av Carl73

Var ett tag sedan jag var här på forumet då jag de senaste två åren skött mig exemplariskt. Ni som läst min förra tråd vet hur illa det var och hur bra jag kom ur skiten. Efter två år tyckte jag att jag kunde vara med mitt gamla jag igen "lite grann". För er som inte läst driver jag en hel del hotell och restauranger vilket gör att man dagligen utsätts för prövningar. Folk omkring mig har accepterat att jag inte dricker länger så det har gått väldigt bra. Den sista tiden har jag dock blivit sugen igen att "prova vad vi säljer" och vips så är jag kung igen. Alla vill bjuda och tycker synd om mig att jag inte utnyttjat min situation som ägare tidigare. På två veckor där jag vacklat en aning har jag inte haft en nykter dag. Fram tills idag har jag klarat mig genom att vara modest och max druckit två glas vin. Idag sprack det. Var på en av mina krogar. Tog ett glas till lunchen för att kolla ett nytt vin. Frick ett avbokat möte och satt mig och jobbade i en bar och där kom FAN. Den underbara känsla jag inte haft på länge infann sig. Tog en flaska gott vin och bara njöt. Kom hem och tog en fin flaska till. Som tur är har vi inte vin hemma längre utan detta var fruns. Annars hade jag kunnat ta ett par till.

Inser att jag inte klarar att bara ta ett par glas. Känslan i kroppen när vinet slår in är obeskrivlig! Jag känner mig helt oövervinnelig. Imorgon kommer jag dock inte göra det då jag har möte redan 08.

Min stora utmaning nu är att inte gå åt fel håll. Jag vet att jag måste vara skärpt imorgon och jag vet också att ett glas vin till frukost gör att jag får bort baksmällan.

Jag är så ute på hal is.

Jag måste bara ta smällen imorgon. Ta mitt möte, åka och träna och sendan må dåligt några timmar. Jag vet, jag förstår att det är så jag skall göra men är inte helt säker på att jag gör det.

I detta nu inser jag att jag är beroende av alkohol och måste tampas med detta hela livet. Jag är inte som andra. Jag har en dragning och mår så bra under vissa stunder och så dåligt under andra. MAO ska jag inte dricka. Hade jag kunnat ringar någon på Capio där jag låg för två år sedan bara för att ge mig lite styrka hade jag gett så mkt.

Har mått så bra en längre tid och vill inte gå ner mig vilket jag vet går fort.

/C

Sisyfos
fre, 2017-12-08 - 07:57

Minns dig från din början, till ditt beslut och att du genomförde. Det gick så bra!
Bra att du skriver nu. Vi är så många som har gjort precis som du... börjat smått och sen har börjat om. Det går att stoppa. Och du, det där med återställare på morgonen. Det är inte säkert att du behöver en i morgon... du kanske inte har riktigt det beroendet ännu. Du har gjort det här förr och gjort det bra. Tror du får ordning på det snabbt igen,

Carl73
mån, 2018-02-05 - 12:19

Tog mig i kragen och kom igenom de tre dagarna som brukar vara kritiska för mig. Sen har jag tyvärr tagit några glas på helgerna. Ett par glas i min värld är dock tills flaskan är slut. Veckorna har jag skött mig. Jag balanserar dock på en extremt skör tråd just nu. I helgen var det som allt jag lärt mig var borta. Fre, lör o sön gick i ett lagom rus. Totalt sex flaskor vin. Exakt som det var en gång i tiden. Jag ser direkt att året av hård träning på några veckor sakta försvinner. Blekare. Lite uppsvälld osv.

Idag kommer jag ta tjuren i hornen igen och pressa mig igenom ett par dagar av ångest. Om en vecka skall jag vara på banan igen. Återkommer hur det går. Är fascinerande hur fruktansvärt enkelt det är att trilla dit igen. Jag försöker dock ta lärdom och inte vara för hård. Börjar inse att det faktiskt är en sjukdom.

santorini
mån, 2018-02-05 - 17:08

Jag kommer ihåg dej, känner igen din signatur. Bra att du skriver och är ärlig. Förutom att det är en hjälp för dej så kan det fungera som en varning för den som nån gång tror att man är botad. Att man ska kunna dricka lite och få det att fungera. Det går inte. Så snabbt faller man tillbaka i gamla mönster och dricker lätt ännu mera än tidigare. Och det är inte bara att sluta igen, som du märker. Det är så svårt. Men det går naturligtvis.
Jag har testat själv ett par gånger under tidigare nyktra perioder. Tänk vad envist begäret är. Och under årens lopp har jag läst samma sak hända den ena efter den andra. Men man måste antagligen prova själv. Nu har jag i alla fall accepterat det och tänker aldrig riskera min 5,5-åriga nykterhet.

