Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

Mirabelle

Du är INTE körd! Du söker fortfarande efter de saknade pusselbitarna. Du kommer att hitta dem. Det där med att smitta av sig på barnen... Jag försöker se ganska krasst på det. Fram tills de är myndiga får de inte dricka alkohol, enligt lag. Vi är skyldiga att så gott vi kan se till att de inte gör det. Sedan har de själva ansvaret för sina liv, vad de väljer att göra med det och inte. Om vi har lämnat allt för kassa avtryck så står det dem fritt att gå i terapi, bearbeta och läka, ta ansvar för att se till att resten av livet blir så som de vill. Eller supa ner sig och lägga skulden på något utanför dem själva. De är fria individer, som ska leva sina egna liv oberoende av oss :)

AL

Jag växte upp i en verkligt alkoholfri familj. Ajabaja o fyyy attityd. Min mormors far söp...som alla karlar på den tiden men slutade tvärt när han var 25 år. Min morbror söp fram till 35 år sedan slutade. Jag tänker...det kanske är varannan i min släkt som drabbas av sinnesslöhet gällande alkohol. Eller så inte....

Jag har också funderingar kring det ärftliga.Det verkar som att vissa släkter har beroendegenen, och då kan det handla om alla beroenden..Samlarberoende, arbetsnarkomani, sexmissbruk(kvinnotycke hette det förr), medberoende, ätstörningar(för mycket eller för lite)och psykisk oro och ångest..Det måste inte vara alkohol och droger..När jag funderat kring olika släkter så framkommer det tydligt..Har inte förstått förrän nu att många dövar känslor på alla dessa vis.Eller så blir det ett beroende..Väldigt ärftligt när man ser till alla missbruk som finns..Idag har sexchattberoende, skärmberoende, shoppingberoende och spelberoende blivit vanligt..Nya tider nya missbruk..

AL

...har ett enormt sug. Det finns cognac whiskey gin öl cider champagne likör akvavit och en massa annat i huset. Funderar på om något skulle vara värt att hälla i sig. Nä. MEN hade det funnits vin så hade jag aldrig tvekat. åååååå vad detta är jobbigt !!!! fanskithelvete?

Mirabelle

Att allt som finns i huset är skitäckligt... Men jag tror baske mig att hade det funnits hemma hos mig i någon av mina mörkare stunder, så hade jag hällt i mig det. Så klen är jag. Men inte du :) Whoop whoop, du håller! Kram

AL

idag. Imorgon tänker jag dricka vin ! Kanske.
Har upptäckt en ny sak..när jag är stressad får jag lock för ena örat och sus i det andra. Yttre stress gör mej noll och intet. Inre stress påverkar min kropp.
Helknäppt.

Förnuftiga samtal är jättebra..Det är ju krokodilhjärnan-beroendehjärnan som övertalar oss att dricka..Bara denna gång, ett litet glas, ingen som märker..Osv..Vi måste ta tag i rodret över våra liv..Säga ja till vårt eget nyktra och fina liv..Bort med det sunkiga och fula..Kram

AL

är inte rolig just nu. Läser andras inlägg. Tack för dessa...det gör att jag på nåt vis måste hitta tillbaka. Alla ursäkter som finns har jag läst högt för mig själv och bejakat. Vädret...irritation....unna mej....slappna av...osv osv.
Patetiskt faktiskt.
Min älskade man är ledsen och orolig. Frågar om jag behöver hjälp.
Nämen detta ska jag ju klara alldeles själv.....som allt annat....naturligtvis!
Upptäckte min sorg efter kvällens Lets dance...visst är det fånigt... och jag vill inte säga det högt...för då blir det en sanning.

AL

Ordna tankar behövs verkligen. Kan inte begripa hur mkt strunt som ryms där inne i min skalle. Promenader är min överlevnad på alla sätt mentalt och fysiskt.
Och detta forum som utgörs av en mängd kloka människor som visar entydigt på "den rätta vägen".
Vi är många som trasslar och försöker ta en enklare väg.... genvägar som verkligen blir dyrköpta sen-vägar.

