Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.

Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.

Det är svårt att förstå man har ett problem med alkohol, när man har långa perioder då inga tankar finns på att dricka och att det följs åt av en period med kraftigt intag.

----

Människor omkring mig talade om för mig att jag var missbrukare av alkohol men då jag ansåg att mina nyktra perioder var så väldigt mycket längre än de onyktra så kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå att det räknades som missbruk.
De "är du alkoholist?" tester får jag MVG på och är enligt dessa tester utom all fara.

Jag trodde inte ens att jag skulle få hjälp, utan att läkaren skulle avfärda mig som patient då jag inte hade ett "vardagsproblem" med alkohol.

Så var det inte. Läkaren delgav att jag hade ett allvarligt problem med alkohol och att det stora intag jag kan få i mig i ett svep, så finns risk för hjärtstillestånd, epilepsi och leverskador. Jag har fått bra hjälp och har gått från vansinnighets drickare till passiv beroendeperson i 1.5 år.

----

Vad det innebär att ha denna variant av ett missbruk, skrivet ur min egen erfarenhet, är att:

Jag har långa perioder som jag inte alls tänker på alkohol eller känner ett sug, tankarna finns inte alls på att dricka. Min hjärna kan svänga om från detta lugn, till att dricka, väldigt fort.

För mig kommer det som en snabb tanke som inte går att stoppa. Och drickandet tar sin plats - det rör sig inte om socialt drickande. Jag vill drar ner gardinen hemma, ser till att jag har alkohol så det räcker att täcka - fylla - som leder till ångest/abstinens- fyller på med mer för att döva abstinensen.

Så kan det hålla på i en vecka. Tills jag helt enkelt tröttnar - kliver ur mitt drickande. Städar upp runtomkring mig och går ut i vardagslivet. Då infaller en period på 3-4 månader där inget sug finns alls.

En period med att dricka skulle också utlösas om jag tog en öl spontant, där min hjärna kan lura mig - jag har ju vart nykter i 3 månader - jag kan inte vara alkoholist. Jag kan ta en öl - fungerar alltså inte, då vansinnet startar igen. Med en veckas drickande, eller mer.

Jag är alltså nykter ca 9-10 månader per år utan att tänka alkohol. Har inget sug alls. Jag dricker 2-3 månader per år med ett stort intag av alkohol. Ca 1 liter ren sprit per dag. Nästan till medvetslöshet.

Jag kräks såklart, vore konstigt annars så jag tar en stor klunk sprit - håller det nere så länge jag kan för att inte kräkas upp det (vill få ut alkoholen i blodet innan jag kräks) Riktigt vidrigt.

Mina perioder har inte kommit tätare men har innehållit mer alkohol varje gång.

Jag upplever inte att jag är fysiskt beroende av alkohol.

Jag vet inte varför jag har utvecklat att dricka på detta sätt.

Jag har aldrig ångest eller är deprimerad. Har nyligen gjort en ADHD utredning och fick diagnos medelsvår ADHD. EN förklaring kan vara bristande impulskontroll och brist på konsekvenstänkande. Då jag dricker finns det i min värld inga konsekvenser. Morgondagen existerar inte. Jag blir fixerad vid alkohol.

Jag får extrem abstinens när ingen alkohol finns när jag är inne i en dålig period. Läkaren beskrev det likt en narkomans, kan ta till väldigt drastiska åtgärder för att få tag på alkohol.

När jag gick ur min sista period Oktober 2016, så var jag uttorkad till max, sönderkräkt strupe, hade kräkts blod, åt inte en matbit på en vecka och drack 8 liter sprit på 7 dagar.

Jag hoppas det var sista gången.

----

Ni som har andra erfarenheter får gärna fylla på tråden. Kanske det kan hjälpa någon som (precis som jag) inte förstod att detta också är att vara missbrukare av alkohol.

MM

Anders 48

Tack kära MM för att du startade denna tråd! Vi är ju ett gäng MVG:are härinne som klarar "dricker du för mycket"-frågorna utan anmärkning. "Vi har inga problem". Så bra då!:-) Generellt så tycker jag att läkare/vårdpersonal/alkoholdiskussioner/problemangrepp/lösning/infallsvinklar o.s.v. "haltar" för oss periodare. När vi t.o.m. får höra att "vi använder inte begreppet "periodare" inom vården!" Nä - men vi finns här lik förbannat - och ganska många av oss. Vi HAR alkoholproblem - även om det kanske bara är 2-3 ggr/år. Lik förbannat har vi alkoholprobelm. Kanske skulle det finnas något annat sätt att "angripa" oss om man bara lyfte blicken lite och valde att se oss som en "grupp i gruppen"? Ett vidgat synsätt på något vis?

