Jag har skrivit och haft tråd i * De vidare livet* som - Min vilja kämpar. Men det passar inte in längre i min situation.Jag fick ett bakslag och har väldigt svårt att komma tillbaka..!

Men som någon skrev till mig där - Nykteristen i mig kommer inte få ro tills jag är nykter igen ! Så jag kommer återvända dit igen !!!

Mirabelle

Du har kämpaglöden kvar. Nu blåser vi liv i den, så det blir en stor flammande brasa! Du kommer igen :)

Är till för att flyga Miss Mary ?? När jag hittade Alkoholhjälpen så var det en självklarhet att jag skulle ha -Det vidare livet.Pga de fanns inget annat alternativ för mig.De var allt eller inget.Men mitt liv nu är ett annat kapitel så därför jag förflyttar mig hit.Och tids nog när jag finner mig igen så blir det ett nytt kapitel igen i mitt liv och då blir det -De vidare livet igen ? Våga tro på dig själv.För de livet du har idag är det som räknas.Här och nu ?

Tack Mirabella ? Det måste jag ha.För att gå tillbaka till det helvetes liv man hade går inte.De får inte bli så.Flammande brasa låter SUPER, Som ett jäkla majbål då ?

Under alla år som jag drack så trodde jag att jag inte kunde hantera mina tankar,känslor, ältande och mitt grubblande som nykter.Jag kunde bli så manisk så jag kunde spela upp saker och ting om och om igen i huvudet men kom aldrig till en lösning.Oftast pga de inte fanns någon.Det kunde vara en situation/händelse av olika slag,och de kunde vara i veckor och månader från och till med samma sak..Men jag hade helt fel. Jag ältade och grubblade även när jag var nykter Men jag kunde kontrollera tankarna bättre.ibland kunde jag till och med släppa de.Det var alkoholen som förstorade varje känsla och tanke när jag drack,lät mig tro att jag inte kunde hantera dom.Även om det låter konstigt så kan jag ändå sakna vissa delar av det.Pga att jag fantiserade och kunde gör min "filmklipp" i huvudet.Men den fantasin har jag inte som nykter.Och sen vågar jag inte riktigt låta mina tankar flöda helt vilt,pga jag vill inte bli manisk eller få obalans i mitt tänkande.Men vare sig så kan jag sakna de ?

Ca 1 h promenad i rask takt.Vissa andra övningar hemma (Har nog inte gjort detta på åratal).Svetten rinner och det känns sååå skönt.Men jag är en RIKTIG blondy, för dum som jag är så duschar jag innan jag gör det ??
Nä in i duschen igen och sen gå och köpa onyttigheter hihi ?

Ha en fortsatt ljuvlig kväll ni alla kloka kämpar ?

Heja dig Miss Mary -Bara PO det ? ? (ja jag är skåning hihi )Tycker själv det är sååå tråkigt att träna .Men vem vet de kanske känns bättre när man har kommit in i det ?? Så länge det inte blir maniskt.Måste trötta ner myrorna i kroppen.Behöver struktur i livet.Va nog en del varför jag tog mitt återfall.Jag slutade dricka men mitt beteende var den samma -Skulle bara.Jag gör det sen, Jag orkar inte..!

Det gör du rätt.Egentligen spelar det ingen roll vilken tråd man är i.Så länge det känns rätt för sig själv.Man blir ju inte nykterist pga tråden ?

Har precis varit hos tandläkaren.Var redan frusterad innan jag gick ditt.Han har lagat en tand som inte har kännts bra på två besök men den har inte blivit bättre även om han har "fixat" till den igen och igen.Och det är sådan irritation som kan trigga igång mig. Hoppas det känns bättre nu när bedövningen släpper ?

Ha en superduper dag i vårvärmen ni
alla ???

Vaknade i morse av något.Skulle vända mig om och då satt hunden och glodde intensivt på mig med sina svarta fina ögon.Och pep så huvudet hoppade lite försiktigt.Ville somna om,men märkte att jag var relativt pigg.Så jag satte mig upp.Kl var ca 08:30.Under årens lopp så har jag "lärt" henne att ha sovmorgon.Och oftast har jag gått ut med henne på natten för att kunna sova längre dagen efter pga jag visste att bakfyllan skulle vara där när jag vaknade.Om hon har väckt mig innan har jag blivit jätte irriterad.Skuldkänslorns flödar nu ? Jag ville ta de lungt och få dricka mitt kaffe i lugnans ro imorse, men hon höll på.Så irritationen kom.Jag vet att de är fel av mig men den byggs upp i mellangärdet så jag vill börja gråta.Men jag tog mitt förnuft till fånga och klädde på mig och gick ut med henne direkt.Och vilket härligt väder.Bara gå och bara vara! Och det är tack vare henne ❤️ Jag har även varit en sådan idiot förr när jag har varit bakis att jag har trott att hon har försökt och lura mig för att komma ut.Som hon skulle manipulera mig..! Hur självisk kan man bli..!