Carl73
fre, 2018-02-09 - 13:16

Du har så rätt. Det är bara att inse fakta. Har man denna sjukdom så har man och tyvärr går den inte att bota. Det finns bara en väg och det är att göra som du. Sluta dricka helt. Jag vet inte om jag innerst inne trodde att jag nu helt plötsligt kunde hantera alkoholen. Jag tror om jag skall vara ärlig att jag visste vilken väg det skulle ta. Ville bara inte inse. Det gick relativt bra till en början men sakta, sakta gled jag tillbaka i gamla vanor.

Igår var jag ute med jobbet och det var lite spiken i kistan. Började mysa på en krog redan kl 15 för mig själv. Det där med att bara sippa på ett glas försvinner rätt snabbt. Innan middagen kl 19 hade jag fått i mig en flaska. Hur kvällen slutade är ju rätt lätt att förstå.

Fin ångest idag och två avbokade möten. Precis som gamla goda tiden.

Det enda positiva är att jag nu tagit mitt egna riktiga återfall och inser konsekvenserna.

Det finns bara en väg för mig och det är träning och nykterhet.

Jag återkopplar här i tråden om några veckor då jag förhoppningsvis är ren igen.

Carl73
tors, 2018-02-22 - 14:08

Är lättare sagt än gjort att bara bestämma sig. Trots att man vet precis går det inte.
Nu gjorde jag slag i sak och kör på med antabus ett tag. Då går det i alla fall inte att lura sig själv.
Lätt besviken att det inte gick av egen kraft men men. Bättre att mota Olle i grind innan det rinner iväg fullständigt.
Nu är det bara några veckor som skall rensas ur kroppen.

Carl73
tis, 2018-02-27 - 22:28

Börjar sakta komma till insikt med många saker. Jag skall inte sticka under stol med att Antabuskurerna fungerar bra för mig men ändå.
Jag vet nu att jag kan hålla mig nykter. Ibland med hjälp av medicin och ibland utan. När jag nu gått på antabus ett tag har jag listat ner alla de fällor och frestelser som gör att jag åter vill ta ett glas. Ni vet exakt vilka dom är men att ha dom i punktform är inte dumt.

Jag vet också att när jag avslutar kuren kommer jag i en situation där jag efter en tid vill prova, och tror jag kommer fixa ett glas här och där men alla erfarenheter talar emot. Denna insikt börjar nu bli kristallklar och om jag då ändå provar måste skyddsvapnen finnas till hands.

När jag denna gång föll "lite" tillbaka var jag klok nog att efter ett par veckor åter backa bandet och ta medicin. Jag vet att det låter idiotiskt men om den insikten finns kanske det är något positivt. Jag går inte ner mig helt utan kommer bara i en kort svacka.

Målet är så klart att bli helt ren men ju mer man lär sig om alkoholism desto mer inser man att det inte är så enkelt.

Kan det vara så att man lär sig lite mer av sina misstag varje gång för att till slut hitta ett stadium där man inte begår misstagen?

Jag skall även erkänna att jag de sista gångerna haft extrem hjälp av en kompis som är läkare och jobbar med alkoholmissbruk för ungdomar. Vi har bestämt att varje gång jag känner mig det minsta på glid ringer jag honom. Aldrig komma ner i någon stor svacka!

Med de nya erfarenheterna som egentligen är små misslyckanden börjar jag faktiskt känna lite hopp. Man ska inte behöva bli så illa att man behöver åka in till St Göran eller liknande. Det måste finnas enklare val längst vägen.

Jag funderar på om vi som skriver på denna sida inte ibland skulle kunna träffas i en miljö som inte är så dramatisk som många av beroendecentrumen är.

Då jag personligen driver en rad konferensanläggningar i Stockholmstrakten kanske vi skulle kunna träffas över en lunch på en helg och bara utbyta lite erfarenheter? Vi är alla där på samma premisser och i miljöer där "vanligt folk" äter brunch. Kan det vara en idé?

Jag kan även få med mig min kompis från Maria Ungdom som skulle kunna ge sin syn på hur vi alla skall kämpa vidare med våra utmaningar.

Är jag ute och cyklar så skrik till. Tycker ni det låter som en bra sak så skrik till så ordnar jag allt.

//Carl på väg ur sitt första riktiga återfall.

Emma79
tors, 2018-03-01 - 10:12

Jag är helt ny här, snubblade över detta forum i går när jag satt och funderade över huruvida jag har problem med alkohol eller inte. Det är så intressant att läsa vad du skriver, om den där känslan. Jag "spårar" aldrig ur, jag håller drickandet nere, men jag tror att jagandet av den där känslan är livsfarlig. Att vilja tillbaka dit to all costs.( Till vad, kanske man ska försöka förstå. )Att känna att ifall jag erkänner en problematik i mitt drickande får jag aldrig hamna där igen. Tänker på allt jag kommer att missa.