Jag själv har gillat att vara full från det datum det blev lagligt. Då var jag ung, och det var fest nästan varje helg. Gymnasietiden, när jag pluggade och arbetade utomlands under knappt 2 år, mina första jobb osv osv. Gillat fyllan helt enkelt. För cirka 20 år sedan så började jag att ta återställare - för att lindra baksmällan. Smart och klokt tänkte jag. Ett par små "jävlar" på förmiddagen så var man människa igen. Åren går, festandet minskar i samma takt - men tyckte att det var mysigt att sitta hemma o tuta i mig alkohol. Det blev en del - och då räckte inte "2 små jävlar" för att ta bort baksmällan - så jag startade en ny fylla istället. Och nästa dag, och nästa dag.......-ibland 5 dagar, ibland 7 dagar. Nonstop. Full dygnet runt. Mat: Första dagen/dagarna - sen bara alkohol, sova, alkohol, sova, alkohol. Dygnet runt.

2012 blev jag inskickad på avgiftning efter att ha druckit, tror jag att det var, 9 liter sprit på 9 dagar. Osunt att sluta tvärt efter det - eller snarare livsfarligt. Goda vänner förde mig med fast hand till Beroendeakuten. Har hälsat på dem ytterligare ett par gånger - samt även åter igen fått bed&breakfast 5 dagar sommaren 2016.

Däremellan, alla månader emellan, så vill jag ju inte ha alkohol. Inget sug, ingen önskan, inget behov. Dricker vatten, cola, eller alkofri öl - för att jag vill. Har ingen alkohol hemma - och om jag har det så är det ju ingen fara eftersom jag inte är alkis under dessa månader. (Fast det är jag ju - men har ingen önskan om att bruka).

Mina triggers är bl.a. långvarig stress, plötslig frånvaro av stress, våren och ljuset som kommer så snabbt - hänger inte med i svängningarna (kanske är det "måsten" jag värjer mig emot - och att man "svär lite i kyrkan" om man uttrycker att man inte gillar våren?!) M.a.o. så är det historiskt en jobbig tid för mig just nu - men jag känner mig lugn - jag känner mig för första gången på länge att det blir en "bra" vår. Jag får leva med det och vetskapen om att våren går över!:-)

Jag tänker på MM o Ikaros som skrivit något i stil med att vi är "övertydliga" alkoholister?! Jag både förstår och inte förstår det. Varför kan inte "vården" börja närma sig oss - och kanske (längre in i framtiden) hitta något intressant som kanske gäller för just oss - vi periodare?! Jag tycker det är intressant och jag anar att det finns något annat i våra hjärnor som får oss att agera som vi gör - till skillnad mot de som bara "måste ha några glas vin" varje dag?!

Alkoholist javisst - men är vi verkligen ihoptryckta i en och samma Heffaklump? Enklare, billigare och mer rationellt för sjuk/beroendevården kanske, men för oss?

Ämnar inte krocka med Titanic något mer, eller krocktesta min bil (eller mig själv). Det är jag klar med. Har förvisso tagit ett par öl vid något enstaka tillfälle - men skippar nu även den. För att vara på den helt säkra sidan.

Summa summarum: Mitt perioderi har sett ut som så att jag stänger in mig, super ner mig i dagar och till oigenkännlighet. Sen är det över - och då är det bara att vänta på brevet från posten - som kommer med abstinens, ångest, skam, skuld, "vad har jag gjort", förlorad matlust, självkänsla. Brevet börjar alltid med: "Kära Anders, nu är det dags att börja slicka såren....."

2 veckor brukar det ta att "primärhämta" sig (mig) - sen följer veckor med lågbrummande ångest och frågan VARFÖR?

nydag2018

Tack MM för insyn i hur periodiskt missbruk ser ut! Alltid intressant och lärorikt med andras erfarenheter om samma sak, även om det är i en annan form.