Kramar till er alla..!

Elise64

Han har också vant sig med sovmorgon! Imorse bjöd han mig på en underbar promenad... hunden är vår bästa vän! Deras uppgift att älska och förlåta❤️

"städat" och donat hela dagen.Och nu ser de värre ut än när jag började.Det gick super först.Dammade och plockade bort och slängde saker.Sen gick det bara neråt.Började helt plötsligt möblera men ångrade mig. Hann ta tillbaka vissa saker där dom hade varit.Men låter de andra vara för jag kom på att jag behövde tvätta så jag sprang ner för att se om det fanns någon tid.Och de gjorde det.Så jag slängde in en tvätt. "Glömmer" bort alla saker som jag har dragit ut från skåpen och som nu står och ligger överallt.Helt plötsligt får jag för mig att göra en egen tavla av ramen jag har hemma.Börjar att klippa,limma och spika.Tyg överallt.Kom då på att jag skulle ju ha rengjort ugnen,men medlet hade redan stelnat. Sätter mig och tar en cigg,och då började jag fundera ang mina fönster -Dom behöver gardiner.Så jag går ner källaren och ser efter.Hittar några som jag hade i min förra lgh.Så jag satte upp dom.Men de såg för jäkligt ut så tog ner dom igen.Jag började må ila och kom på att jag inte hade ätit något idag.Så gick och handlade.Blev det något lätt!? -Nädå. Jag skulle visst göra en middag för 4 verkade det som.Jag satte mig och åt när jag helt plötsligt kom på tvätten.Kom ner nästan precis innan dörren skulle låst av sig själv.Får upp min blöta tvätt. Sätter mig och fortsätter och äta.Så nu sitter jag här med saker överallt,fullt med disk och fullt med sopor, och sen får man inte glömma min blöta tvätt och en halv gjord tavla. Och de "sjukaste" är att jag har tänkt en antal gånger under dagen - Fy vad det skulle varit gott med någon öl när allt är klart,fint och rent.Var som jag inte såg att det blev värre och inget blev gjort..

Så typiskt av mig att bli så disträ-Jag i ett nötskal.Jag behöver inte A för att vara yr..?

Ursäkta, men så befriande härligt att läsa om din fixardag. Tur att det inte blev klart någon gång, så slapp du tänka på öl...

I morgon är en ny dag! ♡

Jag kanske har missförstått det helt och hållet.Men om inte. så kan de ge mig en viss förklaring om vissa saker och ting som jag inte har förstått/haft förklaring till.

Jag läste mycket här igår -överallt.Någonstanns så skrev någon om psykisk beroende och fysiskt beroende.Just då så reflekterade jag inte så mycket över det.Men sen kom funderingarna vad de egentligen betyder.Jag vet skillnaden mellan dom två.Men kanske inte riktigt vad det menas.Jag gick in och läste mycket om de. Och fann mycket fakta ang de.

Men hur ser/känner man skillnaden mellan dom två egentligen?? Hjärnan styr ju allt även om man känner kroppsligt sug?? Hur kan det visa sig??Är det så att man omedvetet känner/tänker på något som man kanske inte reagerar att man har gjort,och då kommer suget??.Och när man har fått suget så börjar man hitta ursäkter/anledningar för att dricka.Så det blir psykiskt ?? Eller är det verkligen kroppen som får ett sug.Att man har skadat kroppen så pass att "abstinens" finns kvar för alltid (men i små doser) och de är det som är det fysiska suget?..

Jag har "bara" tänkt -Du är Alkoholist en beroende.Men jag har nog alltid tänkt endast på den känslomässiga biten.Tänkt att de är det som är problemet även om jag egentligen inte ens tänkt eller kännt någon speciellt, eller någon negativ tanke.Men har inte riktigt relaterat de till fysiskt sug..

