mig. Jag säger till mig själv, för att slippa den inre argumentationen som kan sluta med att jag övertygar mig själv om att det är värt det eller inte så farligt, ”nä, jag orkar inte med jobbet att bryta och kampen tillbaka, det är inte värt besväret”

Mic99

Betyder mycket att läsa andras ideer och infallsvinklar. Din text fick mig verkligen att tänka efter. Kloka ord.

Väldigt bra tråd detta, tips och funderingar som sätter tankarna i rullning.. Uppfriskande!

Det där med att stoppa huvudet i en snödriva funkar inte längre tack och lov, var +20 grader här igår men jag får komma på en variant :) . Att gå rätt ut i skogen lät ju också bra, men jag kommer nog inte så långt förens jag är ute ur den.. Hursomhelst! Alla tips mottages tacksamt!

/Mic

Och alla andra som skriver i tråden. Det hjälper otroligt mycket att ni skriver. Allas funderingar, tips, råd och strategier är bra. Meningen med tråden är att kunna hitta likasinnade och att inte känna sig så jäkla ensam i detta. Jag trodde jag var den enda på jorden med detta dryckesmönster. Men icke det är jag inte. Vi får hjälpas åt.

Vi är ju friska i långa perioder. Vad ska man då behandla?
Men det är behandlingsbart, det gäller att få kontroll över dessa
tickande bomber och se till att det inte blir en explosion.

Har du samma mönster? D.v.s under en längre period, kan du helt avfokusera på alkohol för att sedan gå "all-in".
Oavsett hur perioderna ser ut nu så kan dom nog förändras ju äldre man blir.

Hur tror du att ditt drickande kommer se ut om 10-15-20 år om du inte stoppar nu?
Bara en reflektion.

Kram

MM

Och jag har inte haft detta periodmönster sen jag var ung.
I min ungdom drack jag ständigt, 7 dagar i veckan.
Jobbade på krogen och hamnade som 16-åring i Stockholms
uteliv. Flyttade hemifrån vid 16 så det var ingen som kollade
mig, när jag kom hem. Om jag kom hem.

Är övertygad om att jag var alkoholist redan innan jag
fyllt 20. Det grundlades då.

Runt 25 så var det mer "vin till maten varje dag"
+ evigt festande på krogen. Varje helg.

Första katastrof perioderna jag hade för ca 10 år sedan så var det
tätare perioder men inte så mycket alkohol.
2-4 veckor mellan perioderna och vin och öl tills jag däckade, under 2-3 dagar.

2012-14 ingen alkohol alls.

Mellan 2014 (tog återfall) - oktober 2016, så brakade helvetet lös och då har
perioderna ändrats till allt mellan 1-4 månader utan alkohol
och en längre period med alkohol än tidigare, 7-9 dagar med
extremt mycket alkohol.

Citat Anders43:
"så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss - och orkestern spelar hela vägen tills sista radarmasten försvinner under ytan"

Mic99

Nej,jag tror tyvärr inte du kommer hitta någon "mellanväg" Lundgrens. Jag tror de flesta av oss har försökt, men det går helt enkelt inte. Inte för mig och jag är ganska säker på att du också kommer få svårt. Allt blev faktiskt lite lättare när jag väl insett det, men de oförutsedda och galna återfallen har jag inte lyckats stoppa än. Men att dricka vin eller en öl för att det är gott och sedan sluta? Glöm det. Som att leka med dynamit. Kan gå, men kan lika gärna smälla av. Och att dricka en eller 2 öl har heller aldrig varit min melodi. Redan i tonåren så blev jag förälskad i ruset. Det gjorde mig så levande. Kunde glömma allt jobbigt och bara leva...Så att dricka har för mig ALLTID varit för att berusa mig. Visst. Att sluta efter 2 öl har för mig varit lika med alkoholmissbruk. Helt meningslöst och bortkastad. Livet är en fest, eller hur..?

Puhh..inte konstigt att allt blivit som det blivit med den inställningen.. Numera hatar jag allt som har med alkohol och droger att göra men faller lik förbannat ibland. Men kanske, kanske kan jag till sist lära mig hur jag ska reagera och förbereda mig på vad som är på väg..det är i alla fall mitt mål.

Allt eller inget. Sån är jag. Antingen det gäller alkohol, träning eller annat. Jag går alltid all-in. På gott och ont. Nr det gäller alkohol på ont, men när det gäller annat så hade jag aldrig varit där jag är nu utan det drivet. När jag är bra så är jag bra! När jag är dålig så...

Ja, det är inte helt enkelt. Hade nog hellre varit lite lagom. Hade varit enklare..

/Mic

Mic99

Vilken väg du än väljer. Jag skrev av egen erfarenhet och mitt råd till dig är att försöka sluta helt medan du fortfarande kan.

Men du vet såklart vad som är bäst för dig och gör som du vill. Hoppas att du lyckas hitta din "mellanväg".

Skulle du våga och vilja be om Campral (eller liknande)?
Det skulle kanske kunna stoppa nästa period .....
Campral har något med glutaminet att göra, en aminosyra som på nått vis hjälper till.
Ikaros förklarade detta en gång men kommer inte riktigt ihåg vad han skrev.

Man kanske kan ta detta som kosttillskott men vet inte så mycket om det heller
så jag vågar mig inte på att rekommendera. Googla om det låter intressant

Kram i vårvädret, nykter o fin

MM

Önskar dig lycka till. Du behöver inte växa upp som du skriver.
Du är vuxen redan i ditt resonemang. Och medveten.
Hoppas också du hittar din mellanväg :)

Vi finns här till och från, bara att höra av dig om
vill och behöver stöd eller bara skriva av dig

Kram

MM

Mic99

Jag ska kolla upp campral. Behövs recept tror jag. Läste för någon vecka sen om L-glutamin och tyckte det verkade intressant så det testar jag nu. Om det hjälper ger sig ju framöver. Jag återkommer med recension längre fram. Tack för tipset MM och ha det gott i vårvädret :)