Anders 48

......och jag är ju även intresserad av hur det funkar när man kommer hem (från jobbet?) och är sååååå sugen på ett (par/tre?) glas vin - varje dag (för en del)? Så ser ju inte mitt beroende ut. Har aldrig tagit nåt glas vin när jag kommit hem från jobbet. Har kollegor som häller upp en whiskey när de kommer hem. För att fira? För att markera att arbetsdagen är slut? För att slappna av? (Eller för att det kanske i vissa fall blir flera glas - vad vet jag?). Det där vardagssuget är ett mysterium för mig - eller kanske inte mysterium direkt - men det är inget jag själv "drabbats" av. Alkholist som jag är.....

Istället så super jag mig så full att INGENTING annat fungerar. Har inga barn att natta, eller göra hemläxor med. Ingen som kan "kolla mig" här hemma. Jag tror att jag helt enkelt har en önskan att stänga av/stanna upp/bromsa - kanske bli ett "barn" utan ansvar. För något ansvar kan man definitivt inte ta när man är plakatfull dygnet runt. Det kanske är just den "upplevelsen" jag vill ha - att under en tid (några dagar) vara helt frånkopplat från samhället utanför? Inte vara med helt enkelt. Att vara utan eget ansvar, eller känslan av att inte ha ansvar. Jag har ju fortsatt ansvar för att försätta mig i denna situation. Det är ingen dödslängtan - jag vill leva. Jag vill bara inte "vara med" under en period. Kan det vara lite så? Visst jag kan "inte vara med" ändå om jag vill. Dra ner persiennerna, inte svara i telefon och vara oanträffbar under några dagar ändå, men det skulle vara konstigt om än fullt möjligt?! Men om jag drar i mig några liter sprit så försvinner ju sådana tankar och ersätts istället av "jag skiter väl i om telefonen ringer, och ger blanka fan i om det är sol- och badväder utanför fönstret". Då är det bara fyllan som kan få mig att pausa livet några dagar. Detta har ju förstås en enorm prislapp kopplat till sig. Jag vill kunna "pausa livet" ändå ibland - det tror jag att de flesta av oss har behov att göra. De flesta gör det utan alkohol. Jag håller som bäst på att försöka lära mig det. Det känns som att det går bra - jag verkar ha hittat en väg.

Kan inte riktigt släppa det där att man inom sjukvården inte vill se oss periodare med lite andra ögon än andra alkoholister? De borde finnas någon anledning till att vi funkar som vi gör? Naturligtvis så är det väl få periodare som börjar som periodare direkt efter alkoholdebut - men efter ett antal år så tycker jag iaf att man kan se en skillnad på de som blir "varjedagalkoholister" och vi som kör hela spritpallen på en vecka och sen lägger ner (för den gången). Är det så enkelt att det är lättare inom vården att dra alla över en kam - och köra en standardbehandling för alla? Eller är det så att forskning och beprövad erfarenhet visar på att vi alla bör behandlas på samma sätt? Jag vet inte - och har inga illusioner om att jag skulle vara lite mindre alkis för att jag "bara" är periodare. Närå, alkoholproblem har jag allt. Rätt allvarliga såna. Men idag, efter ett halvår nykter så är ju mina värden bra - och jag skulle klara mig utmärkt (igen) på "testet" - som skulle visa att jag är utom fara, och inte ens har ett riskbruk.

Hur många är de som har periodproblem som tar dessa utmärkta testresultat som en intäkt för att de inte har några problem? Skulle man kunna nå dessa på något sätt - tidigare? Förändra frågeställningarna, och få in perioddrickande i de annars genomtänkta frågeformulären, för att på så sätt fånga upp personer med detta beteende innan det går för långt. De kanske kan komma till insikt några år tidigare - och i bästa fall ges en möjlighet att ta/få hjälp tidigare?

Bara klurade lite i största allmänhet....... Den f-rbannade vårsolen väckte mig - har väl aldrig skrivit härinne kl 06 på morgonen. Men nu är en mäktig mörkläggningsgardin beställd till somrummet. Det skall bli riktigt mörkt i sovrummet. Modellen hette "Black Out". Lite ironiskt att den skall hänga vid sidan av sängen där ett antal "blackouts" har ägt rum. Nåväl bättre att den sker i form av en gardin - och inte i närliggande säng:-)

JenniferZ

Jag tycker att det är himla intressant det du skriber och funderar om. Jag tillhör de som har druckit varje dag- skulle aldrig kunna vara periodare. För mig känns också dessa två 'varianter' av alkoholism så väsensskilda. Konstigt att de behandlas så lika. Eller? Ska följa denna tråd och hoppas det kommer fler svar ?.