Mirabelle

Jag är också en sådan som tenderar att hålla grubblerier för mig själv... Det är farligt. I tystnaden kan våra hjärnor övertala oss till i princip vad som helst. Ja, jag tror faktiskt att man kan tänka sig själv till ren och skär galenskap. Tankarna tar över och förslavar vårt känsloliv, oavsett om de består av ologiskt strunt eller ej. Man behöver kasta ljus över grubblerierna. Spöken försvinner i dagsljus. Och det är väl just vad grubblerierna är, tankespöken som hemsöker oss. Uttala dem, dra fram dem i ljuset, och se dem vittra sönder och gå upp i rök :) Ta makens utsträcka hand och börja där. Du kanske inte vet hur han kan hjälpa dig. Han kanske inte vet hur han kan hjälpa dig. Men närheten kommer att göra dig gott. Det är en bra början. Kram min vän. Jag håller på dig!

AL

så är det nog.
Inlärd från barnsben att fasaden är viktigast oavsett vad som händer... om något händer då hanterar vi det till det minst otrevliga
Alltså allvarligt.. jag är perfekt till kungahus eller diplomati whatever
Jag har mvg på det området. Så jävla bra på att läsa innan det händer och lösa där å då OM det händer.

AL

födelsedag ....
ett nytt liv utan alkohol börjar 22 april ...i morgon
Träffade min finaste farbror....nykter alko...sedan 40 år bakåt...vågade inte säga som det var....men jag tror att han kan hjälp mej men vill inte oroa honom...å gud så pissit allt är....Hur i himlen ska det bli med mej....

Btt

Ja ??fungerar på samma sätt det är viktigt att komma på bara att det är så man.är "upplärd" för då kan vända skutan
Det kommer att gå bra för dej.
Våga se framåt det blir bra

Ja, det har jag också haft. Dock inte från barnsben, tvärtom. Min familj var så udda att jag själv gick in för att visa att åtminstone jag var lite normal.

Hoppas att du vågar släppa in din man. Det var när jag gjorde det som kampen blev på allvar. Däremot släpper jag inte in någon annan, där går gränsen. Än så länge i alla fall.

Du klarar det!

Mirabelle

Så jävla bra på att scanna och läsa av omgivning och situationer, avgöra risker, upprätta krigsplaner och agera på studs för att lösa allt som uppstår. I min barndom fanns dock ingen fasad. Min barndomsfamilj är skogstokig. På riktigt. Neurotiska jag framstår som ett mönster av stabilitet och saktmodighet. Jag tänkte mycket på det redan som barn. Hur man alltid fick skämmas för familjen som hade noll koll eller bry vad gäller sociala koder. Redan som barn kunde jag se hur familjens anpassningssvårigheter ledde till utanförskap för mig. Redan under mellanstadietiden bestämde jag mig för att det inte skulle bli så för mina barn. Jag blev flugan på väggen som observerade allt och alla och gjorde mentala noteringar gällande hur man "ska vara". Perfektionisten föddes.

AL

... era kommentarer är viktiga för mej...eftersom jag inte kan prata med någon om allt skit som snurrar runt i huvudet.
Idag har jag iaf börjat med ett annat fokus än tidigare och jag tror det ska gå bra. Mannen i mitt liv får vara mitt fysiska stöd och ni mitt mentala. Det ska gå bra.

AL

var vi ute och åt och sen bio. Valde medvetet kina-mat...tycker det passar dåligt ihop med vin. Skön o rolig kväll bara vi två.
Den dagen var det lätt att hålla sig nykter.

AL

är en annan dag och vetskapen att jag är ensam hemma ikväll gör att tankar på vin sätter igång.

Kan de inte bara försvinna? Så mycket enklare det skulle vara. Känner igen exakt den där ensam-hemma-grejen: "Passa på, liiite kan du ju ta..." Det är i sådana stunder man prövas lite extra. Hoppas att du klarar att stå emot. ♡

Smart strategi vad gäller resataurangval. Brukar också tänka så.