Jag är nog inte redo att träffa folk och prata om detta än, men jag följer gärna din "kamp" här, uppdatera, berätta hur det går! Kämpa på, berätta hur du mår. //Emma

Mariana
fre, 2018-03-02 - 14:31

Känner igen mig själv i det du skriver. Mitt missbruk blir dock svårare och och svårare trots alla mina försök med egen vilja och med medicin. Jag är förtvivlad och rädd. Gick med i detta forum i höstas men har inte varit inne så många gånger. I morse tog jag antabus (på en fredag?). Offentligt förnekar jag fortfarande bestämt att jag missbrukar men min man vet ju och släkten vet säkert också. Det vore trevligt att träffa andra, "som förstår" Mariana

Carl73
tis, 2018-04-24 - 21:53

Var ett tag sedan jag skrev här. Just nu går jag på en preventionskurs hos beroendecenter. En väldigt nyttig upplevelse där man får träffa andra i samma situation.

Har gått relativt bra den senaste tiden men faktum kvarstår. Att dricka i måttliga mängder är i princip omöjligt för en med alkoholproblem.
Efter mitt första återfall insåg jag på riktigt att detta är en kamp som kommer vara hela mitt liv. Trots att jag då kommit tillbaka till prima form insåg jag att jag kommer falla dit då och då. Fokuserar nu istället väldigt intensivt på att skapa verktyg för att inte halka dit på riktigt igen. Går mycket på kurser. Pratar med väldigt många om mina problem och utmaningar. Man kan tro att det är svårt bland affärsbekanta osv men jag tycker det har fungerat över förväntan. De flesta har inga problem utan tycker det mest är bra att jag fokuserar på det. Nu skall det tilläggas att jag aldrig är onykter i jobbsammanhang så dessa personer kanske inte riktigt förstår problemet.

- Om jag råkar dricka är regel 1. Drick aldrig två dagar i rad. En dag hanterar jag relativt bra och ångest etc kommer inte tillbaka.
- Om jag bryter mot regel 1 (har hänt en gång) tvingar jag mig själv till hård träning. Går och lägger mig extremt tidigt och gör allt som går för att bryta trenden.
- Om jag tar ett glas jobbar jag på att inte ta ett till. Detta är min stora utmaning. Ett glas blir ofta en flaska.
- Om jag dricker en dag har jag satt förbud på att köra MC dagen efter. Detta är ett hård straff som faktiskt gör att jag ofta avstår.

Sen försöker jag lägga in 2 till 4 veckors vita perioder kontinuerligt.

Målsättningen är fortfarande att bli helt vit. Men innan jag är där igen sätter jag upp nya regler hela tiden.

Jag känner att jag är helt på rätt väg mot ett vitt liv men vägen är aldrig rak och varje fallgrop har jag bestämt mig själv för att ta som en lärdom och inte gräva ner mig och tycka jag är värdelös. Denna resa kommer inte vara spikrak för någon men målet kommer vara fantastiskt. På resan blir man även tvingad av att ta tag i de saker som gör att man tar det där glaset man inte skulle och det är faktiskt inte fel det heller.

Mitt sista tips är att alltid ha Antabus hemma. De gånger allt går snett och man inte klarar att vända skutan trots alla regler. Då kör jag antabus. två veckor.
Burken skall egentligen bara stå där precis som en flytväst eller en hjälm. Man vill helst inte använda den men om det behövs så är man glad att den finns.

Den eviga kampen fortsätter...

//C

JenniferZ
tis, 2018-04-24 - 22:35

Tack för ett helt fantastiskt inlägg! Gav mig många tankar. Så fint beskrivet, du verkar visa en sådan respekt mot dig själv. Läser noll förakt mot ditt beroende i din text. Bara ödmjukhet och realism.

Jag ska försöka ha dessa regler i huvudet. Snart inne på dag 18 helt nykter, men jag har inga illusioner om att det inte kommer komma bakslag på vägen. Då är det bra att redan innan ha bestämt olika strategier. Jag sja fundera på vilka mina strategier borde vara.
Det kommer gå bra för dig!!!

Carl73
tis, 2018-04-24 - 23:36

Tack Jennifer,

Framför allt glad att du också försöker hitta saker som man kan förhålla sig till när det går snett.
Snart 3 veckor är riktigt bra jobbat. Då börjar det värsta släppa.

Har själv två stora misstag att hantera. Viktigt att veta att man inte är misslyckad för det. Vi kommer alla göra dessa.

Önskar dig all framgång.

//C

Ikaros
ons, 2018-04-25 - 12:48

hej
Har med stort intresse läst dina inlägg. Du för en beundransvärd kamp som måste vara krävande för dig. Paradoxalt nog kan det ibland vara klokt att överväga en total och villkorslös kapitulation inför alkoholen. Detta sagt som en reflektion kring vad du skrivit.
När det gäller Antabus använder jag det som du men mer regelbundet. Antabus är tillsammans med alla på alkoholhjälpen mina närmaste vänner i kampen mot alkoholen.
Lycka till i din kamp!
Ikaros