Som Anders43 skriver i så har vi enligt vården samma sjukdom som vardagsintagarna. De som smuttar varje dag.
Varför finns ingen forskning på detta? Vi är en grupp i gruppen. Som är lätt att missa. Lika lätt som vi inte inser att vi har alkoholproblem.

Jag har trots detta fått bra hjälp, jag har blivit tagen på allvar. Det finns bra hjälp att få.

Men jag vet att om jag sitter i grupp, typ AA, så är det svårt att känna igen sig när folk beskriver om sitt dagliga sug,
och nu är fredag, jul och midsommar och katten dog - nu är jag sugen.

Min beroendehjärna struntar fullkomligen klockslag och vilken dag det är.
Vrider det till så går det fort och jag kan icke ta mig ur innan jag har druckit klart.
Det är som två rum jag kan kliva in och ut ur.

Jag har dessutom alltid känt mig jävligt konstigt, för detta är ju minst sagt ett okvinnligt sätt att dricka.
Man läser ofta - pappa - farfar - morfar var periodare. Få kvinnor som uttalar att de har periodiskt drickande.
Kanske för att man som kvinna skäms över att inte vilja stå med ett cavaglas i handen i solnedgången,
utan man shottar och häver öl som värsta byggarbetaren (Jo jag vet man kan vara byggarbetare och inte häva öl och sprit)
Thats me.

Bira direkt ur flaskan. Inget sött sliskigt. Gin/Vodka/Wirre. Rakt upp och ner. Jag har alltid fått höra att jag har ett "manligt" sätt att dricka.
Supa ner folk under bordet, tävla vem som kan häva mest, Mariestad. Inget glas tack. Nu kör vi. Dricka mycket och fort.

Skråla på fotbollsmatcher med en bira i näven. Värsta huligan fasonerna.

OBS jag ser inte manlig ut. Jag är väldigt kvinnlig i mitt övriga sätt. I min mammaroll och är fåfäng och fixig med mig själv.
Men jag är född med supargener och med mentala pungkulor.

Det är inte mängden och hur ofta vi dricker som räknas, det är konsekvenserna av drickandet.
Att supa under ett spinningpass är en konsekvens.
För ingen som inte har problem med alkohol gör så.

Hepp och hej å kram

MM

Lovar att jag kunde ha tagit WM guld i att ta återställare. Under den veckan jag dricker så är ju allt numera konstanta återställare. Då gäller det att alkoholen inte får gå ur kroppen. Då återställer man 7 dygn i sträck. Fyller på hela tiden med ca 10 cl i timmen. Idioti är vad det är. Vansinnighetsdrickande. Dipsomani.
USCH!

Är ditt sexmissbruk eller alkoholmissbruk aktivt i perioder?
Vad är skillnaden på “vanlig” missbrukar och periodare?Hur förhindrar man att hamna i en ny period, när jakten efter ”drogen” efter en ”tor” period igen överstiger alt annat som pengar, arbete, relationer till barn å släkt egna löten och mål och inte minst egen erfarenhet om vad som hända föra gång, man startade en ny period.

Periodaren är missbrukaren, med et on/off beteende mönstret –
personen har inget problem med att dra i handbromsen och tvär nita efter nått toppfart – orsaken kan vara att någon har kommet på personen eller att man själv sagar stop ”aldrig” mera.

Alt eller inget mönsteret kan oftast avspeglas i personens övriga sätt att hantera livet på – svart vitt tänkande, hatar sig själv eller upphöjer sig själv till konung kan vara väldigt kritisk mot andra och väldigt eftergiven mott sig själv.

Periodarens psykologiska vinst är att slippa ta ansvar för sitt beteende och känna smärtan i mislykkandet. Man är så bekvämt övertygat om att detta aldrig kommer att hända igen. Man överser bekvämt all tidigare erfarenhet. All logik pekar på att precis samme sak kommer att hända om personen inte gör en drastisk förändring i sitt agerande och sitt tankesätt. Ett tankesätt som ”det kommer aldrig att hända igen, detta var så frugtansvart att det gör jag aldrig igen” Detta tankesätt skydda personen mot den nästan obärliga smärta det är att känna efter och fråga sig själv – varför mon jag började igen – men det är där gullet ligger, inte i att sluta, for det kan periodaren, inget problem.

