min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Elise64

Spännande det ska jag lyssna på!
Jag försöker parallellt med vinet ta bort socker och snabba kolhydrater som också är ett sug hos mig... ha en bra dag!

Om jag minns rätt är santorini, som ännu skriver här ibland, en av dem som hade hjälp att ta makten över alkoholsuget genom att äta enligt LCHF. Lycka till! / mt

Nä kan inte skylla på det. Har inte depression, utred och visade inte på den diagnosen.
Det är mer som "alla känslor man kan ha" kommer på samma gång. Skriker i kroppen.

Men bättre idag så får se om jag vågar gå ut, alltså jag har inte fobi för
att gå ut men för många uteserveringar runt om där det är lätt att slänga
ner bakdelen..... :( Och där ska bakdelen icke vara.

Ja du, socker och carbs. Periodare med det med. Mår inte bra av det och försöker att inte. Men slarvar ibland.
Nu när jag äter Concerta - Elevanse så ... äter jag kanske för lite. Man tappar ju matlusten totalt av dessa.

Jag gillar att läsa allt om hur mat påverkar oss. Strikt LCHF är för mycket fett för mig. Provat många gånger och
mår illa av allt fett. Men jag äter när jag äter fett - bara bra fetter.

Hjärna och mage sitter ihop. Läser mycket om mat och hur vi påverkar hjärnan med var vi äter. Jag är inte processerad mat.
Mycket Rawfood, medelhavskost, antiinflammatoriskt.

Ska kolla länken

:)

Hänger ihop. Märker att A-sug försvinner när jag äter lite socker, och tvärtom. Kan mota bort akuta sug med en banan och kaffe. Det där hänger ihop, antar att dessa centra ligger nära varandra i skallen. Eller kanske är det samma centra? Inte bra på hur våra hjärnor fungerar. Minst min egen. Den lever sitt eget liv. Äter inget när jag dricker. Tappar matlusten helt och går ner väldigt mycket i vikt i min dåliga period.

Hade extrema sug efter socker när jag slutade dricka.

Undrar hur det kommer sig, - jag slutade tvärt med kakor, godis, etc, för några månader sedan, och det har inte varit några som helst problem! Jag har istället fyllt på med massor av god näringsriktig mat av alla de slag, så det är inte ett dugg synd om mig!
Men det är intressant det där, vad det är som driver oss. Kanske har det en del att göra med att jag växte upp i ett spartanskt hem, nästan utan sötsaker av alla de slag?. Vi hade självhushållning och bodde långt från affärer,... vilket säkert hjälpte till. Så sockret har aldrig fått något grepp om mig. Och alkohol smakade jag inte förrän i 20-årsåldern.... och är nu minimalkonsument även på den fronten.... Lucky!

av Bitten. Jag är också superintresserad av hur maten påverkar oss. Är med i en Fb grupp Sockerbomben i din hjärna och beroendet och kampen mot suget är lätt att känna igen.

Anders 48

....o ta med "alla känslorna". Det tänkte jag göra. En tur på cykeln ut mot Djurgården - med mååååånga uteserveringar längs vägen där det garanterat kommer att vara smockfullt. Alla är ju så lyckliga och har det så mysigt och har så bra konversationer, och allt är harmoniskt och allmänt "chill". Eller? Jag brukar ibland tänka på de som sitter där, att några sitter där för att de "måste". Några sitter och botar baksmällan eller abstinensen. Ett glas i solen blir 5. Kanske ingen konversation alls. Ingen harmoni och allt annat än "chill". Just de personerna tänker jag på. De sitter ju också där. Och då blir mitt eget "sug" att mysa med ett glas i solen som bortblåst. Bara en egenstrategi - jag unnar verkligen alla som kan att sitta där o mysa o "chilla". De allra flesta kan ju faktiskt det - så är det ju. Sen slipper jag gärna se det på Facebook - men det är en annan diskussion:-)

Lim

Hejar på dig MondayMorning och jag är helt säker på att du kommer att komma ur detta ännu starkare än tidigare. Du klarar det!!!

Många kramar!

Det är säkert olika gånger hur starka vi är som man kan tänka förnuftigt när vi ser andra dricka. Det var som du skrev till mig MM, minsta osäkerhet, kring alkohol gå därifrån. Inte värt risken att falla dit..Bättre dagar kommer..

Jag har läst i din tråd och blir lätt bestört (men inte förvånad) över att alkoholtankarna kommit hos Dig. Att jag inte är förvånad beror på att jag känner igen periodiciteten hos mig själv. 1 1/2 år är den tid det brukade ta för mig innan alkoholdjävulen dök upp på allvar. MEN den försvinner när du ridit ut stormen, vilket jag är övertygad om att du gör. Att jag är övertygad om detta beror på att du skriver öppet om tankarna här samt att du brände ögonbrynen. OM du prövar alkoholen är det ju det viktigaste du har som blir bränt, nämligen hjärnan den som konstituerar den fantastiska och sammansatta människa som benämner sig MM.
Hälsningar från Rom där du hade en fin tid med din dotter. Hälsa henne förresten och säg att jag tycker hon har en fantastisk mor.
Stor kram från
Ikaros

Hej MM
Känner mig litet orolig för Dig. Hoppas (och tror) att det är ogrundat men som jag skriver i mitt tidigare inlägg är just cirka 1 1/2 års nykterhet kritiskt för mig. Hör av DIg.
kram
Ikaros