Som ex igår.Jag var full igång hela dagen.Tankarna va koncentrerade på just de jag gjorde hela tiden.Men det skedde några gånger att jag kände ett kraftig sug helt plötsligt och sen kom känslan/tanken -Det skulle vara gott med en öl.Kände bara att de vore gott.Ingen jobbig psykiska känslor/tankar. Kan/är det fysik beroende??

När jag exempelvis känner mig irriterad (som är mitt största problem)Så går tankarna direkt till Alkoholen. Att kunna få lugnet, och kunna tagga ner (inbillning pga det oftast blir kraftigare) Ser de som psykiskt..

När jag helt utan anledning (som jag ser det nu) så kommer suget i "halsen ner till mellangärdet och magen" De är som om de är något som fattas. svårt att förklara? Är de fysiskt?

Vet om att de blev många frågetecken? Men nöjer mig om jag får något svar på någon av dom..

Kramar..?

Mirabelle

Det blev mycket att fundera på... Jag har aldrig upplevt den senare typen av sug, som känns i kroppen. Det är stor skillnad mot när jag slutade röka. Då upplevde jag verkligen ett rent kroppsligt sug. Det kröp i hela kroppen. Huvudet frös på nåt märkligt vis. Jag trodde jag skulle bli galen. Jag hade nog i riktigt svåra stunder kunnat råna närmsta intet ont anande rökare på hens cigarettbestånd. Så har det aldrig känts att avstå från alkohol, utan det behovet handlar om tankar och känslor som jag vill ta udden av med ett behagligt rus. Ibland tar jag i litet väl mycket, så att ruset blir starkare än planerat, men inga karatefyllor. Eller jo, med några års mellanrum kan jag råka hamna i det också. Pga bristen på kroppsligt obehag tänker jag att mitt beroende, om det ens kan kallas så när det nu framstår som så futtigt mot många andras, är av helt psykologisk art.

JenniferZ

Jag förstår precis hur du menar. Det är svårt att veta. Jag antar att man får besked direkt man slutar dricka...
När jag slutade blev jag så himla fysiskt dålig. Svettades, darrade, feberkänslor, värk. I 3 dagar och nätter.

Jag har alltid trott att jag 'bara' är psykiskt beroende. Att jag skulle kunna göra ett uppehåll en dag utan att känna något särskilt i kroppen. Men de senaste 2-3 åren har jag druckit precis varje dag så har inte testat. Förrns nu när jag slutade på riktigt.
Den fysiska abstinensen kom som en chock. Lite konstigt- har man druckit dagligen så länge som jag borde jag kunnat räkna ut att jag skulle bli beroende även fysiskt. Men har på något konstigt sätt inte fattat hur långt det gått.

Nu när det gått ett par veckor och jag inte längre har fysisk abstinens så antar jag att det räknas som att mitt fysiska beroende är över. Men att jag kanske får slåss mot mitt psykiska beroende resten av livet. Men det kommer bli lättare och lättare.

Kan man inte säga så helt enkelt att det psykiska beroendet sitter i tankarna och det fysiska i kroppen?

Vilken intressant diskussion. Jag vet inte heller om jag har mer än psykiskt beroende. Och jäkligt svårt att låta bli att fortsätta dricka efter glas nr 1-2-3. Samt att jag ”gillar” att dricka när jag är ensam.
Jag har inte haft kroppsliga anstinensbesvär när kag slutade dricka. Men drack inte varje dag heller. Drack väldigt oregelbundet faktiskt. Ibland inget på 2 veckor och sen fredag plus lördag. Och om maken åkte bort så kunde det bli något varje dag han var bortrest.
Hm... intressant fråga isf.

Hej Miss_blondy
Jag hade egentligen tänkt göra en lite längre paus i mitt skrivande här på forumet. Men dina funderingar är så intressanta så jag vill vara med och dela mina tankar och erfarenheter om det psykiska och fysiska alkoholberoendet.