Detta är ett väldigt destruktivt och smärtsamt sätt att leva på, eftersom personen och omgivningen blir lurad. Det värsta med dessa ”vita” perioder för en missbrukare är att personen faktiskt lyckas i sitt uppsåt att lura både sig själv och sin omgivning. Det tycks som om alla vill blir lurade.

Det stora problemet är att periodare sabbt faller tillbaka efter en aktiv period till ett alt är bra, alt är normalt, se jag har ingen problem, jag är ju ”torr” läge. De tycker inte att de har allvarliga problem och söker kanske hjälp, men tar det inte till sig eftersom problemet är borta – i aktiva perioder kan de sluta med att söka hjälp eller intagen en augant och distanserat hållning till behandlaren, den anhöriga eller till värden i almenhet – jag har koll på läget tack, attityden är väldig vanlig.

Alt detta gör att denna grupp är väldigt svårt hjälpt, de har svårt att bryta detta destruktiva mönster och svart att få och ta till sig hjälp. De är oftast bara mottagliga för hjälp ett par daga efter en aktiv period, därefter faller alt tillbaka till ”normal” igen.

Man är inte ”bara” periodare
man är precis lika fast som den som missbrukar regelbundet.Kanske hårda drabbat, da många periodare aldrig förmår att fortsätta behandling i den ”normale” perioden och på det viset aldrig får brytas med det destruktiva mönstret.

Det positiva är att periodare förstår något som många andra missbrukare inte förstår krig sitt missbruk. Periodaren förstår nämligen att: Jag ska inte göra det, jag måste låta bli, jag måste hålla mig nykter…jag skadar mig själv och de människor som är viktigast i mitt liv. Jag måste sluta och det gör personen också, men tyvärr bara för att så småningom om att uppleva ännu ett misslyckande, nämligen att gå tillbaka till sitt gamla destruktiva beteende igen.

Det allvarligaste med det periodiska missbruket är att det finns en ökad självmordsrisk på grund av alle de misslyckade försöken att hålla sig nykter och att man sårar sina anhöriga som man lovat nykterhet.

Periodare håller sig nyktra med viljestyrka, det man kallar “de vita knogarnas nykterhet”. Detta håller max 3-6 månader sen kommer återfallet. Eftersom personen inte har lärt sig nya väga och strategier till att handskas med livet. Missbruket blir ett sätta att hantera livet igen. Hur destruktivt, ologiskt och irrationellt det än är både för missbrukaren själv, för familjen och omgivningen, så är detta periodarens öda tills personen inser att den gamla on/off strategi INTE fungera als. Når personen har kommet till denna insikt att det är i den ”normala” perioden att insatsen är alt avgörande, att det är här personen har möjlighet for att lära nya väga och förändra sitt destruktiva mönster.

Lösningen ser ut såhär: Ett strukturerat och planerat uppgift baserat förlopp (Ett mätbart förlopp så personen kan se om han eller hon har jag gjort sin uppgift idag för att hålla sig på spåret eller inte), med fasta rutiner och uppgifter så personen inte ”tillåter” sig att falla in i sitt ”alt är normalt, jag behöver inte detta tänkande”. Når periodaren kommer till denna insikt och är villig till att träna och göra jobbet kontinuerligt i en fast rutin över en längre period (fast personen inte känner att behöva det, men vet att det gör man) – då händer där saker.

Struktur, uthållighet och nya fasta dagliga mätbara rutiner är avgörande för att en periodare skal bryta sitt destruktiva mönster.

Citat Ellen Krogh
Källa: Newhabit

------------

Texten är lite konstigt, vet ej om hon är norsk?!

Anders 48

Jag har läst den nu flera gånger - och måste säga att mycket av det verkar stämma bra med hur periodare fungerar. Texten skapar även lite rädsla hos mig. Rädslan att jag inte vet om det kommer att hända igen? Jag frågar mig om det är jag som bestämmer? Har jag tillräcklig styrka och lämpliga verktyg till att stoppa impulsen? Jag vill ju så gärna tro att jag har lärt mig något. Vissa dagar både tror och känner jag att det är så. Andra dagar så vet jag verkligen inte. Har jag lärt mig något över huvudtaget? Ambivalent. Därför får jag även lite "oro" i magen när jag läser texten. Är jag stark eller skör just nu? Är jag "safe" eller är jag ute o vadar i vatten som plötsligt blir för djupt att vada i?