Jag hade en syster som åkte in och ut på beroendekliniken för avgiftning från
alkohol. Hennes fysiska abstinens var svettningar, hjärtklappning, ångest darrningar och skakningar.
Hon låg inne ca 10 dagar varje gång och när hon kom ut hade den fysiska abstinensen klingat av.
Därefter satte den psykiska abstinensen igång.
Och det är som du säger, varje gång man gjort något praktiskt som man är nöjd med så vill man ha en belöning.
Den känslan är så lurig för den kommer som en blixt och då gäller det att vara beredd med en "mot-tanke" om det är Alko man vill ha.
När det gäller känslan i halsen och magen så är det nog att ditt psyke föreställer sig känslan av när du sväljer alkoholen så sprider sig det där varma ner i halsen och magen för att sekunder efteråt stiga upp i hjärnan och det där välbekanta och behagliga surret sprider sig.
Men vi vet ju att det är en falsk känsla som bedövar vårt verkliga jag.
Och min syster klarade aldrig nykterheten, hennes inre var så skadat att hon var tvungen att bedöva sig med alkohol och Benzo tills hennes kropp en dag tog slut.
Mitt egna dilemma är att efter hennes död börjat dricka för mycket och det är en dubbelskam för mig som under alla år försökt få henne på fötter....
Jag har inte varit så långt gången som hon men jag är orolig för att jag kan tappa taget om jag inte bromsar nu.
Jag började läsa här i höstas och började skriva i februari då jag inte druckit på 8 dagar. Höll i 18 dagar tog ett återfall, höll 8 dagar, och blev så trött på mig själv när jag återigen gick till systemet. Kände att jag inte var klar med hur jag ska klara av detta.
Ja, nu börjar jag babbla igen, det känns som jag står i ett kärr och bara trampar..
Men jag skickar en styrkekram till dig och alla andra. ????
Jag läser och skriver kanske då och då, jag har ju en egen tråd.
Idag är dag 3 igen och det är bättre än igår då jag var arg hela dagen. ?

Ansa

Städningen och när man liksom kommer på nya saker hela tiden, så inget blir klart?.
(Förlåt om detta inlägg kom lite sent med tanke på den nya diskussionen, blev bara så glad att det finns fler som är virriga?‍♀️)

Beklagar så mycket för din syster bortgång❤️.Kan inte ens föreställa mig hur du mår och hur det känns.Min egen syster är fri från sitt narkotika missbruk.(tar supetex )Men minns hopplösheten.Va som man bara kunde "sitta och titta på" för hon var inte där..
Snälla du känner inte dubbelskam för att du har kommit lite snett.Du har känslor och du har tagit det som har hjälp dig för stunden.Detta är ju inget du har planerat. A är beroende, men de är ju inte det första man tänker på när man bara vill må lite bättre. Vare sig hur kloka,logisk och intelligent man är så kan man göra fel och ta fel väg.Men du ser det och de är det som har betydelse.De är då man kan vända och ta en annan riktning.Sen tar de olika tid för oss alla ❤️..

Så man kan endast ha fysisk beroende medans man dricker och även när man har "avgiftning" Sen är de endast hjärnan som manipulerar,styr och lurar en ? Jag har tänkt tillbaka till när jag har fått/haft vissa av mina sug (därför jag reflekterar om detta nu) så kan jag inte riktigt förklara det.Det känns som suget kommer först, och sen kommer tankarna och känslor som prövar att hitta ursäkter och anledningar för att dricka. Och då stärks suget ännu mera, som om man framkallar suget ännu mer. Men om suget känns först (De är iallafall de jag tror jag känner iboand) så får jag se det som en förvarning! Så jag kanske kan stoppa dom negativa tankar och känslor innan dom kommer.upp till ytan ( Dom medvetna då ?)
Hur!? Vetefan ?

Pga jag har kommit in i min maniska grubblande ang detta här så måste jag släppa detta nu.Tar mycket på krafterna!Tankarna går bara runt och runt.Jag läser för att få veta svar, men då kommer nya frågor upp och då måste jag ha svar på dom.Jag får hela tiden fler frågor i en fråga och även i ett svar. Det är en spiral jag inte kan stoppa..! ?

Psss! Ansa så härligt att höra ?