JUST NU så är jag safe - jag är nykter! Jag har inget sug! Jag har ingen önskan om att dricka alkohol. Och det omfamnar jag helhjärtat. Punkt.

Va inte rädd. Idag är du nykter och inte sugen på att dricka. Var tacksam för det. Om det händer im, så ta det då. Punkt. Äh du har ju blackout-gardinerna nu, dra ner dom när rycket kommer. Jag har nog en sådan period just nu. Den där dra ner gardinen och dricka. Nu har jag dragit ner gardinen utan att dricka denna gång. Time outen från livet. Ligger på soffan och bara stirrar i taket.

Jag känner inte igen; “de vita knogarnas nykterhet”. Det var ju bara ren viljestyrka de första 6 månaderna innan jag hade ställt om hjärnan.
Brukar inte heller få kämpa i de bra perioderna jag har haft tidigare - då är jag bara nykter(ist). Finns ingen kamp att vara nykter. Jag tänker ju inte ens på alkohol. Och så har jag fattat att de flesta upplever det.

Dålig period=Manisk och "narkomaniskt" driv kring A.
Bra period=totalt ointresserad av A.
Inga vita knogar här inte.

MM

Det är många som ifrågasätter just detta.När jag har berättat hur min pappa drack (som periodare ) för folk så var det som om dom inte tyckte de va så farligt -Det är väll bättre än att dricka var och varannan dag. Eller - Alla dricker ju på semestern.De folk inte förstod va att han höll på att supa ihjäl sig varje gång han hade sina semestrar.De någon kanske drack på 3 månader drack han på 1 månad. Alkoholen va det han andades för då..!

Min pappa var periodare i ca 10-15 år. Innan dess så drack han oftare, men hans jobb blev strängare ang alkohol policy och hade även kontroller så då blev det endast när han var ledig.Men det blev ju sjukskrivningar ofta efter ledigheten pga att han inte kunde sluta.Vet inte vad som skedde för sen så blev de endast på semestern (sommaren.Skedde någon gång på vintern oxå) Och det det första han gjorde var att korka upp *Absolut vodkan* och sen drack han MANISKT dygnet runt till ca 1 vecka innan han skulle börja jobba. Han va ju tvungen att trappa ner pga abstinensen (som var hemsk att se)
Han var hos läkaren en gång och han va tuff och hård och sa ca -Du får välja mellan att leva eller dö.!
Så nu till sommaren har han varit nykter i 10 år ?

Wow, heja pappa. 10 år. Stort. Är han trygg i sin nykterhet? Hur resonerar han kring det, nykterheten? Intressant med att höra om en som har vart nykter länge från periodproblematiken.

Precis så är det. Människor i min omgivning har ju trott att jag har vart helnykterist. Jag dricker ju inte med dom. Inget behov. Det dom inte har vetat om är ju att jag i intervaller drar mig undan och dricker mycket som du skriver, maniskt. Inte lätt för andra att se det. Vi är ju dom som sköter oss till gränsen till larvig perfektion. Ingen ser. Vi döljer det bra. Undrar hur många som dricker såhär utan att det någonsin märks?

Men du har sett och du har förstått.

Tack för att du delgav din erfarenhet av problematiken.

Kram

AlkoDHyperD

Förmodligen kan jag det även idag.
Men ett glas vin eller ett par öl ger mig ingenting. Smakar inte ens gott. Jag har aldrig velat dricka bara ett glas. Inte ens under alla de år jag inte trodde jag hade problem längre.
Risken finns alltid att jag väcker demonen. Kanske inte första, andra eller tredje gången, men hur vet jag det? Minsta antydan till berusning är som att reta upp ett sovande monster.
Dricka utan att känna någon som helst berusning - var går gränsen?
Varför dricka ett glas av någonting jag inte tycker om utan att ens få ut något av det?
Svaret på din fråga - och det här gäller ju bara mig själv - jodå, skulle säkert kunna. Finner det bara helt meningslöst.

Rosen

Jag funderar lite på vad E.K. menar med ” nya fasta mätbara rutiner”. Är det något man kan köpa av henne? Priserna är ganska saftiga, vilket man kan se på företagets hemsida.
Jag står också lite frågande inför att en ”periodare” skulle känna sig bekvämt övertygad om att det aldrig kommer en ny period.
Det gäller åtminstone inte för mig som kämpat med detta under många år.

Behovet finns inte för mig att dricka under en bra period. Känner aldrig det begäret att "bara ta ett glas vin".
Är jag i en bra period så reflekterar jag inte över alkohol, på gränsen till avsmak för det. Tycker det luktar illa.
Smakar illa. Till skillnad då mot en dålig då jag kan gå igång på doften av handsprit. Får stänga
av tv när det kommer alkoholreklam, allt kring alkohol triggar på ett maniskt sätt.

Skulle jag kunna? Ja men med stor risk att dra igång en ny period av drickande.
Skulle jag t.ex ta en öl så väcker jag behovet att vilja dricka. Det kanske inte kommer omedelbart,
men den glödande kolen har fått lite luft under sig och kan flamma upp.

Men två öl i min värld också helt meningslöst. Blir jag inte riktigt full på det som serveras så avstår jag hellre.
2 öl eller 2 glas vin, är inte intressant - då tar jag hellre vatten. Jag tror att periodaren inte uppskattar
smak och doft som andra.

Vi dricker för att bli fulla, väldigt fulla och det är där vårat driv ligger.

Jag är också lite osäker på det med rutinerna. Mätbara? Hur mäter man dom?
Hon kanske menar att man ska ha en ordentligt struktur på sin målsättning.
Hur man ska hantera tankarna nästa gång tankarna på A kommer.

Den hjälpen kan man ju naturligtvis få genom en vanlig beroendeklinik på remiss
av VC. Det är väl lite så min hjälp har sett ut, en mall för konsekvenstänkandet och
att lära mig se vad som händer om jag dricker. Och hanterbara metoder för att övervinna det.

Det tror jag är väldigt individuellt hur man går tillväga med sin metod. Alla är bra om man
inte dricker.

Jag har nog den känslan att aldrig mer dricka när jag har gått ur en period.
Då känner jag mig väldigt övertygad om att detta aldrig mer kommer att hända.

Känner också igen mig i att hjälpen måste komma de kommande dagarna direkt efter ett fylleslag.
När ångesten fortfarande går att ta på.

När det gått nån vecka eller två är jag igen övertygad om att detta kommer inte
hända igen och jag ser då inte mina problem.

Hej igen...!

Min pappa är väldigt trygg i sin nykterhet.Och även jag som är anhörig är säker att livet med A är över för hans del.Jag vet att de är inget man ska säger eller ska vara säker på.Men här kan jag faktiskt säga det. De är svårt för mig att svara på hur han ser/känner och resonerar om sin nykterhet.Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att pappa tänker på A överhuvudtaget idag.Men det som gav honom den första motivationen va ju att läkaren hade rätt.Han fick ju en hjärtinfarkt 1 månad efter sin period och fick göra en baypass (sen var den inte helt relaterat till spriten.Men om han hade druckit så hade han inte levt idag.Till 100 % säkerhet ) Och det skrämde nog honom.Men tror även att han var mottaglig just då (för han hade redan diabetes och det sket han fullständigt i när han drack och Ink medicinen) Om det hade skett 5 år innan så hade han säkert "glömt" de och tagit sin period igen senare.Man glömmer ju lätt. Men som sagt så har han inte A i tankarna längre.Blivit en naturlig sak.Om nu inte någon tar upp de eller han ser/pratar med någon onykter.Men de stör honom inte och även uttryckt -Det är inte värt det.Dom första 2-3 åren var svåra för honom.Man fick höra små pikar ibland som ex - Han ville ha beröm,lite förnekelse i vissa stunder osv.Hans beteende var ca densamma som före hans perioder.(Och dessa pikar och beteende kom bara när han skulle egentligen ha varit i en av sina perioder ) Men skillnaden va att han inte började dricka. Även jag som har utvecklat ett beroende kan ha svårt att förstå vad som skedde.Pga man lärde sig och förstod att snart är perioden inne för att han skulle började dricka! Och den var så stark.

Tänkte skriva ett senarium så man kanske kan se skilladen.Vi alla är olika och allt är inte svart eller vitt. Så jag kommer jämför ett exempel av mitt drickande med pappas när han var i sin period. Mitt beroende handlar om att jag dricker varje dag, bedövar och har ett sug (varit så i ca 5-6 år) Pappa hade månader av nykterhet.De skedde även att det tog ett år till nästa sommar.Och då söp han från dag ett och 1 månad framåt.Någon som annars var stark,öm,ordentlig och lugn och som skulle gå över lik för mig och min syster, blev istället en person som ligger i hallen med sin egna spya runt omkring sig.Som sen gör allt för att komma upp för att få tag i flaskan i köket, och som inte bryr sig att byta sin tröja som var nerspytt (och detta var ett mild exempel)

Ett senarium/exempel/skillnad..