Idag har det varit en behaglig dag med en klump i magen.Vaknade tidigare än vad jag brukar när jag ska upp och åka iväg till jobb.Är en snooz fanatiker.Men steg upp och hann dricka en kopp kaffe innan jag gick.Dagen gick smärtfritt.Och sen blev jag tillfrågad om jag ville jobba extra pga dom behövde hjälp med en aktivitet på kvällen ( jobbar inom demensvård) Först ville jag säga nej pga jag var trött och ville hem och sova.Men sen väckte jag mig själv -Ska bryta mönster.Så istället för att åka hem och göra inget så sa jag ja.Det var faktiskt rätt kul (och pengarna behövs.Söp nog upp ca 3000 under 3 veckor).Men de har ändå funnits en oro i kroppen.Jag och några från jobb (vi är väldigt nära) ska ut på lördag och äta.Vi bestämde detta när jag var inne i mitt återfall,så det lät som en bra idé.Men nu börjar jag bli osäker.Finns ett par i sällskapet som har prata om A och pga jag va inne i det då så hängde jag med i samtalet.Men nu gäller inte det för mig längre.Så vet inte riktigt vad jag ska göra.Jag vill SÅ gärna följa med men är osäker om de är en bra idé.Men jag börjar bli trött på ensamheten.Har varit singel ett bra tag (pga mitt missbruk.Har inte varit intresserad av något stör moment) Mina närmaste vänner bor i Norge eller har dom familj.Så man träffas knappt.Jag bröt säkert med 75% av min umgängeskrets när jag blev nykter.Va ett måste.
Innan återfallet så var dessa träffar så roliga,bekväma och avslappnande för mig.Jag insolerar mig rätt så mycket dom första 2 månaderna när jag blev nykter förra gången.Jag ville inte/vågade inte chansa.Men som sagt det blir rätt så ensamt om jag ska göra det igen.Och just den känslan kan ha varit en av orsakerna varför jag tog mitt återfall.Så jag är väldigt kluven -Ensam eller "chansa" att suget vilar då..!

Tack för respons på mitt inlägg, det känns skönt att få sina tankar bekräftade?
Ja, vad ska jag säga om dina planer på att gå ut på krogen..., det är vanskligt såklart men samtidigt så måste ju en människa få umgås med andra.
Jag har varit i samma läge och då har jag ibland kört en vit lögn. Sagt att jag äter antibiotika eller någon annan värktablett som inte går att kombinera med alkohol.
Då när man väl har satt sig i situationen och börjat äta och prata glömmer man nästan bort att man dricker alkoholfritt för det är så kul att träffa gamla vänner.
Men det är ju inte bra att umgås med gamla vänner som själva har alkoholproblem...?
Att skapa nya vänner i någon intresseförening kan vara ett sätt för att komma ifrån tankar på alkohol.
Det finns helgkurser på folkhögskola i olika ämnen där det inte är tillåtet med alkohol. Du verkar vara en nyfiken och vetgirig person, varför inte testa något nytt!??
Ja, ibland grubblar man på tok för mycket och till vilken nytta ?
Hoppas du får en bra tisdag☀??

Har själv förut använd exempelvis antibiotika ursäkter.Väldigt effektiv faktiskt ? Synd att man ska känna att man ska "behöva" göra det för att inte bli ifrågasatt.Eller att man är rädd för att någon ska förstå att man har problem med A.Men på slutet innan j tog mitt återfall så använde jag inget alls.Sa bara att jag inte hade lust eller var sugen.Sen vad folk skulle tro brydde jag mig inte om.För om någon hade påpekat om de eller frågat mig ang om jag hade hade problem så hade jag redan planerat att ge följ fråga -Har du själv några problem.Pga du verkar behöva dricka.(ca så där ?)..

Som det känns nu så kommer jag gå.Man måste ju få leva.Det är ju därför jag vill vara A-fri/nykter för att kunna leva mitt liv på mina egna villkor Det kommer vara svårt eller inte.Vad vet jag egentligen ? Men jag kan eller vill inte gömma mig pga jag är rädd.Om jag vill dricka så kan jag göra det när som helst.De är bara min egen vilja/beslut som kan förstöra det..! Men ska njuta och ha de kul. Då utan Alkohol i kroppen ?

Ja, det är bra att ha ett svar till hands när man blir ifrågasatt.
Men om folk omkring blir störda på grund av att man vill hålla sig nykter så är det nog för att de själva har alkoholproblem.
Jag har själv känt så tidigare, en obekväm känsla när man inte kan dricka avkopplat utan känner sig iakttagen och bedömd av en nykter präktig människa!?
Men det är ju ens egna skuld och skamkänslor som poppar upp...
Jag tycker att ju äldre jag blivit så hanterar jag alkoholen i större sällskap bra och lagom. Men det är ju det där vardagliga ensamdrickandet som är det stora problemet..
Men idag är jag på dag 6 och jag är så glad att jag höll mig i masten igår för då svajade jag ett tag på eftermiddagen...?☀
Och du klarar säkert lördagen finfint!?