Jag vaknar och jag känner redan innan jag öppnar ögonen min bakfylla. Antal tankar som hopplöshet,ånger och ledsamhet kan komma innan jag ens har öppnat dom.Sen sätter jag mig upp.Och tankarna fortsätter - Jag måste sluta! Hur och när,vad ska jag göra osv.Jag går in på toa.Borstar tänderna och kan tvätta av mig lite försiktigt.Sätter mig igen för att ta en ciggaret och kan öppna en öl.inte alltid men oftast.Och de är för att "trolla" bort min bakfylla och få mitt lugn.Jag kan säkert smutta på den i en halvtimme/timme.Det kanske blir 2. Sen kan jag fortsätta med min dag eller går jag och vilar en stund till..(4 dag nykter nu igen ) Och sen lever jag en fasad och gör allt för att ingen ska få veta

Pappa vaknar.Han sov oftast bara någon timme och var fortfarande full. Han häller upp ett glas med sprit och sveper den direkt, eller tog han flaskan och drack direkt ifrån den. Vinglade ut till köket med flaskan i handen och tog en ciggaret och fortsatte och dricka.Pappa sket fullständigt om någon såg eller visste.

Och sen efter perioden så va han sitt riktiga jag ingen (var som inget hade skett ) Världen bästa bamsebjörn till pappa. Den tjatiga,överbeskyddande och som ställde upp 24 h om dygnet med allt, vare sig när jag var yngre eller när jag var vuxen.Han slutade när jag var 25 och han var 55. Men då hade jag utvecklat ett missbruk.Men man ska överlämna tronen inom familjen sägs det ju (skämt och sido ?)

Detta blev långt.Men problematiken finns och man måste börja se allvaret i det. Allt handlar om beteendet..!

Ursäkta för min stavning och grammatik.Alltid varit dålig på det men hoppas ni förstår.

Stort tack för ditt fina inlägg om din erfarenhet kring periodiskt alkoholism. Det är så stor skillnad på de olika sätten, att vara missbrukare och beroende. Jag hoppas du kan få hjälp att gå i samma fotspår som din pappa. Och då menar jag såklart den nyktra vägen (inte att du ska bli periodare) Tusen tack att jag fick läsa. När jag läser om andra erfarenheter så förstår jag lite bättre min egen problematik.

Finns det en risk att du kommer utveckla intervalldrickande, tror du?

Kram

MM

Vi vet ju oftast inte anledningen till att en period drar igång.

Men när ni slutar vansinnesdrickandet. Vad är det som får er att sluta? Anhöriga som ställer krav? Akut alkoholförgiftning som resulterar i sjukhusbesök?
Slut på ledighet?

För mig så om det inte är pga något av dom ovanstående en känsla av att nej fy nu räcker det. Och när jag tänkt så, så kan jag även fast jag är abstinent som en heroinist, hälla ut resten av alkoholen utan problem. Om jag nu skulle råka ha kvar något, inte så ofta dock..

Tänk om den känslan kunde hålla i sig resten av livet

AlkoDHyperD

Rädsla. Antingen för att dö (som senaste perioden) eller rädsla för att hamna i en period liknande den senaste (den rädslan hjälpte mig stoppa innan helgåterfallen i höstas spårade ur)
När jag insett att bara turen räddat mig från allvarliga konsekvenser
Eller när alkoholen inte längre gav någon annan effekt än abstinenslindring.
Eller när jag inte orkat dricka mer och kroppen säger ifrån.

Nej jag bara ställer mig upp, som att jag har tröttnat på att dricka. Som att det är klart för denna gång. Borstar av mig och går (gick) vidare.
Kan kliva ur dessa perioder med en fingerknäpp. Och kliva i en dålig period lika fort. Jag var säkert i behov av läkarvård vid mitt sista race men klarade av det hemma själv, vilket övergår mitt förstånd. Jag hallucinerade.

Såg du alkoholens offer som gick häromkvällen på SVT, Louis Theroux? Om inte kan jag rekommendera den, då det var en ung kille som drack på detta vis.